onsdag, mars 07, 2018
Längtan till sommaren...
Andrum juli
Den som ligger på rygg under de höga träden
är också däruppe. Han rännilar sig ut i tusentals kvistar,
gungar fram och tillbaka,
sitter i en katapultstol som går loss i ultrarapid.
Den som står nere vid bryggorna kisar mot vattnen.
Bryggorna åldras fortare än människor.
De har silvergrått virke och stenar i magen.
Det bländande ljuset slår ända in.
Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist i en blå lampa
medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset.
Tomas Tranströmer
ur Mörkerseende
1970
****************
Och jag bara längtar efter sol, värme och grönska. Tröstar mig med att läsa poesi med sommarkänsla. Tranströmer. Precis så här kan jag känna. Uppleva. Och försvinna in i en egen värld när jag njuter av sommaren nere på gamla ångbåtsbryggan nere i Vinterviken. Denna ljuva oas i Stockholm.
tisdag, mars 06, 2018
Den svaga punkten
Hur ska jag kunna reda ut allt
när jag står mellan två speglar
och reflekteras fram och tillbaka
Det är en upprepning
så osäker
Nära den svaga punkten
allt brister
Då står han där och ler
ber om ursäkt
Jag ser på hoinom
och säger
Jag bor här
läser och skriver
Du får inte hindra mig
Då ser jag som en fjäril
fladdra över hans ansikte
måndag, mars 05, 2018
Vintermorgon
När jag såg ut på morgonen
var den fylld av blöt snö
fotspår mot sophuset
en kvarglömd röd spade
i sandlådan
och en blå plasthink
Jag kisade mot ljuset
som lekte över taken
njöt av tystnaden
Innan barnen på gården
börjar skapa ord
i lek och nyfiken glädje
onsdag, februari 28, 2018
Ett svenskt trauma
Åren går. Redan över trettio år sedan vår statsminister Olof Palme blev mördad, nerskjuten på Sveavägen.
Jag minns allt så väl eftersom jag just den fredagskvällen hade teaterrepetitioner med min teatergrupp i ABF-huset. Vi skulle ha vår premiär den 15 mars. Vi slutade för kvällen vid 22-tiden och några av oss slank in på den lilla vinrestaurangen vid Rådmansgatans T-banestation, för att ta ett glas vin eller "en lille dansk" som min teaterchef älskade .
Jag minns att vi som gjorde sällskap gick förbi biografen Grand där man visade filmen "Mozart" och vi bestämde oss att gå och se filmen den kommande veckan. "Mozart" var omskriven och några hade redan sett den och sa att det var en mycket rolig film och med suveräna skådespelare i rollerna. Filmen handlar om ett teater-kollektiv och dess intriger, kärlek och konflikter som serveras på ett suveränt vis.
Vårt restaurangbesök blev kort för vi var alla trötta efter en vanlig arbetsvecka och av intensivt teaterrepeterande varje kväll och vi bröt upp någon gång vid 23-tiden. SÅ vi var nära i tid och nära på plats... usch.
Ingen av oss kunde ana att just den kvällen skulle något hemskt hända som påverkade oss alla.
Jag minns ju att Palme var omdiskuterad -speciellt på högerkanten som hatade honom. Jag har svårt att förstå hur människor kan hata bara för att någon är av motsatt åsikt. Själv såg jag Palme som en frisk fläkt bland så många gamla gubbar som fortfarande fanns i toppen inom alla partier. För mig var Palme en person som var intellektuell, kunde tänka och inte minst vågade ta ställning i kontroversiella frågor. Han ifrågasatte med skarpa ordalag USA:s politik i bl a Asien och tog ställning för ANC:s kamp i Sydafrika. Han var mycket klar i sina åsikter och kunde som sagt formulera sig. Och hans åsikter stämde nog ganska bra med övriga demokratiska svenskars åsikter. Det var enbart högern och extremister som inte tålde Palme. De såg hans ökande popularitet som ett hot mot sig själva och sina egna intressen; politiska och ekonomiska.
Nå, Jag kom hem, kröp i säng och sov gott hela natten, men väcktes tidigt av "ilskna" telefonsignaler och jag tänkte -vem sjutton ringer så tidigt på morgonen? Klockan var bara åtta. Jag satte på radion- som spelade dyster musik, trist tyckte jag, och svarade i telefon. Det är min väninna som bodde i närheten. Hennes röst var gråtfylld och jag hör henne snyfta fram "Palme är mördad". Då kändes det som att jag frös till en isklump. Kroppen började sedan att darra och jag minns ej vad jag svarade. Samtidigt hör jag en radioröst säga ungefär samma sak.
Det är nog ett av de värsta telefonsamtal jag någonsin fått.
Efter det så förändrades så mycket. Politikers och "vanliga" människors åsikter både förändrades och blev intensivare. Det blev en debatt som kom att pågå i många år. Och mitt i allt detta att mördaren aldrig greps. Och just det gjorde att många, även jag, började undra om inte den/de som var skyldig fanns där uppe i toppen bland poliser, militärer och övriga makthavare som ansåg att Palme var en alltför farlig motståndare till dem.
måndag, februari 26, 2018
Tankespår
Att bara vara. Vara i stunden. Läsa en bok eller lyssna på ett musikstycke. Lyssna på naturen. Vila ögonen mot horisonten. Det är ett stort behov hos mig.
Detta med att ta en paus i vardagen. Kroppen talar om när det blir för mycket av allting. Då får ingen eller inget störa mig.
Jag vet att många inte riktigt förstår vad jag menar när jag säger det. Så jag håller mig bara undan och skärmar av bullret från vardagen. Blir det för mycket krav och åsikter om hur man ska vara, ja då går jag undan. Väljer min egen plats att koppla av på.
Bland de skönaste upplevelserna är att till exempel gå ner till Vinterviken och bara njuta av närheten till naturen. Ströva utefter stranden och höra vattnets musik. Att sommartid gå stigarna mellan trädgårdsodlingarna, känna doften av jord och av det som växer. Alla dessa blommor. Det är glädje. Växtglädje. Sätta sig vid ett bord i caféträdgården med en kanelbulle och en kopp kaffe.
Men även vintertid känner jag det där speciella när jag går där. Snön som ligger som ett täcke över alla trädgårdsland och där spår av fåglar och även större fyrbenta djur syns som tontecken. Harar som gjort glädjeskutt och dansspår efter rådjur. Det tunna istäcket som spricker upp på ytan av sjövattnet. Här kan man så påtagligt uppleva årets olika årstider.
foton: ©RobertS
En annan skön upplevelse är när jag sätter mig på bussen "Härjedalingen" för att resa upp till Jämtland. Genom bussfönstret vinkar byar, skogar och åkerfält till mig och jag känner den där bubblande känslan av glädje av att vara på väg.
Veta att jag har en tid att njuta av min gamla by och dess skönhet. Även om så mycket är förändrat och nytt - så kan jag fortfarande uppleva något som jag upplevt tidigare.
Jag känner igen.
Känslor väcks till liv.
Och som så ofta är det min yngste sons fotografier som skapar inspiration.
torsdag, februari 22, 2018
Solguld från Norge
Jag blir alltid glad när det kommer ett bokpaket med norska frimärken, vet att då blir det poesi i soffhörnan en längre tid.
Och för drygt en vecka sedan kom:
Helge Torvunds senaste diktbok
"TIDSLYS"
Jag läser och känner. Poesi om livet, om tiden och om ljuset. Om det lilla och stora i vår vardag. Om att se och ta emot och acceptera - även om tankar och längtan känns starka så är det "just nu" som är det viktiga.
Men även minnen, upplevelser som format en människa - jag får en känsla av en sorts livssammanfattning. Det finns något speciellt, något extra i denna bok.
Jag skulle kunna säga det finns ett mycket djupt allvar i dikterna.
Detta att stanna upp och leva och känna i nuet, hur än det är.
Det handlar om att minnas och att acceptera.
Jag läser och läser om igen- det tar tid att liksom vara inbjuden i ett liv, ett då, och ett nu. Inser att denna diktbok kommer att ligga på mitt bord under en längre tid. Och att jag genom orden följer med som läsare och lyssnare.
TIMEGLAS
Lysglimtet i glaset
Liknar glimtet i ein ljå
Midjeglaset
er av sand
Sanden
renn
eroderande
frå eit fjell
av tid
onsdag, februari 21, 2018
En kär bloggvän har lämnat oss
En av mina allra första bloggvänner Lennart "Leonardo" har lämnat jordelivet. Det kom ett mail med det sorgliga budet från hans dotter. Hennes far hade pratat om mig och hon ville berätta den tragiska nyheten.
Hans blogg Bolmenblogg var en fin bloggsida som jag läste med glädje och intresse under alla år som jag haft en blogg. Leonardo bjöd alltid på fin poesi och kloka tankar. Han gav inspiration och en sorts uppmuntran när jag kände inspirationen tryta. Han tyckte mycket om Bodil Malmsten och Carl-Göran Ekerwald (min älskade lärare) och så givetvis Göran Sonnevi och Tomas Tranströmer. Så vi hade en hel del gemensamma intressen.Jag visste att han drabbats av dålig hälsa -det skrev han om för mer än ett år sedan. Jag hoppades det skulle vara av tillfällig art....men vi har alla olika livsmanuskript.
Jag kommer att sakna Leonardo.
Tack för allt positivt Du bjöd på under alla år.
tisdag, februari 20, 2018
Frihet och rädsla
Ihopsamlade tankar från olika artiklar och böcker jag läst - intressant och tänkvärt. Så jag sammanfattar lite av det jag läst, blandar med egna tankar - det är viktiga tankar som berör oss alla.
En av de största orsakerna till att vi inte lever det liv vi helst skulle vilja leva och växa till den vi kanske är eller vill vara och når fram till vad vi vill, är nog våra rädslor. Rädslan att inte duga - att inte räcka till.
Att inte räcka till, antingen i sina egna ögon eller i andras är en känsla som styr i våra liv. Eftersom vi allt för ofta mäter allt i prestation, kvantitet och pengar.
Vi strävar efter fullkomlighet i det vi gör. Prestationsångest är en känsla som vi tydligen bär med oss... eller har den kanske utvecklats utifrån de krav man kände under sin uppväxt?
Vi människor befinner oss i en paradox. I vår starka frihetssträvan hindras vi av våra rädslor. Och det kan förklaras med att frihet förutsätter åtaganden som mod, ansvar, självkontroll och egenmakt. Frihet är inget evigt tillstånd vi en vacker dag uppnår utan den är något vi dagligen behöver erövra och beskydda. Vi människor har tyvärr svårt att begripa denna paradox, men intuitivt känner vi att det är så det förhåller sig. Därför väljer de flesta av oss att fly friheten och istället följa rädslans väg. Återigen en mänsklighetens tragedi. Följden blir ett val att förbli som ett barn eller en arg tonåring istället för att växa. Det är en stark bidragande orsak till att världen ser ut som den gör idag.
De "starka" dvs de som har stängt av samvetet, men har pengar och vapen har tagit över. Och tyvärr har de alla massor av följare som bara sväljer all denna galenskap bara för att slippa ta eget ansvar -och så räddar de sig själv när galna ledare rensar ut i "trogna" kretsen omkring sig.
Freedom just another word for nothing left to lose...
Fågelmannen
Han står stilla
Även i min dröm
Innan vingarna breds ut
Och omfamnar mig
Fågelmannen
som smyger in i
Mitt hus, mitt liv
För att återta
En förlorad kärlek
Kräver tribut av mig
Lämnar blå fjädrar
Strödda runt min kropp
söndag, februari 18, 2018
Den vinter som inte riktigt vill...
Det är ungefär 55 mil mellan Stockholm och mitten av Skåne där yngste sonen bor.
Här i huvudstaden är det ibland lite snö på trottoarerna, eftersom det dalar ner lite varje dag -och därefter är det töväder.
foto: Inkan
Vi är lite lika varandra eftersom vi riktar våra kameror dit där vi har våra fötter...
Och bilderna togs på nästan samma dag: min den 17:e och sonens den 14:e
Kan ju så att säga visa lite skillnad i vinterväder i vårt avlånga land.
foto: Robert S.
Men på sina håll är det fin spårsnö... för tvåbenta bevingade.
Och förra sommaren lämnade också spår
Och förra sommaren lämnade också spår
lördag, februari 17, 2018
Dagens ord från Japan
Jag uppfattar inte dina ord
Bara som ord
Långt ifrån
Jag lyssnar
Till vad som får dig att tala
Vad det än är
Och mig att lyssna
Shinkichi Takahashi 高橋 新吉 (1901 – 1987)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






