torsdag, april 25, 2019

Alla dessa kyrkor och katedraler


När lågorna slog ut från Notre Dame i Paris så reagerade hela världen med sorg och förskräckelse. Denna gamla katedral, som står som en symbol för människans önskan att manifestera sin hyllning till en skapelsens Gud, började brinna, troligen pga slarv under den restaurering som pågår. 

Tänk så många år det tog att bygga den kyrka, utan den moderna teknik man har idag. Det var rep och stegar som gällde och människor slet ihjäl sig, omkom i ras och skadade sig för livet. Till vilken nytta? -kan man undra. Varför så storslaget och pampigt? Resultatet blev stora, enorma byggnader, fyllda med guld, religiösa prydnader och allt är så otroligt vackert. 
Det är som att gå in i ett konstverk.







Även här i Norden har vi dessa fantastiska konstverk; Uppsala Domkyrka, Nidarosdomen i Trondheim och den rysk-ortodoxa Uspenskijkatedralen i Helsingfors- även om den byggdes så sent som i mitten av 1800-talet.

Alla helgedomarna har jag besökt flera gånger och även deltagit i mässor och upplevt de känslor som man fylls av under de heliga akterna.
Jag deltog i en rysk-ortodox mässa i Uspenskijkatedralen och blev "helgad" med "vigvatten" av en präst där och det var så vackert att höra de ryska sångerna sjungna av en manskör i stämmor. 
Det kändes heligt.




















 Men att besöka en liten medeltida kyrkbyggnad är även en upplevelse, som t ex Marby gamla kyrka i Jämtland. Den är samtidigt som ett museum och den enkla inredningen fick mig att inse hur kärleksfullt den kyrkan hade byggts och inretts. Med enkla medel har våra förfäder lagt ner både kärlek och känsla i sitt hantverk. 







Även Hackås gamla kyrka är en klenod där den står nära Storsjöns strand. Fylld av märkliga väggmålningar och det finns till och med en inristad runrad på utsidan av stensockeln....kanske var det en person som var med och byggde kyrkan som ville markera sin medverkan?
I närheten ligger Sanne gravfält med gravhögar och några gravar från järnåldern. Så det är en urgammal kulturbyggd även i Hackås- precis som i Oviken. Här går även delar av en pilgrimsled  som håller på att rustas upp och som det påstås att den heliga Birgitta har vandrat på.


fredag, april 19, 2019

Påskbön



Skriv om fåglarna
ber jag
Skriv om vingarna
som bär flera tusen mil
Skriv om de hungriga
som letar mat och kärlek
Skriv om boplatser som väntar
och ögon som samlar landskap
Skriv om de levande
som har en hemlig historia
Skriv en sorgesång över de döda
Berätta om själar som lyfter
Skriv om liv


lördag, april 13, 2019

Havet

    Foto:  ©RobertS


Havet - kan ej beskrivas så det känns- det måste upplevas.


Fotot fick mig att tänka på Tomas Tranströmer och hans underbara långdikt "Östersjöar" som kom ut redan 1974. Själv har jag glädjen att ha Tranströmers egen inläsning av detta mästerverk på CD. Det är en dikt i sex avsnitt, olika långa. Originalinspelning från 1990. 

Jag lyssnar och njuter av poetens röst när han läser; allt är som en form av biografi - där hans morfar och mormor spelar en viktig roll. En hel del baseras på morfaderns dagboksanteckningar, som han började skriva när han kom som nybliven lots på Sandhamn. Det är vardagen som är basen. Och vikten av samarbete samt respekt för naturen, havet och det liv som var helt baserat på att "leva av havet", "på havet" - att ha respekt men ändå kunna njuta av allt. Samtidigt blandas allt med historia och myter från olika delar av världen, speciellt den gamla antika världens berättelser, men även ur vår egen historia.

Jag har även 3 CD där Tranströmer läser egna dikter, 82 stycken! ur 10 böcker utgivna under åren 1954-1996. 

Jag känner mig rik!


måndag, april 08, 2019

En kråka går ner för landning





Att ta dagen i hand  
och se dis och guld,

vrida nacken ett kvarts varv
mot världen bortom istidsåsen

där caterpillarna dånar
och schaktar bort en barndom

- en kråka går 
ner för landning


Bengt Berg 
26 sept 2005


Hittade igen ännu en dikt -om en kråka, som jag fick via mail från Bengt Berg att ha på min blogg förståss. Kråkan är en fågel som många inte bryr sig om, den "sjunger" ju inte precis vackert. Men det är en mycket intelligent fågel som verkar tänka till lite extra innan den gör något. I gammal folktro så ansågs kråkan vara asaguden Odens fågel. Den lär sig snabbt nya saker för att få det den vill ha t ex mat, plockar undan kvistar som ligger i vägen och är mycket envis när den förstått att det finns ätbart på mer eller mindre oåtkomliga ställen.

onsdag, april 03, 2019

Aprildikt från en go Värmlänning


Det är spännande att sortera papper, ibland fyndar jag fina texter som jag hade på mina gamla blogg -den som jag tyvärr raderade. fy på mig!


Just idag hittade jag igen en dikt som jag fick i ett mail från fine poeten och författaren Bengt Berg - en av "Selmas ungar", som jag en gång döpte flera värmländska författare till. Blev så glad att jag hade sparat detta. Jag har träffat honom några gånger under årens lopp här i Stockholm OCH han är lika fin i verkligheten som i sina dikter och texter.

Jag bjuder på några av hans poetiska mail:




Vårhälsning den 11 april 2007

Hej i kvällningen!


Jag kikade in på din hemsida, sen kom en dikt.

En vårhälsning: ljus i sikte!
Bengt

-------------------------------------------------------------




Så kom då koltrasten med ljuset
sjön råmar som om nånting större stod på
men det är bara våren, lite haltande
som en alltför trofast åsna
på andra sidan tjällossning
och huttrande krokus
med berättigad skepsis
petar den mattan av solrosfrön
under päronträdet, tänker kanske
inte fylla sommarkvällen med sin sång
kanske har han fått nog av det överblivna
och ljushämtningsplikten?

--------------------------------------------------------------


Jag blev så glad över att han hörde av sig med sina ordlekar, så jag skrev ett "poetiskt"svar till honom:

Bengt Berg!
Du värmländske diktängel
vilken underbar vårhälsning            
en sen aprilkväll
och plötsligt fylls mitt rum
med koltrastsång 
och vårljus
Och jag sitter här och ler
mot en datorskärm

Så höjer du den kulturella nivån

på min blogg
nästan feberaktigt skriver jag
ner hela vårundret
Vilka härliga rader
Det märks att du tillhör
Selmas ungar:
De som har orden...

Vårhälsningar från en glad Inkan


--------------------------------------------------------------

Och det kom snabbt ett svars-mail från Bengt:

Vad är poesin mer än poesi?
Fem eller sex bokstäver
som i sig är ett underverk stort
nog eller större än fullmånen
och halv- och nymånen på samma
envisa sida av natthimlen.

Poesin tar tag i blicken vår och borrar ner den

i jorden, det är jorden som är kvar när vintern kapitulerat
för att marskatterna inte vill skvätta i snö. Tror jag.

Hilsen B.


----------------------------------------------------------------




söndag, mars 31, 2019

Äntligen!


Äntligen är våren här, även om den är tveksam. I morse kom det ett kort snöblandat regn! Men allt smälte bort när solen puffade iväg skymmande moln.
I södra delen av vårt land har våren börjar ta över -vårblommor tittar upp och träden börjar knoppas. 
Men även min stora vackra björk utanför mitt sovrumsfönster börjar vakna, så snart kommer min allergi att väckas, det betyder kliande ögon och ett envist nysande under en tid. Det har blivit värre med åren och jag blir trött av reaktionen. Näsdroppar hjälper knappt. Nå, det går ju över till slut.
Nu väntar jag bara på min sångfågel Koltrasten - som sjunger mig till söms varje kväll fram till i juli månad.


Intet är som väntans tider, 
vårflodsveckor, knoppningstider, 

ingen maj en dager sprider 
som den klarnande april. 
Kom på stigens sista halka, 
skogen ger sin dävna svalka 
och sitt djupa sus därtill. 
Sommarns vällust vill jag skänka 
för de första strån som blänka 
i en dunkel furusänka, 
och den första trastens drill.



ur Fridolins visor och andra dikter
av Erik Axel Karlfeldt


Vårfotografier från Skåne - Fotograf:   ©RobertS


lördag, mars 30, 2019

Thoughts on my Inkan-trail





I long ago lost a hound, 
a bay horse, and a turtle dove,            
and am still on their trail.
Many are the travellers I have 
spoken  concerning them,
describing their tracks and 
what calls they answered to.
I have met one or two  
who have heard the hound, 
and the tramp of the horse, 
and even seen the dove 
dissappear behind a cloud, 
and they seemed as anxious
to recover them as if they 
had lost them themselves.


 Henry David Thoreau

                                                                                                                              Foto:  ©RobertS


lördag, mars 02, 2019

tisdag, februari 19, 2019

Dags att tänka till!


När jag skrev följande sidor eller snarare större delen av dem, levde jag ensam, i skogarna, mer än en kilometer från närmaste granne, i ett hus som jag själv byggt vid strandkanten till skogstjärnen Walden, i Concord, Massachusetts, och jag förtjänade mitt levebröd med inget annat än mina egna händer. Jag levde där i två år och två månader. För tillfället är jag åter gäst i civilisationen.

Så presenterade sig Henry David Thoreau när han hade skrivit sin klassiska bok Walden. Och fortsatte lite humoristiskt:

Jag ämnar inte skriva något ode till nedstämdheten utan skrävla lika energiskt som morgon-tuppen uppflugen på sin pinne, om inte för annat så för att väcka mina grannar.

H D Thoreau (1817-1862) bestämde sig för att leva enkelt. Snickrade ihop sin egen stuga av bräder, odlade bönor och andra grönsaker. Han läste, skrev dagbok och skötte sin odling och sa sig vara en självutnämnd inspektör av snöstormar och skyfall och allt han upplevde och såg blev sedan boken Walden.

Även om han bodde avsides så hade han regelbunden kontakt med vänner och även nyfikna som hade hört talas om honom. Han var ingen enstöring, utan delade med sig av upplevelser och av den kunskap han hade och fick under sina år i sin lilla stuga. En av hans främste hjälpare var vännen och filosofen Ralph Waldo Emerson. 

Thoreau såg tidigt den negativa påverkan som den "nya" tiden med industrier hade på miljön. Han förstod tidigt att just den industriella utvecklingen skulle ge oläkbara sår i vår natur och att risken var stor att allt var en början på det vi idag ser som miljöproblem.

Jag läser ofta Thoreau, han skrev ju även böcker om Cape Cod samt den fina boken A Week on the Concord and Merrimack Rivers. Och han var nog en av de första som varnade för att just människan skapade en farlig värld och förstörde miljö så att det skulle få konsekvenser.

Undrar vad han skulle ha skrivit idag? Med tanke på allt som händer vår jord med smältande isar vid polerna, förorenade vatten, naturkatastrofer som händer efter att människan har rubbat systemen för mycket. 
Industrier, bilar och flyg som idag förstör går det att ändra på. MEN- tyvärr, människor som inte vill se och tro på de larmrapporter som kommer varje år, tror inte på dessa larmrapporter. De verkar se på allt som bara lögner.   

Precis som om avgaser och utsläpp från t ex bilar och flygplan skulle försvinna ut i "tomma intet" och inte påverka vår miljö och vår luft negativt. Den här utvecklingen har pågått i över hundra år, så självklart påverkar alla dessa gifter som bränsle, avgaser, utsläpp etc  vår miljö till slut. 

