Sommar och en sommarhimmel som på något vis känns upplyftande och björkens grenar som dansar lätt efter vindens musik. En intensiv period för att den egentligen är så kort om man jämför med mörkerperioden. Jag önskar att det vore tvärtom.
Att gå barfota i gräset och känna kontakten med Moder Jord och att njuta av allt vackert som finns omkring oss - bara vi tittar. Tittar och ser med hela sitt jag. Rosornas söta doft och humlesurr och, tyvärr, mygg som njuter av allt som rör sig på två ben eller fyra ben. Men de är nam-nam för för fåglarna. Allt hänger ihop - allt är till nytta för något, någon.
Och så det där gamla fönstret som ger lustiga spegelbilder -beroende på vart man står. Ljusinsläpparen i den gamla ladugården. Med spindelväv. Det är flera generationer som kikat in eller ut genom de små rutorna. Idag så fyller det ingen funktion, ladugården är tom och kommer så att förbli. De små jordbrukens tid är oåterkalleligen förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar