Siri är hans tredje och sista hustru, de var gifta 1877-1892. För hans skull så hade hon gett upp en lovande karriär som skådespelerska - men efter några år så började hon nog att känna sig som ett bihang, försökte stå ut med hans nycker, gjorde allt för att för att vara en god mor till deras barn.
I boken Strindberg på resa av Carl Olov Sommar får man en intressant skildring av Strindberg och hans intensiva liv, kärlek och relation med andra. Det var en mycket intressant läsning och en rejäl resa. Jag inser ju vilken ord-skapare Strindberg var och så kreativ. Paret flyttar runt med jämna mellanrum och testar Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike.
Strindberg är så besviken över Medelhavet och ännu mer över Atlanten efter att de tillbringat sommaren 1885 i Luc-sur-Mer i Normandie. Allt är för "enfaldigt" när hav och himmel möts.
Strindberg saknar helt enkelt den svenska skärgården med sina öar och kobbar. Han tycker inte om en helt slät horisont. Men trots allt så samlar han på idéer och upplevelser och får nya bekantskaper. Hösten 1885 är han åter i Grèz och skrivandet varvas med konflikter med hustrun, försoningar och glada fester. Oron över manuskript som ska levereras och nya projekt på gång rent tankemässigt och så detta med mycket osäkra inkomster - allt gör att han känner ångest.
Till gamla vännen Heidenstam skriver Strindberg:
"Emellertid här levas ett sociabelt liv. Gamla vänner från Paris komma ut om Lördagarna och senaste Lördag firades här en städad orgie som pågick i två dygn med sång, guitarr, tamburin, pipa och vild livsglädje; variété-teater, danas, biljard, nattsexa, sillfrukost hos flickorna (Danskorna) middag med eget kafé, chantang och dans hos Chevillons.
Det var nästan Decameroniskt och alla med talang hade kontribuerat med visor (jag en fransk chansonette...) m.m. Nordström är en glad själ (!) som sjunger visor och bildhuggaren Vallgren (med fru) är en stor vissångare. Vi hade allt vad du och jag diktade om (utom nakna kvinnor!) Lek och livsglädje. Och detta därför att min exístens aldrig varit så hotad som nu. Man dansar med repet om halsen och tänker: "bäst att passa på". Snart kommer sill och potatis. Det är nämligen en fruktansvärd kris (evolution) som pågår, och snart blir det krasch! "
Och man får veta i ett brev till Georg Brandes i Köpenhamn att han vill skriva ett storverk om "Europas bonde", för att sätta P för den huvudlösa industri-socialismen. Finns intresse för detta i Brandes tidning?
"Denna plan går ut på att rädda mig från skönlitteraturen och Sverige. Hjälp mig i Jesu Christi Nazarenens namn, ty eljest får jag sätta mig att göra en teaterpjäs igen, som jag hatar och därför kommer att göra dåligt."
Så pendlar Strindbergs humör under denna period, han som trots allt för evigt skrev in sig i litteraturhistorien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar