Alla hjärtans dag - och fina ortsnamn

Foto mot kvarteret Silverpoppeln i Midsommarkransen. I detta hus bor jag. 

I brist på mycket fina nyheter och för att det just idag är Alla Hjärtans Dag så har folk  fått rösta på fina ortsnamn -och se: Midsommarkransen finns med...  Jag bor tydligen på en speciell plats. När, var, hur man röstat - det vet jag inte. Jag läste på en internetsida och kopierade över: (tror det var en tidning som ordnat en omröstning) Klickar man på den blå länken så kan man läsa lite historia.

1. Morgongåva 21,9 procent (tätort i Uppsala län)

2. Juniskär 16,2 procent (samhälle i Sundsvalls kommun)

3. Kärleken 12,5 procent (stadsdel i Halmstad)

4. Klockrike 12,4 procent (samhälle i Motala kommun)

5. Sunnanäng 11,7 procent (ortnamn i bland annat Dalarna)

6. Midsommarkransen 8,1 procent (stadsdel i Stockholm)

7. Gullringen 5,8 procent (ort i Vimmerby kommun)

8. Månasken 5,5 procent (ortnamn i Blekinge)

9. Mörkret 4,3 procent (by i Älvdalens kommun)

10. Läppapuss 1,6 procent (vattendrag i Tivedens nationalpark)

Je veux vivre en Europe

Samma sång på franska... inspelad nere vid Vinterviken. 

Jag känner igen miljön. 

Och det är Jan Hammarlund som sjunger. 

Jag vill leva i Europa

 Jan Hammarlund är hans namn och han har med åren blivit uppskattad både här i Sverige men även i flera andra länder. Han är en vissångare och bor ganska nära Midsommarkransen där jag bor. Och han har rest en hel del runt om i världen med sina sånger. Här kan man läsa om hans artistliv.

Jan brukar också uppträda nere i trädgårdsserveringen i Vinterviken så då har jag även njutit av hans skönsång därnere. Vissa sångare fängslar lite extra - och Jan Hammarlund är en sådan. Hans utstrålning är speciell tycker jag.

I min ungdom blev jag bekant med honom på en sommarfest  i Svandammsparken -som ligger precis där jag bor. Han var så trevlig och bjöd verkligen på sig själv då. Det var i början av hans scenkarriär.

Jag vill leva i Europa - blev ganska populär och flera artister sjöng den-men inga  sjöng så fint som Jan Hammarlund gjorde -tyckte jag.

Europa är vår världsdel - och jag tror att den är en av de bättre. Åtminstone den del jag lever i- nämligen Sverige.

God Jul önskas alla läsare

 

 

Didrik og Emil Solli-Tangen - O helga natt

Ingrid Dardels polska

 
I min ungdom så bjöd Taube mig på ett glas vin på Gröna Lund. Han skulle uppträda, kom lite tidigt och satte sig vid mitt bord på restaurangen. Han var så social, så pratsam, omtänksam och bad att få bjuda på ett glas vin. Så fick jag önska mig en favoritlåt: Ingrid Dardels polska - sa jag. Tänk han sjöng den sedan riktad till mig: "min bordsdam heter Ingrid - så hon får en egen sång".

Ingrid lilla, se hur strömmen dansar
Alla böljorna ha vita fransar
Se på gubben i den vita båten
Hur han vevar upp sin stora håv!
Ser du löjorna, se hur de glittrar
Fåglarna i Strömparterren kvittrar
Ser du måsarna och hör du göken?
Ingrid lilla, göken gal i stan
Solen strålar över staden
Och nu kommer vaktparaden:
Trumme-rumme-rumme-rumme-rumsan!
Trumman går och nu slår klockan tolv!
Bacchi tempel öppnar famnen
Och på båtarna i hamnen
Klämtar klockorna: "Det är serverat!"
Säg, Ingrid lilla, vad vill du ha?

Blå foreller och så så'nt som smäller
Och som börjar skumma när man häller!
Fikon, druvor, dadlar, karameller
Och en liten grön kan Ingrid få
En så'n där som kommer från Västindien
Och som blommar upp som ros på kinden
Med en aning doft av tamarinden
Nej, jag menar visst en curaçao!
Ner för brinken fort som blinken!
Här går leden! In på Freden!
Jag är Orfeus! Här är underjorden!
Kors, där seglar ju ett skepp hitåt!
Ner i källarn! Akta kjolen!
Hör du lutan? Hör fiolen
Ingrid, hör! Det är ju Evert Taube
Som tar emot dig med din egen låt!

Sista blommorna.... innan snön kom

 

Jag hade med mig kameran på en rundvandring och passade på att ta lite kort på de sista blommorna för i år. 

Nu har det kommit snö och de flesta som blommade sent har nog frusit. Brr.

Men det kommer en ny vår och vår natur kommer att ge oss ny glädje.

Jag njuter inte av vinter med snö och kyla längre. Det är många år sedan jag åkte skidor. Tyvärr så försvann skidorna sedan vid en flytt. 

Någon tog dem- trodde kanske att de var på utsortering. Nåja, jag hade nog inte åkt mera - både pjäxorna och skidorna började bli så omoderna.

Men det var sköna vinterdagar i Storlien en gång jag var där vintertid, jag bodde granne med slalombacken.

Men jag var oftast på besök i Storlien sommartid och då var det underbara fjällvandringar som gällde, ofta över till Norge.

Nya sommarbekanta

Varje år så får man nya bekanta när man sitter i vår park- och det är trevligt. Speciellt om orsaken till bekantskapen är böcker. Man sitter och läser och får en trevlig kommentar från någon. Så börjar man prata. Om böcker, och olika form av kultur etc

I år blev jag bekant med en trevlig man i vår park- där de flesta sitter och njuter sommartid medan småbarnen leker i plaskdammen.

Han heter Lars, och har jobbat som busschaufför innan sin pensionering, så jag har nog åkt med honom när jag jobbade i någon av förorterna.

Det är lätt att prata om böcker - och speciellt om man tycker om samma författare. Och det visade sig att Lars läste en hel del av samma författare som jag, bland annat så nämnde han Ekerwald! 

Så då kunde jag berätta att jag bott granne med Ekerwald uppe i Jämtland och även haft honom som lärare under tre år i realskolan. 

Samt att jag ofta träffade Ekerwald på mina sommarresor upp till Jämtland. Ekerwald har ju under åren flyttat runt lite -men alltid ordnat kultursamtal etc i vår gamla hembygd med omnejd, speciellt på somrarna. 

Men även här i Stockholm. 

Det har varit kulturupplevelser som jag njutit av och att Ekerwald alltid kände igen mig och kom och hälsade  med en rejäl kram kändes speciellt.

Så med en bok i handen så möter man verkligen omvärlden och får nya bekantskaper.

Trevligt.

Det kom ett mail med poesi

Eg rørde ikkje ved dei sterke kjenslene 

Eg sa ikkje noko om varmen mellom oss 

Eg kviskra ikkje ærlege mjuke ord 

Eg heldt deg ikkje fast inntil meg 

Men likevel veit du: 

Her er me og vårkvelden med sitt gule lys 

Eit varmt brød for alle fattige hjarte

Helge Torvund                 

NY dator!

 

Äntligen -ny dator och min son Lars hjälpte mig att installera. Det är så mycket nytt och det tar lite tid att lära sig. Det verkar som om ansvariga tror att alla är proffs. Men för att blogga borde det inte behövas så mycket nytt. Lägga in kort eller länk räcker -åtminstone för mig. 

NU hoppas jag att gamla vänner och bekanta som jag haft mailkontakt med vill skriva till mig så att jag får deras  mailadress igen.

Min mail: iwikberg (snabel-a) hotmail.com

Tid som går...

Tiden läker sår- dvs den saknad och smärta man upplevd blir svagare och man accepterar livet igen. Även när man har drabbats av förlust. Och livet har förändrats.  Så är det och man kan bara acceptera. 

Nu känner jag att livet fortsätter och jag kan uppskatta både vardag och helg-dvs jag läser, tänker, känner och vet att så här är varje dag. Mina långa promenader har gjort att mina tankar har fått flöda och jag har kunnat lämna allt bakom mig.

Som tidningsmannen och poeten Alfred Hedenstierna (1852-1906) så enkelt skrev:

Var skog har nog sin källa,
Var äng sin blomma har,
Vart hjärta har sin saga
Från flydda ungdoms dar,
Var skog har nog sin källa,
Var äng sin blomma har,
Vart hjärta har sin saga
Från flydda ungdoms dar.

Skogens källa sinar,
och ängens blomma dör.
Men hjärtats tysta saga
ej någon tid förstör.
Skogens källa sinar,
och ängens blomma dör.
Men hjärtats tysta saga
ej någon tid förstör.

Dikten finns även tonsatt och många artister har sjungit denna fina text.

Nuet idag

Jag sörjer en vän

som slutat vandra

Hon orkade ej längre med

Nu brinner rönnbärsträden

och tranorna flyttar

Jag står kvar

Glädje blev sorg

Min gamla vän Margareta, "Maggan" har lämnat livet.  Cancer i ena bröstet var orsaken. Jag har svårt att ta till mig att hon nu är borta för alltid. 

Men hon finns i mitt minne, en glad, påhittig och kulturälskande person som alltid ordnat med överraskningar när jag var uppe i Jämtland. Nu är allt slut. Smärtsamt.

Vi lärde känna varandra när vi gick i söndagsskola innan vi började riktiga skolan. Och vi gick i samma klass både på Folkskolan och i Realskolan. Sedan flyttade jag söderut med familjen. Men vi träffades då och då på sommarloven och sedan när jag var uppe på semester när jag blev äldre. 

Och i många år har jag kunnat åka upp till henne en period varje sommar, och njuta av min gamla hembygd.

Och våra gemensamma sommarveckor har alltid varit så fina, med utflykter och olika kulturupplevelser. Hon var suverän på att planera in upplevelser som vi båda uppskattade.

Hon var en så god vän och kamrat.

Men nu har Maggan lämnat oss och jag känner djup sorg inombords.