Det finns folk som inte tror på vetenskapliga larm -trots att det är forskare som är högutbildade med många specialkunskaper som publicerat sina rapporter och varnar. Balansen i naturen har nu rubbats så pass mycket att följderna blir farliga. Forskarna som under många år studerat följderna av det "moderna" livet börjar nu varna för att situationen börjar nå en gräns.

Men- de som styr, de som tjänar pengar, de som lever "von oben" vill inte lyssna utan gör allt för att få folk att inte tro på vetenskap och forskning, och de som tjänar pengar på turism och flygresorna anser sig tydligen veta bättre. 


fredag, februari 01, 2019

Vinterblues

foto: ©RobertS.


Vi som väntar på våren
Ser inte alltid skönheten
Som finns omkring oss
Naturens egen konstutställning
Alltid något nytt
Något att njuta av
Om vi bara ser oss omkring


måndag, januari 14, 2019

Änglar finns dom?


Kanske inte...men nere i Skåne finns en ängel....eller är det en sagofé? -som är vacker både dag och natt. Speciellt i mörker när den lyser upp och skimrar mot natthimlen. Känns magiskt. Yngste sonen som bor därnere har den som en sorts skyddsängel, han bor granne med den vackra statyn. Och den lockar ofta fram kameran eftersom den är ett motiv som kan ses på så många olika vis.




Utanför huset under himlen        
är natthimlen mörk
En sagofigur 
strävar uppåt
Alltid synlig
Men i nattmörkret
blir den plötsligt levande





foton:  ©RobertS

lördag, januari 12, 2019

Ett nytt år


Ett nytt år- en ny utmaning. För mig började året med en rejäl förkylning, snuva, snorig, febrig och trött. Så veckan har varit seg. Men nu är jag på benen igen. Något darriga.
Ett nytt årtal -det gäller att lämna allt gammalt bakom sig. Även om det är lätt att ta ett steg bakåt och försöka se vad vi gjorde fel. Vad vi inte förstod eller tolkade på fel sätt. Men bäst är kanske att enbart försöka förstå sin egen reaktion över något som berörde eller störde. Bättre det än att älta, anklaga  eller förebrå.

Ibland är en rask promenad ute i naturen den allra bästa medicinen. Ta en tur ner till Mälaren eller havet, sitta vid stranden och se ut över det stora blå. Låta vågorna ge ro. Lyssna på rytmen. Ta emot med öppet hjärta. Det är ett möte med Moder Jord. I ett möte finns alltid en andlig dimension.

Tankarna kommer så lätt: varför finns allt detta? Hur blev allt till? Varför finns vi människor? Hur kommer det sig att vi kan tänka, skapa, konstruera saker, skicka satelliter upp i rymden och flyga till Månen och Mars?

Och mitt i allt det stora: vara tacksamma över det vi har. Livet, barn, vänner och möjligheter till att resa, välja det som skadar vår jord minst. 
Alltså inte flyga! 
Det vet vi nu efter många, många års larmrapporter från forskare och andra vetenskapsmän/kvinnor. Jag läste själv första larmrapporten och varningen om flygets påverkan däruppe i atmosfären, för snart trettio år sedan. Man behöver inte resa långt bort för att koppla av, ha semester, upptäcka nya saker, lära känna nya människor och uppleva ny kultur.
Det finns så mycket att se och lära samt njuta av -även inom vårt land och i våra närmaste grannländer. Och bra transportmedel: tåg, buss, båt och även cykelturer. 

Själv tar jag helst buss när jag reser upp till min gamla hembygd i "Republiken Jämtland". En skön tur med lunchpaus i Ljusdal. Då kan den som vill äta lunch eller varför inte ta en promenad och kanske njuta av en glasstrut i en närliggande park till busshållplatsen. Och busschauffören är alltid så trevlig och har glimt i ögat. Sist jag åkte så påpekade han via högtalaren att "strax" är vi i Svenstavik - så damen (det var jag) vet att vi är på rätt väg. Jag hade varit lite orolig över färdvägen på ett ställe (kände inte igen mig).... men det visade sig vara en omväg pga vägbygge. Jag hade nästan trott att jag tagit fel buss. Det är många att välja mellan vid Centralen.