onsdag, april 03, 2019

Aprildikt från en go Värmlänning


Det är spännande att sortera papper, ibland fyndar jag fina texter som jag hade på mina gamla blogg -den som jag tyvärr raderade. fy på mig!


Just idag hittade jag igen en dikt som jag fick i ett mail från fine poeten och författaren Bengt Berg - en av "Selmas ungar", som jag en gång döpte flera värmländska författare till. Blev så glad att jag hade sparat detta. Jag har träffat honom några gånger under årens lopp här i Stockholm OCH han är lika fin i verkligheten som i sina dikter och texter.

Jag bjuder på några av hans poetiska mail:




Vårhälsning den 11 april 2007

Hej i kvällningen!


Jag kikade in på din hemsida, sen kom en dikt.

En vårhälsning: ljus i sikte!
Bengt

-------------------------------------------------------------




Så kom då koltrasten med ljuset
sjön råmar som om nånting större stod på
men det är bara våren, lite haltande
som en alltför trofast åsna
på andra sidan tjällossning
och huttrande krokus
med berättigad skepsis
petar den mattan av solrosfrön
under päronträdet, tänker kanske
inte fylla sommarkvällen med sin sång
kanske har han fått nog av det överblivna
och ljushämtningsplikten?

--------------------------------------------------------------


Jag blev så glad över att han hörde av sig med sina ordlekar, så jag skrev ett "poetiskt"svar till honom:

Bengt Berg!
Du värmländske diktängel
vilken underbar vårhälsning            
en sen aprilkväll
och plötsligt fylls mitt rum
med koltrastsång 
och vårljus
Och jag sitter här och ler
mot en datorskärm

Så höjer du den kulturella nivån

på min blogg
nästan feberaktigt skriver jag
ner hela vårundret
Vilka härliga rader
Det märks att du tillhör
Selmas ungar:
De som har orden...

Vårhälsningar från en glad Inkan


--------------------------------------------------------------

Och det kom snabbt ett svars-mail från Bengt:

Vad är poesin mer än poesi?
Fem eller sex bokstäver
som i sig är ett underverk stort
nog eller större än fullmånen
och halv- och nymånen på samma
envisa sida av natthimlen.

Poesin tar tag i blicken vår och borrar ner den

i jorden, det är jorden som är kvar när vintern kapitulerat
för att marskatterna inte vill skvätta i snö. Tror jag.

Hilsen B.


----------------------------------------------------------------




Inga kommentarer: