Hon var klok och generös och även rolig!

  Magdalena Ribbing 1940-2017

Den goe värmlänningen

På min gamla blogg, (som jag tyvärr raderade), hade jag flera bra inlägg som jag fått från andra. Men jag hade varit klok nog att skriva ut en hel del av vad jag skrivit på den bloggen. Och idag hittade jag igen en kråk-dikt jag fick av poeten Bengt Berg, en poet jag har träffat några gånger under årens lopp då han bjudit på poesimöten här i Stockholm. Bengt Berg är en av de värmlänningar man kallar Selmas pojkar. 
Jag minns även att Bengt Berg skickade mig några ko-dikter till min gamla blogg, och jag hoppas att alla finns kvar i någon pärm. 
Men just nu så bjuder jag på den här dikten:

En kråka går ner för landning

Att ta dagen i hand

och se dis och guld,

vrida nacken ett kvarts varv

mot världen bortom istidsåsen

där caterpillarna dånar

och schaktar bort en barndom

-en kråka går

ner för landning

Bengt Berg

26 sept 2005 

Det kom med posten

Och det kom en så härlig överraskning i en bokpåse med norska frimärken... Med en fin och personlig hälsning skriven i boken. En del dagar är något extra. 

Och nu läser jag och njuter två fina poeter som har tolkat/översatt dikter av varandra: Helge Torvund och Bengt Berg. 

Jag läser annars norska utan problem, men det är intressant att läsa deras samarbete och jag tycker om det.

Baksidestexten är också fin:

Medan våren vaknar är en bok som förenar inte bara två landskap - sydvästnorska Jærens säregna natur mellan himmel och hav, med norra Värmland mellan blånande berg och vajande granskog -utan två språk, med djupa gemensamma rötter. Dikterna får fritt korsa riksgränsen för ett utbyte , där Bengt Berg tolkar Helge Torvunds dikter till svenska och Torvund Bergs till nynorsk. Med andra ord ett uttryck för praktiskt poetiskt samarbete...

Professor Idar Stegane har skrive eit innsiktsfullt etterord. I dette knyter han saman dikta til dei to poetane på ein måte som understrekar og styrker heilskapen som stig fram frå det todelte i denne boka.

Smakprov:

Skogen eit skiljeteikn
mellom himmel og jord,
ein pause i stilla

Spor av vilt gjennom altargangen
Nokomn som ventar på at vingne
skal byrja veksa

Jularbo stiknar
Furuborken sloknar i skodda
Dette om dette

Granskogens mønster

- som ei kofte

strikka av vintern


Bengt Berg tolkat av Helge Torvund

**********************************************

Den som sår mörker

och skördar fruktans frö

känner inte ljusets kraft

Den som samlar avstånd

för att bygga murar av sorg

känner inte närhetens styrka

Den som skriver med sår

och skapar rader med ärr

känner inte morgonens västkraft


Helge Torvund tolkat av Bengt Berg

TORVUNDochBERG

Brödrafolkens poeter

Recension 1: klicka här.

Recension 2: Klicka här

Recension 3: Klicka här

Recension 4: Klicka här

Recension 5: Klicka här

Tiden vi lever i

 

Sommar och en sommarhimmel som på något vis känns upplyftande och björkens grenar som dansar lätt efter vindens musik. En intensiv period för att den egentligen är så kort om man jämför med mörkerperioden. Jag önskar att det vore tvärtom.

Att gå barfota i gräset och känna kontakten med Moder Jord och att njuta av allt vackert som finns omkring oss - bara vi tittar. Tittar och ser med hela sitt jag. Rosornas söta doft och humlesurr och, tyvärr, mygg som njuter av allt som rör sig på två ben eller fyra ben. Men de är nam-nam för för fåglarna. Allt hänger ihop - allt är till nytta för något, någon.

Och så det där gamla fönstret som ger lustiga spegelbilder -beroende på vart man står. Ljusinsläpparen i den gamla ladugården. Med spindelväv. Det är flera generationer som kikat in eller ut genom de små rutorna. Idag så fyller det ingen funktion, ladugården är tom och kommer så att förbli. De små jordbrukens tid är oåterkalleligen förbi.

Västkustens poet och havets...

Havet är nära

Om jordens vägar är stängda
och människornas hjärtan,
sjunger samma sång:
havet, havet är nära.

Allting måste vi lämna,
men lycklig igenom
är den som aldrig kan glömma:
havet, havet är nära.

Ingen flod skall jag möta en gång,
och ingen färja begär jag.
Jublande hör jag vågornas sång:
havet, havet är nära.

Ebba Lindqvist (1908-1995)       

Vid ett besök i Grebbestad - hos min syster vid havet, 
E-noor, kom jag för första gången i kontakt med poeten Ebba Lindqvists poesi. Den berörde mig. Det är poesi färgad av kärleken till havet och naturen samtidigt djupa betraktelser av livet. Hennes ord innehåller både det stora och det lilla.
I Grebbestad finns en liten park med stenar som man ristad in dikter av henne på. Fina att läsa och det kändes så avkopplande att sitta där.

Jag saknar Ann

Ann var min översättare till engelska språket. Hon var född och uppväxt på Söder här i Stockholm och vi kom i kontakt med varandra genom en släktforskarsida för över tjugo år sedan. Jag kunde glädja henne genom att ta kort på hennes barndoms kvarter i närheten av där Västerbron börjar. Och ge henne senaste nytt av intresse från Stockholm och Sverige. 
Vi kom även underfund med att vi hade många gemensamma intressen. 

Ann kom till London i sin ungdom som au pair. Där mötte hon kärleken och gifte sig. Men maken dog efter några år. Så småningom mötte hon en ny man, han var musiker, och de slog sig ner i Cornwall - där vår gemensamma favorit Virginia Woolf hade tillbringat så många somrar med sina föräldrar i St Ives. Ann hade två söner som sysslade med musik och hon var så stolt över dem. 

Det var många läsupplevelser vi diskuterade och jämförde. Och när jag började blogga så tog hon frivilligt på sig jobbet att översätta min poesi till engelska. Hon hade läst mina versioner på engelska och ville hjälpa mig. Ibland fick hon ändra lite i en formulering för att det blev dubbelbottnat eller kunde misstolkas i direktöversättning. Jag lärde mig mycket genom hennes goda råd. Ann tyckte att vi skulle testa att ge ut en diktbok på svenska och engelska. Hon trodde att det skulle nog gå bra. Själv tvekade jag. Ju mer poesi jag läst av etablerade poeter -så kände och känner jag att jag bara är en glad amatör.

Vi tyckte båda att det skulle vara trevligt att träffas. Men tyvärr blev det aldrig av. Men vår mail-kontakt fortsatte under alla år. Hon längtade efter att få återse Stockholm och vandra omkring i sin barndoms stad. 
Men en dag blev det tyst. För några år sedan så lämnade hon jordelivet. 
Alldeles för tidigt - men livet har sina egna manus för oss alla.

Här är ett smakprov på den första dikt som hon översatte; Det var år 2006:

The dark firm voice

moves slowly along my spine

smoothing fire through my skin

I listen with my heart

Who is it that touching my soul

creating borders of wire fences?

I stand alone in my window

letting desire slowly run through my open hands

All these years of life

before I at last dare to acknowledge honesty

I ask no questions

and yet I know that

someone's hand cradles my heart

And there is a limit

to a room expose

a sea for drowning birds

Jag hade en gång en kanot...

Hittade igen gamla foton och det här väckte många fina minnen.  Min kanot under alla år på min älskade teaterö Marholmen söder om Norrtälje. 

I över tjugo års tid var jag med min teatergrupp "Cirkelteatern" och bjöd på utomhusteater där. Jag var en i ledargruppen och våra förberedelser började tidigt på vårvintern. Då valde vi pjäs, värvade teatersugna och planerade för sommaren.  Jag tog hand om teaterkläder- lånade från filminstitutets klädlager ute i Frihamnen och så sydde jag upp alla de kläder som vi ville ha och som ej fanns på klädlagret. 


Dessutom så gjorde jag programmen och affischerna. Och jag hade ofta en mindre roll i sommarpjäserna. Varje år så hade vi även en pjäs eller nummerrevy  och ibland poesicafé i mars månad på Folkhögskolan som hade sina lokaler i ABF-huset vid Sveavägen. Ett kul och bra hjälpmedel att väcka nya elevers nyfikenhet och lust att vara med i teaterföreningen.

Vi spelade allt från Wilhelm Moberg till Shakespeare. Det var underbara år som jag fortfarande minns med glädje och kan sakna. Även om de flesta av mina semesterveckor gick åt till att arbeta med teatergruppen.
Många deltagare kom igen sommar efter sommar- de smittades alla av "Marholmsbacillen" dvs den speciella miljö vi levde i.  

Marholmen tillhörde Birkagårdens folkhögskola och varje sommar hade även skolans musiklinje en instrumentbyggarkurs där ungefär samma tid som teatergruppen. Så miljön var stimulerande och man fick många nya vänner och bekanta.
Jag kom in i det hela när jag började studera vid folkhögskolan. Och det blev ett minne för livet.
Men verksamheten var dyr i drift och skolans resurser idag är annorlunda. 
Få går idag på en folkhögskola med linjer som även ger högskolekompetens. Lärare och personal kostar...
Idag tillhör verksamheten på Marholmen Kommunalarbetarförbundet, som tidigare hade byggt ett litet hotell med stugor för semesterfirare i närheten och de tog så småningom över och driver idag en semesterby där med restaurang-och konferensverksamhet.

Livet förändras. Och vi med det.

Tre favoriter

Mot Fyren av Virginia Woolf (1882-1941) En fascinerande roman om en familj och deras sommarvistelse och deras gäster och med en stark kvinna i centrum: hustrun, modern, kvinnan; Mrs Ramsay. Det handlar dels om livet under en sommar och så om livet efter tio år. 
Mrs Ramsay får en djup upplevelse och insikt när hon och hennes gäster umgås och trivs tillsammans och deras samvaro blir ett minne för alla:
Av sådana här ögonblick skapas det som blir bestående. Detta kommer att bestå.

Det är en roman där Woolf fångar människors tankar och upplevelser om livet och om konsten. Hon visar hur liv och död förändrar både drömmar och planer. En stark läsupplevelse berättat med det mästerliga språk som är så typiskt för Virginia Woolf. En liten bok som är stor litteratur. Genialt skriven, bitvis som en inre monolog. En bok jag gärna läser om och om igen. Den känns så modern.
Boken publicerades 1927 men kom i svensk översättning först år 1953

Anna Karenina av Leo Tolstoy (1828-1910) Ett mästerverk om kärleken och konflikten mellan löften, lojalitet, moderskap och det egna behovet. Om längtan efter kärleken som är så stark att den får förödande konsekvenser. Det handlar om kvinnans utsatthet i det gamla samhället och där männen är de som har makt över både kvínnor och barn med lagens stöd. Det märkliga är hur Tolstoy klarar av att skildra en kvinnas inre liv och tankar så det känns äkta. Men han hade själv ett spretigt äktenskap och hade egna erfarenheter att använda. Kanske ett sätt för honom att ursäkta sig själv?
Det är en stark och genial berättelse som kunde vara en biografisk skildring med ett olyckligt slut likaväl som det är en roman. Anna Karenina skrevs först som berättelser under åren 1873-1877 i en rysk kulturtidskrift som hette Ryska budbäraren, innan den gavs ut i bokform. 
Första svenska översättningen av romanen kom 1885

Walden av Henry David Thoreau (1817-1862) Boken är en fascinerande redogörelse om Thoreaus drygt tvååriga vistelse i en liten stuga vid skogssjön Walden Pond, belägen nära Concord, Massachusetts.
Thoreau var en av de första som insåg att naturen är något vi måste värna om. Vi är alla en del av naturen och är helt beroende av den. Thoreau var tidigt ute och ifrågasatte skogsskövling, rovdrift av naturtillgångar och människans förmåga att förstöra det som vi mest är beroende av för att leva och utvecklas i god, hälsosam miljö. Thoreau var så modern i sitt synsätt på industrialismen negativa påverkan att jag är förvånad. Hans tankar känns både moderna och livsviktiga. 
Walden publicerades 1854. Första svenska utgåvan kom 1924- men då i en förkortad version. Men den nyaste, hela boken kom 2006 i en mästerlig översättningen av Peter Handberg.

Att flyga eller inte flyga...

Så är det åter luftballongdags... lågt över hustaken i skymningen.

De som vågar flyga så, - har nog en fin utsikt över Stockholm.

"Malmingar" .....finns dom?

Malmingarnas skapare känner jag inte till, vem vet -det kanske är flera.

Jag visste ingenting om "malmingar", trots att jag varit på besök i Malmköping många gånger -men aldrig har jag sett någon. Men de finns, överallt hittar man spår av dem. Jag stötte på några nyligen när jag var på besök hos min dotter, och det var spännande att vandra runt och försöka hitta så många ställen som möjligt. Det finns tydligen många fler att upptäcka -om man kollar riktigt noga. Det gäller att ha ögonen med sig och se det som knappt syns. 
Men så "wips" -plötsligt så ser man. 

Sommar och upplevelser

Sommar och upplevelser. Det hänger ihop. Upplevelser som finns kvar inombords av sköna somrar, Känslan av att gå barfota i gräset. Duscha i lätt sommarregn. Njuta av sköna kvällar och nätter som är ljusa som en sommardag. Sova utomhus på en altan och natten är så ljus att inga stjärnor syns. Även om vi vet att de finns där -långt borta ute i rymden.

Sommarläsning; böcker om människor på resa, prosa och poesi och musik som tvättar själen ren från vinterkylan. Allt känns plötsligt så nytt att det nästan gör ont i ögon som är känsliga för grönt. Lika känsliga som mina händer.
Dina händer.

Minnen man ler åt som är underbart ljuvliga och sköna att tänka på. Jag hör röster som läser poesi. Röster som läser in en roll till sommarteateräventyret på mitt älskade Marholmen - teaterlivets årliga föreställningar. Där jag tillbringade sommarveckor i över tjugo år med min teatergrupp Cirkelteatern.

Vi övar och läser, jag motläser, läser fel och allt blir så lustigt. Alla dessa duktiga och engagerade deltagare som vill lära mera om teater och att delta i det magiska som sker när en teaterpjäs är klar för vår sommarscen. Många återkommer sommar efter sommar. Teaterkläderna som jag skapat, scenografin och teaterprogram och affischerna. Allt ska vara så bra som vi bara kan. 

Den söta doften av jordgubbar som smeker tungan och gommen. Njutning. Och smaken av hallon som kryper in i kroppen. Det är en smakernas orgasm som sedan blir till minnen. Allt kan kanske kallas kärlek.

En sorts kärlek. Som förälskelse och längtan. Som behov och hela kroppen vill ha närhet. 
Vi vandrar uppför den gröna kullen. Fåglarna kvittrar välkommen. Leende ögon och mjuka händer. Ömsinthet och omtanke. En flaska vin som vi delar och sedan lusten som vi delar. Allt det goda som finns att njuta av. 
Allt det goda som fortfarande finns. 
Det goda jag minns.