Peter Hollens

Han har en av de vackraste röster jag har hört. Så klar och så ren samt så tonsäker.          

En njutning att lyssna på.

När jag hörde Peter Hollens sjunga första gången så trodde jag att han var från England. Så fel jag trodde. Men hans engelska är så perfekt, den störs inte av amerikanskt språkljud och uttal så han vårdar det språk som han har som modersmål.

Peter Hollens, född år 1982 i Ashland, Oregon, är en amerikansk musiker och sångare. 

Han har hållit på med a cappella sedan 1999 när han tillsammans med Leo da Silva grundade On The Rocks, en a capella grupp på University of Oregon. Gruppen är känd som den första officiella universitets- a cappellagruppen i Oregon.

Gott Nytt ÅR!

Men vart tog vintern vägen? Den blev visst bortplogad och bortregnad.  Det känns lite trist- synd för ungarna som inte kan leka och busa i snön.

Idag har termometern legat på över +10 grader. Så varken skidor eller skridskor går att använda just nu. Det kan ju komma snö igen som ligger kvar till barnens glädje. 

Men det var många år sedan vi hade en riktig snö rik vinter som varade ett tag. Uppe i norr har man snö - så där kan man njuta av vinterlandet

Det har blivit knas med våra årstider - tyvärr. 

Naturens frid

 Frid. Ordet frid betyder otroligt mycket. Ordet lockar fram minnen från vistelse vid havet.  Jag minns när jag vandrade den lilla stigen ner till stranden. Den gav känslor av frid. Och när jag cyklade den gamla vägen upp till Singö, i skymningen när stjärnorna kunde anas på himlen men ändå knappt syntes.  Men jag visste att de fanns där.

Frid omfamnade mig när jag stod uppe vid bondens gård och kunde känna hur dofter från alla träd och buskar blandades med havets doft.

Svartklubbens fyr skickade sina ljussignaler utöver vattnet och ljuslyktan på altanen visade vägen, böckerna i bokhyllan som gav sällskap, brasan i den öppna spisen som knastrade så hemtrevligt, och ekorren som flyttat in på vinden och hoppade runt som i en schottisdans. 

Allt gav en känsla av frid, trygghet och sällskap trots att  jag var ensam.

En speciell dag...

blev just idag ; eftersom den norska diktsidan "Diktkammeret" har valt ut en dikt av mig att vara med  och "tävla" som månadens dikt. Man väljer sådant varje månad och eftersom jag skriver på svenska så förstår jag att det är lite skillnad på hur man läser och känner poesin,  så mina svenska dikter har lite svårt att vara på "samma nivå" som de på norska. Men jag har fått en hel del trevliga bekanta genom den sidan och det är stimulerande och roligt.

Och tänk nu valde man även en dikt av mig! 

https://www.diktkammeret.no/main/read_post?post_id=1404537#post

Det känns speciellt för det är en dikt jag är ganska nöjd med:

Bach och jag

Han visste att människan är en ö
Gav oss mässan i h-moll
skapat som ett monument

Så lekte han in d-dur
så den lyfter som en örn

Agnus Dei

Jag är en ö
omsluten av rummet
av mästaren som
andas genom musiken

Kyrie Eleison

Jag lyssnar
med slutna ögon
Allt finns här
att söka tröst i

Mina tårar kommer när jag följer sången
uppåt, utåt
förbarma dig, förbarma dig


skrevet av Inkan©

Vårminne

 

Jag tog en lång runda nere vid Mälaren i våras, och njöt av att naturen börjat vakna. Isen  hade nästan smält bort även om man kan se på fotot att den fortfarande fanns kvar - tunn och skör på sina håll. 

Och jag tänkte på hur länge jag har bott här och kunnat njuta av en skön natur med allt som hör till: träd, buskar, grönska på marken som precis vaknat och så utsikten över Mälaren. Ibland har jag hyrt en kanot och paddlat runt och upplevt naturen på ett annat sätt. I min ungdom badade jag ofta härnere -och njöt. 

På något underligt vis minner allt mig om min uppväxt. Miljön i min gamla hemby vid Storsjön i Jämtland och möjligheten att låna en båt för att ro en runda.

Idag är allt full grönska och det blommar  och fåglarna gör en sällskap. Sverige är vackert!

Symbol

Den här fina kransen har en konstnär skapat och den hänger i taket när man kommer in i Tunnelbanestationen Midsommarkransen. Den är faktiskt vacker och så skickligt snidad i trä samt målad. Den gör att det känns lite speciellt att komma med Tunnelbanan hit och se den fina kransen.  Fast jag åker sällan tunnelbana idag; Jag föredrar motion och tar hellre en promenad -gärna ner till Vinterviken och njuter av det som finns där bl a trädgård, café, underhållning av olika artister och utställningar samt sköna vandringsleder.

