lördag, juli 01, 2017
Jag hade en gång en kanot...
Hittade igen gamla foton och det här väckte många fina minnen. Min kanot under alla år på min älskade teaterö Marholmen söder om Norrtälje.
I över tjugo års tid var jag med min teatergrupp "Cirkelteatern" och bjöd på utomhusteater där. Jag var en i ledargruppen och våra förberedelser började tidigt på vårvintern. Då valde vi pjäs, värvade teatersugna och planerade för sommaren. Jag tog hand om teaterkläder- lånade från filminstitutets klädlager ute i Frihamnen och så sydde jag upp alla de kläder som vi ville ha och som ej fanns på klädlagret.
Dessutom så gjorde jag programmen och affischerna. Och jag hade ofta en mindre roll i sommarpjäserna. Varje år så hade vi även en pjäs eller nummerrevy och ibland poesicafé i mars månad på Folkhögskolan som hade sina lokaler i ABF-huset vid Sveavägen. Ett kul och bra hjälpmedel att väcka nya elevers nyfikenhet och lust att vara med i teaterföreningen.
Vi spelade allt från Wilhelm Moberg till Shakespeare. Det var underbara år som jag fortfarande minns med glädje och kan sakna. Även om de flesta av mina semesterveckor gick åt till att arbeta med teatergruppen.
Många deltagare kom igen sommar efter sommar- de smittades alla av "Marholmsbacillen" dvs den speciella miljö vi levde i.
Marholmen tillhörde Birkagårdens folkhögskola och varje sommar hade även skolans musiklinje en instrumentbyggarkurs där ungefär samma tid som teatergruppen. Så miljön var stimulerande och man fick många nya vänner och bekanta.
Jag kom in i det hela när jag började studera vid folkhögskolan. Och det blev ett minne för livet.
Men verksamheten var dyr i drift och skolans resurser idag är annorlunda.
Få går idag på en folkhögskola med linjer som även ger högskolekompetens. Lärare och personal kostar...
Idag tillhör verksamheten på Marholmen Kommunalarbetarförbundet, som tidigare hade byggt ett litet hotell med stugor för semesterfirare i närheten och de tog så småningom över och driver idag en semesterby där med restaurang-och konferensverksamhet.
Livet förändras. Och vi med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar