Från ingenting till grönt

Jag går över från öl till kaffe      

Medan natten skiftar från mörker till ljus    

Mina tankar följer ögonen      

Mot vårens trolldom           

Från ingenting till grönt

Bakom skogen står Vivaldi

Med höjd taktpinne

Han planerar en fantastisk vår

Helge Torvund

 

Snart så...

 

Vinterskog - Jämtland.  Foto: Charlotte M

Det är den tid på året då ljuset börjat ta igen förlorad tid.... nu gäller det att snart få känna hur en ny årstid börjar. Men än är det vinter. Stockholm är idag inbäddad i nysnö. Den ligger så vit och mjuk över alla hus och gator. Inte ens plogbilarna hinner med. Tystnad är idag stadens ljud. Inga bullrande bilköer och det känns nästan som att vara ute i landsorten. Som på fotot jag fått av Bergsstårscha; se solen som försiktigt smeker delar av skogen och som snart fångar in norra delen av vårt land. Än kan man åka skidor och njuta av naturen överallt där man kan ta sig fram via skidspår, men en hel del börjar nog längta efter de första vårtecknen.

Men tänk att vakna tidig morgon. Tyst i huset. Jag dricker ett glas apelsinjuice och ser ut på en natur som börjar vakna. En skata i den stora björken testar sina krax och får snart svar från en fågel i ett annat träd. Året-om-fåglar. Vinterfåglar.

Naturen lever året om, även när den gått i ide så finns den med oss hela tiden.

Och så detta fantastiska norrsken som dansar på molnfria natthimlar, när kölden spelar egen musik med luften. Den musiken finns även hos flyttfåglarna som på våren intar i princip hela landskapet. En hel del dansar på hedarna och verkar vara helt sammanbundna med naturens egen rytm. Deras liv är den natur de lever i. Det ena skapar det andra.

Allt är upplevelser som har med Jämtland att göra.

Och nästan mitt i det landskapet ligger Storsjön med sina öar, och med byar runt om. En gång i tiden lär sjön ha varit minst lika stor som Vänern och ännu längre tillbaka i tiden var den kanske ett enda stort hav. Eller ett stort sjösystem som var sammanbundet av älvar och åar. Ett vattenrike som präglade alla på samma vis som de stora skogarna präglade en stor del av befolkningen. Normal så brukar Storsjön vara istäckt från december och isen smälter bort till början av maj. Men numera är nog de gamla datumen inte relevanta med tanke på hur vädret har förändrats de sista trettio åren. Vi verkar gå mot en ny varm period. Jorden lever. Naturen lever och vi är en del av det stora alltet. 

Stilla platser

 

Foto: Charlotte M

Det finns stilla platser i världen

oaser av tystnad

inne i det eviga bruset

som det finns motsägelsefulla

tysta minuter, fyllda av liv

mitt i tidens brusande evighet

I det sorlande blodet

i den viskande andningen,

i hjärtats dämpande slag,

djupt i människan

finns stilla platser, tysta rum

för kärlek

Bertil Pettersson (f. 1932)

Gott Nytt År !

Fick en så fin och färgglad nyårshälsning från min kära syster - så den bjuder jag även andra på!

Ring ut det gamla och ring in det nya

 

Åter ett nytt år. Tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Vilken skillnad mot när man var barn och ett år kändes hur långt som helst.

Nå, jag bara noterar och jag önskar alla ett riktigt Gott Nytt År utan virus och annat elände.

Jag t o m önskar mig själv ett godare år och att det ska kännas bra att leva med världen runt omkring. Men året som gick var även året jag förlorade min älskade broder Olof, och det kommer alltid att vara ett minne. Den broder som alltid stod mig närmast och som var en så fin person att lita på. Han ställde alltid upp när jag behövde extra stöd eller goda råd. Jag känner ofta som att jag lever på två platser samtidigt: i nuet och i det förgångna, och med alla fina minnen kan livet ibland kännas som en blues. Den spelar på alla känslor och upplevelser.

Nu ser jag fram mot ett Gott Nytt År!

Midvintertid

 

En riktig vinterbild från mina jämtländska hemtrakter kom via mail från Charlotte M i Hoverberg. Jag kan tänka mig kylan i vattnet som sakta håller på att formeras till is. brrr

Men den förmedlar en känsla av midvinter, av juletid och man får tänka sig tomten på väg...

Jag önskar alla en God Jul -även om jag personligen inte kan fira något i år. Sorgen efter en älskad broder som hastigt lämnade jordelivet före jul har tagit över. Han var på ett sjukhem för vård och där smittades han av corona-viruset och det klarade hans kropp inte av. Han är så saknad -men jag minns alla våra fina minnen och bär dem med mig. Fina och goda minnen är en tröst.

Vintersnö

 

Så här såg vintrarna ut när jag växte upp. Den första snön kom redan i november och sedan var det vinter tills våren anlände i slutet av mars. Vi åkte skidor så fort snön kommit och gjorde skidspår i nästan alla backar som fanns  och även ett skidspår som följde landsvägen upp till folkskolan i byn. Så kom man lite lättare till skolan på morgonen - man slapp gå den långa vägen.

De får lite snö även nu i min gamla hemby -men jag tror att vintrar med oerhört mycket snö inte är så vanligt. Och så skiftar ju kylan, så med jämna mellanrum smälter snö och skapar isgator på alla vägar och stigar. Så det gäller att se sig för när man går. Isgator händer det att vi får även härnere i Stockholmstrakten så jag har alltid ett par isbroddar i väskan att dra på om det känns halt.

Väder och vind har ändrats sedan jag var barn- nu verkar vi gå mot ett varmare klimat så att till och med isen vid Nordpolen smälter. Kanske är det så att vi människor med alla våra uppfinningar har orsakat att vädret numera är opålitligt? Det känns i alla fall obehagligt och lite hotfullt.

Septembersommar

 

Vinterviken:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Vinterviken  har varit mitt utflyktsmål hela sommaren i år -i brist på annat -t ex att vara en tid uppe i Jämtland....  pga corona-viruset har jag ej kunnat resa som jag hade planerat. 

Men att besöka Vinterviken är faktiskt en skön upplevelse, och jag har njutit av solen på gamla badbryggan , njutit av blommor och annat grönt i odlingslotterna.  Och så ibland tagit en kopp kaffe i lilla caféserveringen. Det har varit fullt av besökare varje dag- det märks att folk inte kunnat resa som tidigare.

Ensam med havet

Det är märkligt att 

bara se den stora vattenytan

Inte en människa på stranden

Jag hör havets puls

Mitt hjärta bultar så hårt

 jag håller armarna 

om mig själv

Omkring mig tomhet

Sensommar

Ristningar

Jag stod stilla och vidrörde himlen

när solen gick ner

På klippan över vattenfallet

som fångar regnbågar

Älgklanens folk har berättat

med röda ristningar i stenen

om det okända landet

som ligger nära sol och måne

Endast fjällpiparen vet hemligheten

Den sista dansen

Jag vaknar med tvekan

den tystaste dagen av sju

Ser hur alla klätt sig

för den stora maskeraden

Fyllda av förväntan

tar vi danssteg i sanden

För att lyfta bergen till himlen