Stockholm i mitt hjärta

Vår huvudstad. Min stad. Här har jag bott nästan hela mitt liv. Här känner jag mig hemma. Här har jag Skolkamrater, Arbetskollegor, Teatervänner. Jag bor i en underbar förort med goda grannar som finns där om man vill prata eller vill ha lite sällskap. Här finns så mycket värme och närhet. Det känns tryggt.

Så plötsligt händer det hemska- en galning kapar en lastbil och börjar en vansinnesfärd, dödar många och skadar ännu fler. Han skadar även alla oss andra. Och vi kan inte skydda oss från sådana saker som plötsligt bara händer.

Men oj vilken reaktion från stockholmarna; polisen är snabbt på plats och börjar sitt svåra jobb, ambulanspersonal likaså och medmänniskor öppnar sina hem för dem som inte tar sig till sina hem eftersom all kollektivtrafik stoppades under flera timmar. Jag blev alldeles varm av glädje. 

Det stavas KÄRLEK och det handlar om medmänsklighet och omtänksamhet.
Jag känner mig både stolt, glad och varm av de kärlekshandlingar som visades inne i city.
Vår polis är fantastisk som visade både omtanke och pondus mitt i katastrofen.