Äntligen!

Äntligen är våren här, även om den är tveksam. I morse kom det ett kort snöblandat regn! Men allt smälte bort när solen puffade iväg skymmande moln.
I södra delen av vårt land har våren börjar ta över -vårblommor tittar upp och träden börjar knoppas. 
Men även min stora vackra björk utanför mitt sovrumsfönster börjar vakna, så snart kommer min allergi att väckas, det betyder kliande ögon och ett envist nysande under en tid. Det har blivit värre med åren och jag blir trött av reaktionen. Näsdroppar hjälper knappt. Nå, det går ju över till slut.
Nu väntar jag bara på min sångfågel Koltrasten - som sjunger mig till söms varje kväll fram till i juli månad.


Intet är som väntans tider, 
vårflodsveckor, knoppningstider, 
ingen maj en dager sprider 
som den klarnande april. 
Kom på stigens sista halka, 
skogen ger sin dävna svalka 
och sitt djupa sus därtill. 
Sommarns vällust vill jag skänka 
för de första strån som blänka 
i en dunkel furusänka, 
och den första trastens drill.


ur Fridolins visor och andra dikter
av Erik Axel Karlfeldt

Vårfotografier från Skåne - Fotograf:   ©RobertS

Thoughts on my Inkan-trail

I long ago lost a hound, 
a bay horse, and a turtle dove,            
and am still on their trail.
Many are the travellers I have 
spoken  concerning them,
describing their tracks and 
what calls they answered to.
I have met one or two  
who have heard the hound, 
and the tramp of the horse, 
and even seen the dove 
dissappear behind a cloud, 
and they seemed as anxious
to recover them as if they 
had lost them themselves.


 Henry David Thoreau

                                                                                                                              Foto:  ©RobertS

Våraning

foto:  ©RobertS.

Dags att tänka till!

När jag skrev följande sidor eller snarare större delen av dem, levde jag ensam, i skogarna, mer än en kilometer från närmaste granne, i ett hus som jag själv byggt vid strandkanten till skogstjärnen Walden, i Concord, Massachusetts, och jag förtjänade mitt levebröd med inget annat än mina egna händer. Jag levde där i två år och två månader. För tillfället är jag åter gäst i civilisationen.

Så presenterade sig Henry David Thoreau när han hade skrivit sin klassiska bok Walden. Och fortsatte lite humoristiskt:

Jag ämnar inte skriva något ode till nedstämdheten utan skrävla lika energiskt som morgon-tuppen uppflugen på sin pinne, om inte för annat så för att väcka mina grannar.

H D Thoreau (1817-1862) bestämde sig för att leva enkelt. Snickrade ihop sin egen stuga av bräder, odlade bönor och andra grönsaker. Han läste, skrev dagbok och skötte sin odling och sa sig vara en självutnämnd inspektör av snöstormar och skyfall och allt han upplevde och såg blev sedan boken Walden.

Även om han bodde avsides så hade han regelbunden kontakt med vänner och även nyfikna som hade hört talas om honom. Han var ingen enstöring, utan delade med sig av upplevelser och av den kunskap han hade och fick under sina år i sin lilla stuga. En av hans främste hjälpare var vännen och filosofen Ralph Waldo Emerson. 

Thoreau såg tidigt den negativa påverkan som den "nya" tiden med industrier hade på miljön. Han förstod tidigt att just den industriella utvecklingen skulle ge oläkbara sår i vår natur och att risken var stor att allt var en början på det vi idag ser som miljöproblem.

Jag läser ofta Thoreau, han skrev ju även böcker om Cape Cod samt den fina boken A Week on the Concord and Merrimack Rivers. Och han var nog en av de första som varnade för att just människan skapade en farlig värld och förstörde miljö så att det skulle få konsekvenser.

Undrar vad han skulle ha skrivit idag? Med tanke på allt som händer vår jord med smältande isar vid polerna, förorenade vatten, naturkatastrofer som händer efter att människan har rubbat systemen för mycket. 
Industrier, bilar och flyg som idag förstör går det att ändra på. MEN- tyvärr, människor som inte vill se och tro på de larmrapporter som kommer varje år, tror inte på dessa larmrapporter. De verkar se på allt som bara lögner.   

Precis som om avgaser och utsläpp från t ex bilar och flygplan skulle försvinna ut i "tomma intet" och inte påverka vår miljö och vår luft negativt. Den här utvecklingen har pågått i över hundra år, så självklart påverkar alla dessa gifter som bränsle, avgaser, utsläpp etc  vår miljö till slut. 

Det finns folk som inte tror på vetenskapliga larm -trots att det är forskare som är högutbildade med många specialkunskaper som publicerat sina rapporter och varnar. Balansen i naturen har nu rubbats så pass mycket att följderna blir farliga. Forskarna som under många år studerat följderna av det "moderna" livet börjar nu varna för att situationen börjar nå en gräns.

Men- de som styr, de som tjänar pengar, de som lever "von oben" vill inte lyssna utan gör allt för att få folk att inte tro på vetenskap och forskning, och de som tjänar pengar på turism och flygresorna anser sig tydligen veta bättre. 

Vinterblues

foto: ©RobertS.

Vi som väntar på våren

Ser inte alltid skönheten

Som finns omkring oss

Naturens egen konstutställning

Alltid något nytt

Något att njuta av

Om vi bara ser oss omkring

Änglar finns dom?

Kanske inte...men nere i Skåne finns en ängel....eller är det en sagofé? -som är vacker både dag och natt. Speciellt i mörker när den lyser upp och skimrar mot natthimlen. Känns magiskt. Yngste sonen som bor därnere har den som en sorts skyddsängel, han bor granne med den vackra statyn. Och den lockar ofta fram kameran eftersom den är ett motiv som kan ses på så många olika vis.




Utanför huset under himlen        
är natthimlen mörk
En sagofigur 
strävar uppåt
Alltid synlig
Men i nattmörkret
blir den plötsligt levande

foton:  ©RobertS

Ett nytt år

Ett nytt år- en ny utmaning. För mig började året med en rejäl förkylning, snuva, snorig, febrig och trött. Så veckan har varit seg. Men nu är jag på benen igen. Något darriga.
Ett nytt årtal -det gäller att lämna allt gammalt bakom sig. Även om det är lätt att ta ett steg bakåt och försöka se vad vi gjorde fel. Vad vi inte förstod eller tolkade på fel sätt. Men bäst är kanske att enbart försöka förstå sin egen reaktion över något som berörde eller störde. Bättre det än att älta, anklaga  eller förebrå.

Ibland är en rask promenad ute i naturen den allra bästa medicinen. Ta en tur ner till Mälaren eller havet, sitta vid stranden och se ut över det stora blå. Låta vågorna ge ro. Lyssna på rytmen. Ta emot med öppet hjärta. Det är ett möte med Moder Jord. I ett möte finns alltid en andlig dimension.

Tankarna kommer så lätt: varför finns allt detta? Hur blev allt till? Varför finns vi människor? Hur kommer det sig att vi kan tänka, skapa, konstruera saker, skicka satelliter upp i rymden och flyga till Månen och Mars?

Och mitt i allt det stora: vara tacksamma över det vi har. Livet, barn, vänner och möjligheter till att resa, välja det som skadar vår jord minst. 
Alltså inte flyga! 
Det vet vi nu efter många, många års larmrapporter från forskare och andra vetenskapsmän/kvinnor. Jag läste själv första larmrapporten och varningen om flygets påverkan däruppe i atmosfären, för snart trettio år sedan. Man behöver inte resa långt bort för att koppla av, ha semester, upptäcka nya saker, lära känna nya människor och uppleva ny kultur.
Det finns så mycket att se och lära samt njuta av -även inom vårt land och i våra närmaste grannländer. Och bra transportmedel: tåg, buss, båt och även cykelturer. 

Själv tar jag helst buss när jag reser upp till min gamla hembygd i "Republiken Jämtland". En skön tur med lunchpaus i Ljusdal. Då kan den som vill äta lunch eller varför inte ta en promenad och kanske njuta av en glasstrut i en närliggande park till busshållplatsen. Och busschauffören är alltid så trevlig och har glimt i ögat. Sist jag åkte så påpekade han via högtalaren att "strax" är vi i Svenstavik - så damen (det var jag) vet att vi är på rätt väg. Jag hade varit lite orolig över färdvägen på ett ställe (kände inte igen mig).... men det visade sig vara en omväg pga vägbygge. Jag hade nästan trott att jag tagit fel buss. Det är många att välja mellan vid Centralen.

Snöiga julhälsningar från Skåne

foton:  ©RobertS






-Även här i Stockholm kom det "julsnö" i går och naturen är nu vit och ren. Tyvärr så strejkade min kamera när jag skulle ta några kort -jag måste ladda upp batteriet.

God Jul!

Igår, för 166 år sedan

Henry D Thoreau (1817-1868) är en god förebild för alla som värnar vår natur och miljö. Tidigt såg han ju hur den s.k. moderna tiden skadade miljön genom att enbart pengar, och framgång räknandes och naturen utnyttjades inom alla områden - på gott och ont. Hans bok Walden är en klenod, men även hans Naturdagböcker under åren 1857-1861 är vittnesbörd om hans iakttagelser och kloka slutsatser om hur vi skadade basen för våra liv. Han har fått rätt i nästan allt han han varnade för.
Hans dagboksanteckningar är mycket fina, kloka och klargörande, ALLA borde läsa dem och ta lärdom samtidigt som man får vandra med honom och se det han såg av sin omgivning, grannar, skogen i närheten av hans älskade Walden Pond där han bodde under två år och två månader från 1845.

För exakt 166 år sedan; 1852, så skrev han några fina rader om bland annat upplevelsen av nylagd is på en av de små skogssjöar (tjärnar) som Thoreau ofta besökte.

Dec. 18th Pm to Anursnack- Sedum telephium Garden Orpine or Live-for-ever 
I think this is the plant with a sort of pine apple leaved & sheated bulbs on a rock between Cox's & Heywoods. Saw where a redsqurrel-(tinged grey) had been eating the hips of a sweetbriar-which had apparently grown recently -leaves still fresh & green. Very cold windy day. The crust of the slight snow covered in some woods with the scale (bird shaped) of the birch & their seeds. Lorings Pond beautifully frozen. This the first skating. So polished a surface I mistook many parts of it for water. I was waved or watered with a slight dust nevertheless. Cracked into large squares like the faces of a reflector it was so exquisitly polished that the sky & scudding dun colored clouds -with mother o'pearl tints were refelcted in it as in the calmest water. I slid over it with a little misgiving mistaking the ice before me for water- Still the little ruby crowned birds about.

From re-reading The Women's Room

One thing that makes art different from life is that in art things have a shape; they have beginnings, middles, and endings. Whereas in life, things just drift along. In life, somebody has a cold, and you treat it as insignificant, and suddenly they die. Or they have a heart attack, and you are sodden with grief until they recover to live for thirty petulant years, demanding you wait for them.

------

We celebrate births and weddings; we mourn deaths and divorces; yet what are we celebrating, what mourning? Rituals mark feelings, but feelings and events do not coincide. 
Feelings are large and spread over a life time. 
I will dance the polka with you and stamp my feet with vigour, celebrating every energy I have ever felt.

Heligt vatten

Jag höll fram handen
tog emot vattnet
sa dess namn
Välsignelse
Jag blev omfamnad

Efteråt i kanoten hem
hördes den starka 
vattensymfonin   
som en solosång
Jag satt stilla
och bara log




Brudslöjan kallas vattenfallet som ligger på gränsen mellan Jämtland och Tröndelag. Det har jag besökt många gånger -vattenvägen och alltid fått en känsla av helighet inför naturens egna installationer.  
Oftast har jag hyrt en kanot i Teveldal och paddlat över Sandhalstjerna och kommit fram till denna vackra syn. Fallhöjd 24 meter. 
Och jag har alltid blivit döpt av vattenkaskaderna som kommer (nästan) från himlen. En magisk känsla.