Ett nytt år

Ett nytt år- en ny utmaning. För mig började året med en rejäl förkylning, snuva, snorig, febrig och trött. Så veckan har varit seg. Men nu är jag på benen igen. Något darriga.
Ett nytt årtal -det gäller att lämna allt gammalt bakom sig. Även om det är lätt att ta ett steg bakåt och försöka se vad vi gjorde fel. Vad vi inte förstod eller tolkade på fel sätt. Men bäst är kanske att enbart försöka förstå sin egen reaktion över något som berörde eller störde. Bättre det än att älta, anklaga  eller förebrå.

Ibland är en rask promenad ute i naturen den allra bästa medicinen. Ta en tur ner till Mälaren eller havet, sitta vid stranden och se ut över det stora blå. Låta vågorna ge ro. Lyssna på rytmen. Ta emot med öppet hjärta. Det är ett möte med Moder Jord. I ett möte finns alltid en andlig dimension.

Tankarna kommer så lätt: varför finns allt detta? Hur blev allt till? Varför finns vi människor? Hur kommer det sig att vi kan tänka, skapa, konstruera saker, skicka satelliter upp i rymden och flyga till Månen och Mars?

Och mitt i allt det stora: vara tacksamma över det vi har. Livet, barn, vänner och möjligheter till att resa, välja det som skadar vår jord minst. 
Alltså inte flyga! 
Det vet vi nu efter många, många års larmrapporter från forskare och andra vetenskapsmän/kvinnor. Jag läste själv första larmrapporten och varningen om flygets påverkan däruppe i atmosfären, för snart trettio år sedan. Man behöver inte resa långt bort för att koppla av, ha semester, upptäcka nya saker, lära känna nya människor och uppleva ny kultur.
Det finns så mycket att se och lära samt njuta av -även inom vårt land och i våra närmaste grannländer. Och bra transportmedel: tåg, buss, båt och även cykelturer. 

Själv tar jag helst buss när jag reser upp till min gamla hembygd i "Republiken Jämtland". En skön tur med lunchpaus i Ljusdal. Då kan den som vill äta lunch eller varför inte ta en promenad och kanske njuta av en glasstrut i en närliggande park till busshållplatsen. Och busschauffören är alltid så trevlig och har glimt i ögat. Sist jag åkte så påpekade han via högtalaren att "strax" är vi i Svenstavik - så damen (det var jag) vet att vi är på rätt väg. Jag hade varit lite orolig över färdvägen på ett ställe (kände inte igen mig).... men det visade sig vara en omväg pga vägbygge. Jag hade nästan trott att jag tagit fel buss. Det är många att välja mellan vid Centralen.