Ring ut det gamla och ring in det nya

 

Åter ett nytt år. Tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Vilken skillnad mot när man var barn och ett år kändes hur långt som helst.

Nå, jag bara noterar och jag önskar alla ett riktigt Gott Nytt År utan virus och annat elände.

Jag t o m önskar mig själv ett godare år och att det ska kännas bra att leva med världen runt omkring. Men året som gick var även året jag förlorade min älskade broder Olof, och det kommer alltid att vara ett minne. Den broder som alltid stod mig närmast och som var en så fin person att lita på. Han ställde alltid upp när jag behövde extra stöd eller goda råd. Jag känner ofta som att jag lever på två platser samtidigt: i nuet och i det förgångna, och med alla fina minnen kan livet ibland kännas som en blues. Den spelar på alla känslor och upplevelser.

Nu ser jag fram mot ett Gott Nytt År!

Midvintertid

 

En riktig vinterbild från mina jämtländska hemtrakter kom via mail från Charlotte M i Hoverberg. Jag kan tänka mig kylan i vattnet som sakta håller på att formeras till is. brrr

Men den förmedlar en känsla av midvinter, av juletid och man får tänka sig tomten på väg...

Jag önskar alla en God Jul -även om jag personligen inte kan fira något i år. Sorgen efter en älskad broder som hastigt lämnade jordelivet före jul har tagit över. Han var på ett sjukhem för vård och där smittades han av corona-viruset och det klarade hans kropp inte av. Han är så saknad -men jag minns alla våra fina minnen och bär dem med mig. Fina och goda minnen är en tröst.

Vintersnö

 

Så här såg vintrarna ut när jag växte upp. Den första snön kom redan i november och sedan var det vinter tills våren anlände i slutet av mars. Vi åkte skidor så fort snön kommit och gjorde skidspår i nästan alla backar som fanns  och även ett skidspår som följde landsvägen upp till folkskolan i byn. Så kom man lite lättare till skolan på morgonen - man slapp gå den långa vägen.

De får lite snö även nu i min gamla hemby -men jag tror att vintrar med oerhört mycket snö inte är så vanligt. Och så skiftar ju kylan, så med jämna mellanrum smälter snö och skapar isgator på alla vägar och stigar. Så det gäller att se sig för när man går. Isgator händer det att vi får även härnere i Stockholmstrakten så jag har alltid ett par isbroddar i väskan att dra på om det känns halt.

Väder och vind har ändrats sedan jag var barn- nu verkar vi gå mot ett varmare klimat så att till och med isen vid Nordpolen smälter. Kanske är det så att vi människor med alla våra uppfinningar har orsakat att vädret numera är opålitligt? Det känns i alla fall obehagligt och lite hotfullt.