Ett underligt träd

Vid vägen bortom Jonssons hus

jag såg ett träd som krökte sej.

ett gammalt konstigt, knotigt träd.

Jag märkte att det såg på mej.

Vägen gick långt, långt bort nånstans

men trädet liksom höll mig kvar.

Så konstigt att ett träd kan se,

fast inget ansikte det har!

Det såg på mej med varje kvist.

Det såg på mej med varje fläck

i barken som var fårad djupt

av mörka veck.

Jag sprang - så vände jag mej om

och trodde jag såg fel - men nej!

Det lutade sig faktiskt fram

och glodde efter mej.

Elizabeth Madox Roberts

tolkning till svenska:  Britt Hallqvist

Hjorten

Hjorten tek dagslyset bort
Etter å ha teke dagslyset bort kallar han det mørker  

Hjorten er aleine i mørkret
Et gras på ei einsam slette
Nær det høge fjellet

Hjorten var lenge i mørkret
Han bad kongroen laga ein veg till seg i mørkret
Kongroen laga vegen og hjorten har gått han



Danssång från Yumaindianerna
översatt av Helge Torvund
Finns med i  Torvunds bok "Hjorten kjem når eg syng" 1986


Det är en bok fylld av rituella sångtexter från olika indianstammar i Nord-Amerika. Jag får en fin och spännande resa när jag läser dessa texter, kan inombords höra både trummors rytm, fötternas steg och röster som sjunger hyllningar till livet, djuren och naturen.

Recuerdo

   WE were very tired, we were very merry—
    We had gone back and forth all night on the ferry.
    It was bare and bright, and smelled like a stable—
    But we looked into a fire, we leaned across a table,
    We lay on a hill-top underneath the moon;

    And the whistles kept blowing, and the dawn came soon.
    We were very tired, we were very merry—
    We had gone back and forth all night on the ferry;
    And you ate an apple, and I ate a pear,
    From a dozen of each we had bought somewhere;
    And the sky went wan, and the wind came cold,
    And the sun rose dripping, a bucketful of gold.

    We were very tired, we were very merry,
    We had gone back and forth all night on the ferry.
    We hailed "Good morrow, mother!" to a shawl-covered head,
    And bought a morning paper, which neither of us read;
    And she wept, "God bless you!" for the apples and pears,
    And we gave her all our money but our subway fares.


    Edna St.Vincent Millay (1892-1950)

Edna St.Vincent Millay var en kvinna som bröt många tabun i dåtidens samhälle; Hon levde ett spännande liv och bodde en period i Greenwich Village i New York. 
Hon blev även en stor inspirationskälla för kvinnor som ville ta plats bland de skapande och skrivande. Hon var både poet och dramatiker. Edna St.Vincent Millay blev den tredje kvinnan att erhålla Pulitzerpriset i poesi.

Det var min (amerikanske) lärare i engelska som introducerade henne för mig och jag kan än idag minnas när han läste just denna dikt högt för oss i klassen. Det gjorde att jag blev nyfiken på vem hon var och annat hon skrivit.