torsdag, februari 08, 2018

Vi är bara en del av naturen


Naturens helighet var en sanning för våra förfäder. Idag ses den mest som en råvarufabrik, fritt fram att utnyttja. Och nu börjar vi både se och känna av resultaten av den rovdrift som pågått. Tack och lov har en del politiker och andra maktmänniskor börjat förstå vikten av att vi lever i samklang och måste ta hänsyn till vad naturen behöver och kräver för att må bra.

Jag tänker på indianhövdingen Seattle (1786-1866) som med sorg i hjärtat förstod att den nya civilisationen i hans och hans fränders land skulle tvinga hans folk att leva utspridda och tappa sammanhang med den natur de levt sida vid sida med under årtusenden.
Det värsta var att de alla skulle tappa den själsliga kontakten med naturen och att deras liv skulle bli tommare. Den släktskap mellan människa och natur som funnits och som alltid vördats och hyllats av förfäderna skulle försvinna. 

Den naturliga kärlek som förenar oss med slätterna, bergen, vattnen och skogarna skulle få betala ett högt pris genom den vite mannens allt större längtan efter makt och rikedom.


Det finns många olika stammar av nordamerikanska indianer, som till exempel Apacher, Irokeser, Siouxer, Cherokee, Hopi, Seneca och Pueblo-indianerna och de levde utspridda över hela Nordamerika och i Canada.

Livet sågs som en mognadsprocess till både gemenskap och enhet från födelsen till döden. Allt fanns bevarat i danserna och i berättelserna som vandrat generation till generation. 
Man lärde sig att ge och att ta. Ger man så får man. Tar man -så tas allt ifrån en. En balans måste finnas för att Moder Jord skulle bevaras och finnas för alla dem som kom efter.

Det var en form av ekologisk balans, som alla måste acceptera. Idag, när balansen är rubbad -då blir vi våra egna fiender.

Självklart fanns det en hel del grymhet också i deras sätt att leva - då det handlade om liv eller död- ha tillgång till jaktmarker och skapa revir. Människan har en "ond" sida som kommer fram när det gäller frågan om att leva, överleva och ha kontroll över sin livsmiljö. 

Men samtidigt så levde indianerna så nära naturen, på naturens villkor att jag förstår att de många gånger blev tufft och hårt. Det krävdes mer än vänskapliga känslor för att kunna leva i symbios med naturen.

Själv har jag en liten släktgren till indianer som levde i Pennsylvania.
Och på min sovrumsvägg har jag två drömfångare,- som jag blåser genom och ber en tyst bön om att fånga det goda.

Och i vårt eget land, i Skandinavien har vi ju våra samer, som bittert fått smaka kraven från makthavarna och som bit för bit har trängts undan och fått se natur och vattendrag som de levde i symbios med, skövlas av makthavare och giriga penningkungar.

Ofta undrar jag varför det ska vara så svårt att leva tillsammans och visa varandra både respekt och vänskap.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Fantastiskt bra skrivet naturfolk är mycket smartare!

Inkan© sa...


Tack! Ja våra förfäder som levde mycket nära naturen fick en annan känsla för den eftersom naturen gav dem allt. Naturen och Moder Jord var en stor del av deras liv och syn på livet. Men tack och lov börjar många få upp både ögon och öron för vikten av att vårda det som faktiskt ger oss liv! Det handlar om att tänka på vad man gör och varför SAMT om det är bra och viktigt.