Ett underligt träd

Vid vägen bortom Jonssons hus

jag såg ett träd som krökte sej.

ett gammalt konstigt, knotigt träd.

Jag märkte att det såg på mej.

Vägen gick långt, långt bort nånstans

men trädet liksom höll mig kvar.

Så konstigt att ett träd kan se,

fast inget ansikte det har!

Det såg på mej med varje kvist.

Det såg på mej med varje fläck

i barken som var fårad djupt

av mörka veck.

Jag sprang - så vände jag mej om

och trodde jag såg fel - men nej!

Det lutade sig faktiskt fram

och glodde efter mej.

Elizabeth Madox Roberts

tolkning till svenska:  Britt Hallqvist

Hjorten

Hjorten tek dagslyset bort
Etter å ha teke dagslyset bort kallar han det mørker  

Hjorten er aleine i mørkret
Et gras på ei einsam slette
Nær det høge fjellet

Hjorten var lenge i mørkret
Han bad kongroen laga ein veg till seg i mørkret
Kongroen laga vegen og hjorten har gått han



Danssång från Yumaindianerna
översatt av Helge Torvund
Finns med i  Torvunds bok "Hjorten kjem når eg syng" 1986


Det är en bok fylld av rituella sångtexter från olika indianstammar i Nord-Amerika. Jag får en fin och spännande resa när jag läser dessa texter, kan inombords höra både trummors rytm, fötternas steg och röster som sjunger hyllningar till livet, djuren och naturen.

Recuerdo

   WE were very tired, we were very merry—
    We had gone back and forth all night on the ferry.
    It was bare and bright, and smelled like a stable—
    But we looked into a fire, we leaned across a table,
    We lay on a hill-top underneath the moon;

    And the whistles kept blowing, and the dawn came soon.
    We were very tired, we were very merry—
    We had gone back and forth all night on the ferry;
    And you ate an apple, and I ate a pear,
    From a dozen of each we had bought somewhere;
    And the sky went wan, and the wind came cold,
    And the sun rose dripping, a bucketful of gold.

    We were very tired, we were very merry,
    We had gone back and forth all night on the ferry.
    We hailed "Good morrow, mother!" to a shawl-covered head,
    And bought a morning paper, which neither of us read;
    And she wept, "God bless you!" for the apples and pears,
    And we gave her all our money but our subway fares.


    Edna St.Vincent Millay (1892-1950)

Edna St.Vincent Millay var en kvinna som bröt många tabun i dåtidens samhälle; Hon levde ett spännande liv och bodde en period i Greenwich Village i New York. 
Hon blev även en stor inspirationskälla för kvinnor som ville ta plats bland de skapande och skrivande. Hon var både poet och dramatiker. Edna St.Vincent Millay blev den tredje kvinnan att erhålla Pulitzerpriset i poesi.

Det var min (amerikanske) lärare i engelska som introducerade henne för mig och jag kan än idag minnas när han läste just denna dikt högt för oss i klassen. Det gjorde att jag blev nyfiken på vem hon var och annat hon skrivit.

Vart är vi på väg?

De blommar och ser ut som när de blommade i juni-juli. Men plötsligt blommar de igen. 
Sommarens sista rosor?
Kanske- men just nu är det lika varmt som i juli månad. Detta märkliga väder som faktiskt känns lite oroande. Jag hoppas att det enbart är en tillfällighet- men alla  rapporter om väderproblem känns onekligen oroande. 

Och i gräsmattan blommar åter tusenskönor och liksom kikar både yrvaket och förvånat... även de borde sova i dvala i väntan på nästa sommar.
Jag lyssnar på TV/Radio om hur vädret påverkar vår miljö. Jag läser olika rapporter från forskare som kan en hel del och kan dra slutsatser av sina rön.
Något i väderbalansen är rubbat- och  det är vi människor som är orsaken.

Detta med att skriva och läsa...

Det talade språket hjälpte oss att tänka på helt andra nivåer än tidigare och vi nådde långt. Men utvecklingen gick långsamt, eftersom ackumuleringen av kunskap hela tiden var beroende av direktöverföring mellan individer. Med skrivkonsten löstes vår tankeverksamhet från det beroendet, samtidigt som vi förstärkte vår förmåga att bygga och förmedla stora system av kunskap och idé. När aténarna gjort skrivandet till var mans konst (bokstavligen, kvinnor var uteslutna från det mesta i antikens Grekland), tycks den intellektuella kreativiteten ha exploderat. Skillnaden ligger troligen i att man nu kunde skriva ner vad man tidigare bara tänkt och muntligen utbytt.

Att varje gång man tänkt något (förhoppningsvis) klokt kunna skriva ned detta och några dagar senare bygga på med nya insikter, måste ha mångdubblat den enskildes förmåga att göra intellektuella upptäckter. Kan sedan den enskilde på samma sätt lägga samman sina idéer med andras, måste effekten bli förbluffande.

På nästa nivå kan vi addera tankar och insikter mellan kulturer och generationer. Nu börjar utvecklingen ta en rasande fart jämfört med de inte skrivande kulturerna. I Atén kunde man på 300-talet f.Kr köpa vikta papyrusblad som kostade en drachma per styck. De kallades biblia. Av bladen blev med tiden de berg av ord på papper som vi kallar bibliotek. Det hade blivit dags att uppfinna Boken.

*****

Ovanstående har jag hämtat ur en bok som jag fick av min syster en gång: 
"En liten bok om Boken" (2004) av Kerstin Abukhanfusa. Min syster och Kerstin var kollegor på  Riksarkivet. En helt underbar liten bok med otroligt mycket kunskap i och mycket intressant att läsa. Den finns nog att låna på biblioteket. Tror boken är nyttig för alla som tycker om att skriva och att läsa!

Denna dagen...

Jag vaknade med en dikt på tungan
den smakade underbart gott
Orden var mjuka, runda, söta, goda
jag sög på alla - vilken kompott!

Alla dessa dagar, som nu är minnen
och alla som ligger framför oss
Att vårda ömt och njuta av
det är det bästa vi kan göra.






Blommor i Vetlanda
foto: Karin W

Det "omedvetna"

När hjärnan tar emot impulser, exempelvis när man ser på TV, läser om något, någon, träffar människor eller tänker en tanke -vill dessa impulser gärna övergå i det "omedvetna" eller "undermedvetna", där de lagras som ett slags minne utan att man lägger dem på minnet aktivt. Som hemliga spår. Man räknar med att de flesta impulser vi tar emot överförs till det omedvetna och avsätter minnesspår. 
Flera av dessa minnesspår kan vi framkalla aktivt genom koncentration eller med hjälp av associationer. Men andra impulser är så djupt omedvetna att vi inte kan få något klart förhållande med dem. Trots detta kan de lika fullt (omedvetet) påverka våra tankar, våra reaktioner, våra känslor och vårt beteende.
En viktig orsak till att vi är så olika är att vi utsatts för skilda miljöimpulser och därmed lärt oss helt skilda saker. Vårt omedvetna har också "lärt sig" och lagrat olika reaktionsmönster.  Detta bidrar självfallet starkt till att två människor reagerar så olikartat på en och samma situation. Detta kan också vara en förklaring till att det den ene upplever som negativ stress kan vara glädjande och utmanande för den andre.


Ovanstående läste jag när jag studerade psykologi och det gav mig styrka, samtidigt en förklaring att man utvecklas och tänker, tycker olika -även om man är uppväxt i samma miljö. Även syskon påverkas olika av samma saker. Det vet jag av egen erfarenhet. Man är lika-men ändå olika. 

Så människan är en spännande varelse. Men jag vet ju också att det är viktigt att stanna upp och fråga sig själv varför man reagerar eller tycker som man gör. Det kan vara en god hjälp till att förstå lite av sina egna reaktioner och sina impulser. Och ibland kan det vara nyttigt - man liksom lär sig om sig själv och kan kanske även ändra sig om man då inser att man kanske styrts av fåfänga eller subjektiva känslor och då har man en möjlighet att ändra sig utan att känna sig dum.

Ett bra sätt att "varva ned", koppla av och bli av med störande tankar som man fastnat i är att ta en lång promenad. Det fungerar bra, endorfiner skapas av hjärnan och det gör att man mår bättre, tänker klarare och allt känns lättare. Själv tar jag ofta långa promenader i rask takt; att t ex ströva på en skogsstig eller gå en promenadväg utefter Mälaren ger mig ny energi och styrka. Men även en runda i den miljö man bor i skapar energi inombords. Kroppen mår bra, hjärnan kopplar av och då känns även trista saker mindre trista.

Midsommarresa med Strindberg

Har återupplevt att resa med August Strindberg och hans hustru Siri von Essen  ute i Europa under Midsommaren. 
Siri är hans tredje och sista hustru, de var gifta 1877-1892. För hans skull så hade hon gett upp en lovande karriär som skådespelerska - men efter några år så började hon nog att känna sig som ett bihang, försökte stå ut med hans nycker, gjorde allt för att för att vara en god mor till deras barn.
I boken Strindberg på resa av Carl Olov Sommar får man en intressant skildring av Strindberg och hans intensiva liv, kärlek och relation med andra. Det var en mycket intressant läsning och en rejäl resa. Jag inser ju vilken ord-skapare Strindberg var och så kreativ. Paret flyttar runt med jämna mellanrum och testar Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike. 

Strindberg är så besviken  över Medelhavet och ännu mer över Atlanten efter att de tillbringat sommaren 1885 i Luc-sur-Mer i Normandie. Allt är för "enfaldigt" när hav och himmel möts. 
Strindberg saknar helt enkelt den svenska skärgården med sina öar och kobbar. Han tycker inte om en helt slät horisont. Men trots allt så samlar han på idéer och upplevelser  och får nya bekantskaper.  Hösten 1885 är han åter i Grèz  och skrivandet varvas med konflikter med hustrun, försoningar och glada fester. Oron över manuskript som ska levereras och nya projekt på gång rent tankemässigt och så detta med mycket osäkra inkomster - allt gör att han känner ångest.  

Till gamla vännen Heidenstam skriver Strindberg:

"Emellertid här levas ett sociabelt liv. Gamla vänner från Paris komma ut om Lördagarna och senaste Lördag firades här en städad orgie som pågick i två dygn med sång, guitarr, tamburin, pipa och vild livsglädje; variété-teater, danas, biljard, nattsexa, sillfrukost hos flickorna (Danskorna) middag med eget kafé, chantang och dans hos Chevillons.

Det var nästan Decameroniskt och alla med talang hade kontribuerat med visor (jag en fransk chansonette...) m.m. Nordström är en glad själ (!) som sjunger visor och bildhuggaren Vallgren (med fru)  är en stor vissångare. Vi hade allt vad du och jag diktade om (utom nakna kvinnor!) Lek och livsglädje. Och detta därför att min exístens aldrig varit så hotad som nu. Man dansar med repet om halsen och tänker: "bäst att passa på". Snart kommer sill och potatis. Det är nämligen en fruktansvärd kris (evolution) som pågår, och snart blir det krasch! "

Och man får veta i ett brev till Georg Brandes i Köpenhamn att han vill skriva ett storverk om "Europas bonde", för att sätta P för den huvudlösa industri-socialismen. Finns intresse för detta i Brandes tidning?

"Denna plan går ut på att rädda mig från skönlitteraturen och Sverige. Hjälp mig i Jesu Christi Nazarenens namn, ty eljest  får jag sätta mig att göra en teaterpjäs igen, som jag hatar och därför kommer att göra dåligt."

Så pendlar Strindbergs humör under denna period, han som trots allt för evigt skrev in sig i litteraturhistorien.

Sommar-sommar-sommar

Allt är lugnt och stilla. Midsommarafton. Nu är tiden då många börjar sin sommarsemester. Endast två små barn leker ute på min gård- så små att de nog inte vet eller förstår vad midsommaren betyder. 

Johannes döparens dag -som tidigare var vår rätta midsommarafton, alltså den 24 juni, är egentligen rent historiskt vår sommarhögtid!

Tyvärr fick pengar och oönskad ledighet för de anställda våra stora arbetsgivare och regeringar att bestämma något annat.  Bedrövligt tycker jag. Regeringar värnar mer om gamla ruiner- speciellt om det är slott och herresäten, höjer sin egna löner, och struntar i att t ex pensionerna är som en spottloska i ansiktet på alla som måste klara sig på en bråkdel än vad dessa politiker unnar sig själva.

Och var dag kommer nyheter om hur dessa s.k. "förtroendevalda" utnyttjar systemet, ljuger och lurar åt sig arvoden de egentligen inte har rätt till- OCH inga kollegor inom den styrande klassen bryr sig. Ingen reagerar, ingen anmäler.

Det är något sjukt i konungariket Sverige.

Nå jag önskar alla en fin midsommar! Men det känns lite kluvet när man har en stilla längtan inombords efter något annat. Det kallas visst nostalgi. Tröstar mig med jordgubbar och njuter av den svaga sommarvinden som leker med gardinerna i mina öppna fönster. 

Sju blommor under huvudkudden?

There's rosemary,                                                            

that's for remembrance.
Pray you, love, remember.
And there's pansies, that's for thoughts,
There's fennel for you, and columbines.
There's rue for you, and here's some for me.
We may call it herb of grace o' Sundays.
Oh, you must wear your rue with a difference.
There's a daisy. I would give you some violets,
but they withered all when my fatjer dies.
They say he made a good end.



"Ophelia's song" in Hamlet av William Shakespeare
Akt IV scen V

Tydligen är detta med 7 sorters blommor en mycket gammal sed, och med en innebörd, som redan Shakespeare använde sig av i Hamlet. Det var Ofelia som redovisade både sin längtan och sorg i sin sång om och med örterna.

Här är de sju poetiska örterna; tydligen användes de alla som naturläkemedel och även som smaksättare i mat och i dryck.  Samtidigt så var ju blommor en symbol för känslor; en viss blomma sa allt.

Uppifrån och ner: 
Rosemary, Pansies, Fennel, Columbines, Rue, Daisy, Violets

På svenska heter de:
Rosmarin, Pensé, Fänkol, Akleja, Vinruta, Tusensköna, Viol

Rosmarin betyder "havets dagg" och vid Medelhavet hittar man den vildväxande. Bladen är barrliknande och ständigt gröna. Det är bladen man torkar, krossar och använder till matlagning. Den är en klassisk kryddväxt. Mycket god med lite speciell smak, speciellt till kyckling eller annat kött. Själv använder jag den oftast till kyckling och till fiskrätter.

Legenden berättar:
När Jungfru Maria med Jesus flydde till Egypten, rörde hennes blå mantel en buske med vita blommor, så den trasslade in sig. Nästa morgon var blommorna lika blå som Marias mantel och busken kallades sedan för "Rose of Mary " 

<<< Rosmarin

Penséer är nog en av de absolut vanligaste sommarblommorna i våra trädgårdar. De är en hybrid mellan olika arter. Det engelska namnet "pansies" har en koppling till "love" dvs kärlek. 
Shakespeare använde penséen symboliskt i både Hamlet och i En Midsommarnattsdröm. Penséen är också en symbol i berättelsen om Kung Arthur och Riddarna av runda bordet.

 Pensé >>>

Fänkol är en stor, knölig växt som mest används inom matlagning. Fröna används vid bakning av matbröd. Smakar gott!

Och en gång i tiden så hängde man upp några kvistar fänkål över dörren: då höll man troll och annat "skråmt" borta.


 Fänkol >>>

Akleja, den här vackra blomman, är ju även en blomma som flera svenska poeter skrivit om. 
Dess utseende tror jag lockar fram känslor- både spetsiga och runda.

 "De är försommarens älvor som höjer sina blomstjälkar mot sommarskyn och med lätta kjolar dansar glatt över andra växter i trädgården!"

Användes förr i tiden som läkeväxt: den renade sår och de läktes fortare. 
Själv har jag hört att den ska vara giftig?

<<< Akleja

Vinruta är en växt som använts och användes inom olika saker; Ofta så användes växten vid t ex färgning av garn - den ger en vacker röd färg. Bättre än att använda kemikalier.

Och så är det en växt som anses helig och än idag används den ofta av katolska kyrkan som stänker vigvatten med en kvist Vinruta.

Vinruta >>> 

Tusensköna verkar trivas överallt- jag ser dem ofta på gräsytor utefter mindre gator här där jag bor- och de skiftar i olika färger, mest vita men även med ljust rosa kanter på blommorna.
En gång i tiden användes den av kloka gummor i "trolldrycker"
T ex vid magproblem och när man hade infektioner i hals och luftvägar.

<<< Tusensköna

Violer kan man använda torkad eller färska till ört-téer och deras blad är rika på A och C vitamin.

Plocka vill jag skogsviol och 
ljungens fina frans,
plocka, plocka famnen full och
binda till en krans.
Vintergrön och timje
minna mig om vännen min, och
många, många tankar jag i
kransen binder in.
Violer >>>

Dags att tänka till

Vad händer när tröttheten

på den kultur av kontorslandskap

och industriutsläpp

sopor och spyende flygplan

hotar oss och förstör

Utanförskap är inte 
geniets privilegium

det finns även för oss alla

som växer av ordens kraft

och blir till äppelträdens frukter

En favoritfilm

Theme ur "Local Hero" med musik av Mark Knopfler. 

Jag tyckte om filmen som handlar om en liten ort i Skottland där en rik snubbe vill starta oljeutvinning - men befolkningen börjar inse att det vore en katastrof. Allt skulle bli förstört, även om det skulle ge arbetstillfällen till alla dem som är arbetslösa. Och som av ett under så möts kapitalisten och en byinvånare och det som var ett hot mot byn kunde undvikas. Den rike lär sig se med nya ögon, uppskatta det sköna som finns och inser att pengar är inte allt.
   
Även om filmen kanske kan kännas som en sorts modern saga - så är den ändå viktig. Det finns många orter där befolkning protesterat, men som fått ge sig pga starkare ekonomiska intressen. Även här i Sverige har liknande saker hänt; för några år sedan så hotades delar av Oviken i Jämtland av uranbrytning. Protesterna kom och växte sig allt starkare och starkare. Och det kommunala vetot användes för att stoppa planerad uranbrytning i Oviken. 
Ett kommunalt veto mot urangruvor har funnits sedan 1970-talet i Sverige. 
Men hotet finns ju alltid kvar när pengar finns att tjäna och då struntar ofta makthavare i vad lokalbefolkning vill och önskar: nämligen fortsätta leva i sin hembygd och slippa oron för nya katastrofer. Människan behöver inte allt som har "upptäckts" och som några kan tjäna pengar på.