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan

trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapade bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande

piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,

Herr Tanaka och Signora Sabatini,

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

 

Tomas Tranströmer 

ur Diktsamlingen "För de levande och döda"  (1989)

Alla hjärtans dag - och fina ortsnamn

Foto mot kvarteret Silverpoppeln i Midsommarkransen. I detta hus bor jag. 

I brist på mycket fina nyheter och för att det just idag är Alla Hjärtans Dag så har folk  fått rösta på fina ortsnamn -och se: Midsommarkransen finns med...  Jag bor tydligen på en speciell plats. När, var, hur man röstat - det vet jag inte. Jag läste på en internetsida och kopierade över: (tror det var en tidning som ordnat en omröstning) Klickar man på den blå länken så kan man läsa lite historia.

1. Morgongåva 21,9 procent (tätort i Uppsala län)

2. Juniskär 16,2 procent (samhälle i Sundsvalls kommun)

3. Kärleken 12,5 procent (stadsdel i Halmstad)

4. Klockrike 12,4 procent (samhälle i Motala kommun)

5. Sunnanäng 11,7 procent (ortnamn i bland annat Dalarna)

6. Midsommarkransen 8,1 procent (stadsdel i Stockholm)

7. Gullringen 5,8 procent (ort i Vimmerby kommun)

8. Månasken 5,5 procent (ortnamn i Blekinge)

9. Mörkret 4,3 procent (by i Älvdalens kommun)

10. Läppapuss 1,6 procent (vattendrag i Tivedens nationalpark)

Je veux vivre en Europe

Samma sång på franska... inspelad nere vid Vinterviken. 

Jag känner igen miljön. 

Och det är Jan Hammarlund som sjunger. 

Jag vill leva i Europa

 Jan Hammarlund är hans namn och han har med åren blivit uppskattad både här i Sverige men även i flera andra länder. Han är en vissångare och bor ganska nära Midsommarkransen där jag bor. Och han har rest en hel del runt om i världen med sina sånger. Här kan man läsa om hans artistliv.

Jan brukar också uppträda nere i trädgårdsserveringen i Vinterviken så då har jag även njutit av hans skönsång därnere. Vissa sångare fängslar lite extra - och Jan Hammarlund är en sådan. Hans utstrålning är speciell tycker jag.

I min ungdom blev jag bekant med honom på en sommarfest  i Svandammsparken -som ligger precis där jag bor. Han var så trevlig och bjöd verkligen på sig själv då. Det var i början av hans scenkarriär.

Jag vill leva i Europa - blev ganska populär och flera artister sjöng den-men inga  sjöng så fint som Jan Hammarlund gjorde -tyckte jag.

Europa är vår världsdel - och jag tror att den är en av de bättre. Åtminstone den del jag lever i- nämligen Sverige.

God Jul önskas alla läsare

 

 

Didrik og Emil Solli-Tangen - O helga natt

Ingrid Dardels polska

 
I min ungdom så bjöd Taube mig på ett glas vin på Gröna Lund. Han skulle uppträda, kom lite tidigt och satte sig vid mitt bord på restaurangen. Han var så social, så pratsam, omtänksam och bad att få bjuda på ett glas vin. Så fick jag önska mig en favoritlåt: Ingrid Dardels polska - sa jag. Tänk han sjöng den sedan riktad till mig: "min bordsdam heter Ingrid - så hon får en egen sång".

Ingrid lilla, se hur strömmen dansar
Alla böljorna ha vita fransar
Se på gubben i den vita båten
Hur han vevar upp sin stora håv!
Ser du löjorna, se hur de glittrar
Fåglarna i Strömparterren kvittrar
Ser du måsarna och hör du göken?
Ingrid lilla, göken gal i stan
Solen strålar över staden
Och nu kommer vaktparaden:
Trumme-rumme-rumme-rumme-rumsan!
Trumman går och nu slår klockan tolv!
Bacchi tempel öppnar famnen
Och på båtarna i hamnen
Klämtar klockorna: "Det är serverat!"
Säg, Ingrid lilla, vad vill du ha?

Blå foreller och så så'nt som smäller
Och som börjar skumma när man häller!
Fikon, druvor, dadlar, karameller
Och en liten grön kan Ingrid få
En så'n där som kommer från Västindien
Och som blommar upp som ros på kinden
Med en aning doft av tamarinden
Nej, jag menar visst en curaçao!
Ner för brinken fort som blinken!
Här går leden! In på Freden!
Jag är Orfeus! Här är underjorden!
Kors, där seglar ju ett skepp hitåt!
Ner i källarn! Akta kjolen!
Hör du lutan? Hör fiolen
Ingrid, hör! Det är ju Evert Taube
Som tar emot dig med din egen låt!