Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med. Han hade drömt att han gick genom en skog av higuerónträd i ett stilla regn, och för ett ögonblick var han lycklig i sin dröm, men när han vaknade kände han sig nerstänkt av fågelträck. "Han drömde jämt om träd" sade hans mor Plácida Linero till mig när hon 27 år senare återgav den där olycksaliga måndagen i minsta detalj. "Veckan innan hade han drömt om att han flög ensam i ett flygplan av metallfolie som for fram utan att fastna i mandelträden", sade hon. Hon hade välförtjänt rykte om sig att kunna tyda drömmar, förutsatt att de blev berättade på fastande mage, men hon hade inte funnit något olycksbådande i de där båda drömmarna, och inte heller i de andra drömmar om träd som sonen berättat för henne morgnarna före hans död. Inte heller Santiago Nasar anade något varsel.
Så börjar "Krönika om ett förebådat dödsfall" av Gabriel Garcia Márquez >>>>>Redan på första sidan får läsaren veta att huvudpersonen, Santiago Nasar, ska bli mördad. Förövarna är två bröder som, om än motvilligt, ska hämnas sin systers "förlorade heder". Berättelsen är humoristisk, som en skröna och samtidigt nervpirrande.
Gabriel Garcia Márquez skrev många böcker och alla är lika fascinerande och intressanta att läsa. Historierna, språket, utformningen, ja allt tilltalade mig.
Den allra första boken "Hundra år av ensamhet" fick jag låna av en kollega på mitt jobb redan i slutet av 1970-talet som sa: Läs! Jag lovar att den kommer att påverka dig på ett märkligt vis och du är inte likadan efter att du läst boken"
Min kollega hade rätt.
Jag blev helt tagen och köpte sedan boken och under årens lopp har jag köpt alla böcker jag hittat av Márquez, just för hans förmåga att helt trollbinda läsaren.
Han tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1982. Då fick akademin mina applåder. Verkligen en värdig mottagare av detta pris. Känns lite extra roligt när det är författare eller poeter som jag både läst och känt att de är speciella på ett sätt som är svårt att förklara; -jag läser och blir så uppfylld av berättelsen, orden och den märkliga känslan av att jag liksom är med i allt. Och just nu håller jag på att läsa om gamla favoriter.
Läslust och läsglädje när det är som bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar