Skulle jag sörja då vore jag tokot
Lyckan min kan fulla synas gå krokot;
vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
All världen älskar ju vad som är brokot,
mången mått liva som ej äter skrätt.
Några rader ur en gammal dikt/visa som jag har lagt på minnet.
Troligen läste jag om författaren Lasse Lucidor (1638-1674) -eller Lars Johansson som han egentligen hette, när jag läste äldre svensk litteratur.
Lasse Lucidor var välutbildad och växte upp hos sin morfar Lars Mattsson Strusshjelm som var amirallöjtnant och bodde under uppväxten på ön Usedom i Svenska Pommern. Hans föräldrar dog när han var liten. När morfadern även dog så fick han en förmyndare, Karl Gustav Wrangel.
Efter studier vid universitetet i Greifswald, som han misskötte genom att han var obstinat och ofta hamnade i bråk med andra, så beslöt han sig för att följa med en vandrande teatertrupp som kallades "Comœdianterna" och besökte många olika länder i Europa . Det var under den tiden han tog smeknamnet Lucidor.
Lasse Lucidor återkom till Sverige år 1663 och försökte försörja sig som diktare, men han var oerhört språkbegåvad så han arbetade även vid universitetet i Uppsala som "språkmästare". Han skrev både världsliga och andliga texter. Han hamnade då och då i bråk med den s.k. överheten eftersom han inte brydde sig så ofta om de outsagda regler och lagar som fanns i samhället då. En friherre Gyllenstierna t o m stämde Lasse Lucidor pga en text som Lasse Lucidor skrivit som bröllopsdikt till Gyllenstierna. Gyllenstierna ansåg att det var en niddikt och ansåg sig vanhedrad FÖR alla hans titlar fanns inte med! Nå, Svea Hovrätt tog sig an det hela, läste och tänkte och friade Lasse Lucidor.
Lasse Lucidor blev inte rik på sitt skrivande, och det han tjänande lade han på böcker inom olika vetenskaper och på verk av kända poeter från Tyskland och Italien.
Lasse Lucidors liv tog ett tragiskt slut; den 12 augusti 1674 gick han med vänner på krogen Fimmelstången i Gamla Stan och där hamnade han i bråk med några bordsgrannar, som ville skåla med honom. Men Lasse Lucidor brydde sig inte om deras höjda glas och då blev en av de skålande så arg att han drog sin värja och utmanade honom. Det var i stridens hetta som bordsgrannarna stack sina värjor i honom och Lasse Lucidor hamnade döende på golvet.
Ett sorgligt slut på ett kreativt och spännande liv.
På Maria Magdalenas kyrkogård finns en minnessten över Lasse Lucidor. Men hans kvarlevor finns inte under den stenen- eftersom han begravdes i en omärkt fattiggrav i norra änden av kyrkogården, vilken schaktades bort när Hornsgatan breddades 1901. Troligen åkte Lucidors kvarlevor med jordlassen och hamnade som fyllning i Tantolunden.
Ett öde orsakat av att man då inte brydde sig om fattiggravar och kvarlevorna som fanns i dem. Ändå var Lasse Lucidor en stor profil inom skrivandet under 1600-talet. Han ingår i vår gamla litteraturhistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar