Jag minns när jag nyss hade flyttat till Midsommarkransen och jag gick omkring för att bekanta mig med området. Det var både spännande och utmanande med massor av små affärer, flera konditorier, en parklek med liten plaskdamm för de små barnen, lekskolor, samt en stor park med simbassäng och med stora sköna gräsmattor att njuta på. Populärt område för alla åldrar.
Och så den där speciella röda träsoffan vid vägen ner till Aspudden med orden "Alla kyssars bänk" målat på ryggstödet. Jag vet att jag tog kort på träbänken då men just nu hittar jag inte igen det. Under årens lopp så flagnade färgen och till slut var bänken trävit igen.
Bänken är åter röd men med vita blomdekorationer.
Ingen har väl behov av en "Alla kyssars bänk".
Idag är mycket annorlunda i mitt gamla fina bostadsområde; man river, bygger om, spränger, bygger nya vägar etc och skapar kaos för oss alla som bott här länge. Det verkar som om den gamla fina stadsdelen förstörs och liksom försvinner. Man vill tränga ihop mer folk på en liten yta. Jag förstår nu varför jag börjar känna att jag vill flytta. Jag vill inte bo så här. Men vad gör man i min ålder? Böjer nacke och inser att det mesta är omöjligt. Önskar att jag orkade flytta härifrån just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar