Så här såg vintrarna ut när jag växte upp. Den första snön kom redan i november och sedan var det vinter tills våren anlände i slutet av mars. Vi åkte skidor så fort snön kommit och gjorde skidspår i nästan alla backar som fanns och även ett skidspår som följde landsvägen upp till folkskolan i byn. Så kom man lite lättare till skolan på morgonen - man slapp gå den långa vägen.
De får lite snö även nu i min gamla hemby -men jag tror att vintrar med oerhört mycket snö inte är så vanligt. Och så skiftar ju kylan, så med jämna mellanrum smälter snö och skapar isgator på alla vägar och stigar. Så det gäller att se sig för när man går. Isgator händer det att vi får även härnere i Stockholmstrakten så jag har alltid ett par isbroddar i väskan att dra på om det känns halt.
Väder och vind har ändrats sedan jag var barn- nu verkar vi gå mot ett varmare klimat så att till och med isen vid Nordpolen smälter. Kanske är det så att vi människor med alla våra uppfinningar har orsakat att vädret numera är opålitligt? Det känns i alla fall obehagligt och lite hotfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar