Poesi som verklighet

Alla har sin verklighet

Jag blåser såpbubblor mot himlen

Svävar sakta över en gräns

Under himlen flyger fågeltecken

Blandar sig med stjärnorna

På andra sidan vägen är förfluten tid

Början har vi redan glömt

Tittar jag så ser jag i en spegel

Vet inte vem jag nu är