Vid vägen bortom Jonssons hus
jag såg ett träd som krökte sej.
ett gammalt konstigt, knotigt träd.
Jag märkte att det såg på mej.
Vägen gick långt, långt bort nånstans
men trädet liksom höll mig kvar.
Så konstigt att ett träd kan se,
fast inget ansikte det har!
Det såg på mej med varje kvist.
Det såg på mej med varje fläck
i barken som var fårad djupt
av mörka veck.
Jag sprang - så vände jag mej om
och trodde jag såg fel - men nej!
Det lutade sig faktiskt fram
och glodde efter mej.
Elizabeth Madox Roberts
tolkning till svenska: Britt Hallqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar