Vinterträdgård

Kråkorna lyfte

när första snön kom

rädda om sina hjärtan

och fötter

Högst upp på taknocken

samlas nu kråkriksdagen

Liv i en vinterträdgård

vid en isig gata

skapar protester

Kartlegg lengtinga sine rørsler

Fick ett fint program som varit på NRK-TV för ganska många år sedan, om och med min norske favoritpoet, Helge Torvund. 

Ett vackert program värt att både se och lyssna till. Det är en stark upplevelse att både se och höra poeten framföra sina dikter och med vackra bilder. En njutning! 


Det är bara att klicka HÄR.

Även poeter har varit mycket unga ... och har besökt Stockholm- "Nordens Venedig". 

Minne - mannen på stol nr 4

Lars Forsell (1928-2007) var en av de "stora elefanterna", som jag minns och saknar. Han var ledamot av Svenska Akademien 1971–2007 (stol nummer 4).

Forsells poesi, dramatik, visor, barnböcker, cabaréer och översättningar var både omtyckta och skapade efterföljare. Han var tidig ute i stora världen med sitt skrivande. Och han ställde sig gärna på scenen och bidrog till att bland annat den franska visan, "chanson", blev mycket populär i Sverige.

Själv har jag fina minnen av detta via min teatergrupp, jag sjöng några av hans texter i en protestföreställning en gång: "Den fattiges piano" och "Jag står här på ett torg". Forsells svenska texter är helt underbara, både vackra, sorgsna och brännande texter som förmedlar ett innehåll och som var en utmaning att försöka tolka. Lars Forsell hade en favoritsångerska: Ulla Sjöblom, och har man hört hennes versioner av hans visor, ja då förstår man varför han valde henne. Hon var speciell!

Men mitt finaste minne är att han ringde mig! Det var omkring år 2000 och jag höll på med att forska om min stora släkt i USA.  

Samtidigt fick jag även kontakt med några systrar på Cape Cod med efternamnet Kaeselau, vars  anfader, Karl Anton Kaeselau (med rötter i Tyskland) utvandrat från Stockholm. Systrarna Kaeselau letade efter sina rötter i Sverige.  Karl Anton Kaeselau var född 26 juni 1882 i Stockholm, dog i USA som Charles A Kaeselau, 1972. 
Han var konstnär, flyttade runt en hel del innan han bosatte sig i Princeton på Cape Cod. 






<<< Charles A gifte sig med en Marguerite Anderson Benjamin -och hon ska också vara av svensk börd -men var adopterad så om henne har jag inte kunnat hitta någonting. Ättlingarna bor på Cape Cod, där farfadern bosatte sig. Han målade både marina motiv och natur, arbetande människor etc. Finns tydligen representerad på flera amerikanska konstmuséer och bland samlare. 

Charles A Kaesalau gjorde bl a en muralmålning till postkontoret i Concord, Massachussetts -som ingen visste vem som var upphovsmannen till. 

Det framkom av en slump för femton år sedan när ett av barnbarnen läste en efterlysning om konstnären och kände igen målningen. Jag tror de hade foton av den. Det blev ett jubileum i Concord med alla ättlingarna som hedersgäster. Det är väl ett intressant emigrantöde! 
Jag hjälpte systrarna Kaeselau med forskningen här i Sverige  och då kom namnet Forsell upp och den tråden ledde direkt till Lars Forsell! Så jag tog och skrev några rader om detta i ett brev till Forsell och skickade brevet och delar av släktutredningen direkt till Svenska Akademin eftersom jag inte hade någon annan adress.

Och tänk! Efter en tid ringer han upp mig. Jag tar upp telefonluren och svarar och då hör jag en röst  som säger: God dag, det här är Lars Forsell. Jag svarade god dag... och tänkte -detta är inte sant... men tydligen sa jag det högt för han skrattade och sa Jo, det är jag, och han ville tacka mig för det fina och spännande brevet. Han berättade att han besökt Provincetown på Cape Cod i sin ungdom och sa tänk om jag vetat om detta med släkten då. 

Lars Forsell var mycket intresserad av det jag skrivit om i brevet, så sa han glatt Vi säger väl du-det är enklast så. Vi hade ett långt samtal om detta med släkt och utvandring. Efter en tid ringde han igen och då hade han studerat sina anor ordentligt och nu ville han bjuda hem mig till sig och sin hustru Kerstin. Han gav mig telefonnummer och adressen och sa att det bara var att ringa innan så att de säkert var hemma. Men.... jag tvekade, vågade bara inte, vet ej varför. Men Forsell var för mig en så stor artist och satt i Svenska Akademin.
Idag ångrar jag att jag inte tog mod till mig och besökte honom.
Tror det hade varit en mycket trevlig upplevelse.

Det heliga, tystnaden och längtan

Jag bad honom

att sitta stilla hos mig

och berätta

om den heliga orden

som vilar under pilträden

Tala hjärta till hjärta

så att dagen skulle bli lång

-längre än mina mörka nätter

Men han sa ingenting

han blundade som om

hans ögon hade bländats

Och jag kunde inget annat än

att dricka hans vackra ansikte

Men allt jag ville

var att känna

hans läppar mot min hals

Gott Nytt År !

Gott Nytt År !

Jultankar

Jag tänder ljus i mörkret lyssnar på tystnaden. 

Så annorlunda julen är när ens barn är vuxna. Inga skratt, inga nyfikna frågor, ingen doft av nygräddade pepparkakor och inget fnissande när klappar görs i ordning under pappersprassel och doft av en lackstång.
Det händer att jag saknar den tiden. Den gick så fort.

Jag räknar tid och faller genom den. Singlar som ett gulbrunt höstlöv genom ett helt år som snart tar slut. Ett år känns som en rund boll -som jordklotet, och ens liv är mest en plan yta att passera. Det finns närhet och det finns ensamhet. Precis som det finns tomma rum finns det tomrum. Den minsta gemensamma nämnaren är människan. Vi är. Vi finns. För oss själva och för varandra.

                           -Och blir det ingen vit jul så kan man fira den blå.... Foto:  ©RobertS

        God Jul och Gott Nytt år !

En enkel fråga...

Bortom mörkret väntar mörkret.                 
Så är det. Var finns den snö som vi
nästa år skulle sörja över, skulle?
Om vintern inte vill vara vinter
längre, när glaciärerna svämmat över
trots att sista krokusen klonats fram, när
allt som inte... ändå. Liksom, typ.
Och vi stod eller till och med
står där, hand i hand med tiggarn
från Luossa och Prinsessan Spindelväv,
kören från Gagnef sjunger Gläns över
sjö och strand-hits och ingen vill ta
över, vad gör vi då?

Bengt Berg



Den här dikten skickade Bengt Berg till mig vid nyåret 2008. Poeten ställer en enkel fråga; en fråga som i sig gömmer flera frågor. Vad gör vi med vår jord kära vänner. Vad gjorde vi med vintern, med vilotiden. Vad har vi gjort under alla dessa år som gått sedan Rachel Carson skrev Tyst Vår... ( 1962) och vad gör vi med sommaren kamrater?
Vad har vi gjort för att skapa dessa frågor som även våra barn och barnbarn ställer och kommer att fortsätta ställa? Vad gör vi när allt blir en enda lång höst?

Frågan är lika viktig idag - i en tid av så mycket slit och släng, plastpåsar och ryck på axlarna, översvämningar, jord som rasar pga för mycket regn och skogsbränder som uppstår och förstör pga inget regn, flyg och bilavgaser som nu verkligen börjat sätta sina spår jorden runt. Vi människor måste aktivt ta ansvar och då även förändra våra liv.

Vi behöver inte hålla på med alla dessa flygresor till soliga länder. Världen har vi numera i våra liv genom både TV och dator. Man kan njuta av sol och bad sommartid i vår närhet och vi kan och bör, måste !  ta ansvar för den miljö vi vill lämna över till alla dem som kommer efter oss.

Åren går...

Min älskade lärare från realskolan, och gamle granne från uppväxten i Hoverberg, Carl-Göran Ekerwald är då en otrolig man. Så gammal och så ung. Han fyller faktiskt 94 år den 30 december! 
Men Ekerwald är fortfarande en mycket aktiv författare och nu i höst har han kommit ut med en ny bok: 
"Om bildning. Tio dagböckers vittnesbörd",  baserat på  dagboksanteckningar av många olika författare, bland annat Sara Lidman, Leo Tolstoy, Olav Hauge och Vilhelm Ekelund. Ekerwald har ju vigt sitt liv till litteratur, till litteraturhistorien och som vanligt bjuder han in oss läsare att följa med.

Boken utgår från tio författares dagböcker, och i dessa hoppas han finna mer oredigerade och därmed uppriktiga utsnitt ur livet, helst nedskrivna utan baktanke om att de ska publiceras.
På knappt 200 sidor hinner han med lätt och ändå varlig hand avhandla religion, filosofi, kärlek och servera allehanda anekdoter.
( ur recension i ÖP) 

Efter att jag läst recensionen blev jag lässugen-som vanligt- så det blir att köpa boken.  
Det är så intressant att följa Ekerwalds tankar och hans egna reaktioner och åsikter om litteratur. 
Han var den lärare som en gång gav mig extra läslust och nyfikenhet i skolan genom att uppmuntra mig att läsa vissa böcker, vissa författare. 
Den läslusten sitter fortfarande i.

40-års jubileum

En av mina norska favoritpoeter, 
Helge Torvund debuterade år 1977  med diktboken "Hendene i byen" 

Och debuten blev uppmärksammad med fina lovord. En ung diktare som bjöd på poesi som uppmärksammades som något nytt inom norsk poesi.

Jag läste några dikter av en för mig helt okänd poet redan år 1984 i tidskriften café EXISTENS nr 22/23
och blev så berörd att jag hade noterat "Torvund-vem är han?" bredvid dessa dikter. De berörde.



Jag minns att jag var på mitt lokala bibliotek

och frågade -men de kände inte till honom och han fanns ej i deras bokregister. Så han var okänd. Jag fick nöja mig med att läsa de fyra dikter som fanns i tidskriften och vad som där stod om poeten. Han var från Jæren, ett område vid havet i sydöstra Norge och som påminner om svensk natur. Helge Torvund hade utkommit  med en ny diktsamling vart annat år. Så när jag läste mina första dikter av honom hade han redan gett ut sex diktböcker.

 


Åren gick, jag skrev min egen "poesi", med ett längre avbrott när jag började jobba med teater där jag fick utlopp för min skaparlusta. Men så kom den nya tidens kontaktmaskin, datorn, som jag fick grundutbildning för genom mitt jobb inom Stockholms stad och den blev som en sorts "pandoras ask" - hela världen kunde snart nås tack vara datorn! 
Självklart kollade jag runt på allt som datorn bjöd på och under över alla under- jag hamnade på en norsk amatördiktar-sida "Diktkammeret"  och vem var där lärare och rådgivare -om inte just denna poet, Helge Torvund! Jag mejlade läraren/poeten och frågade om jag fick vara med, även om jag bodde i Sverige och poetens svar kom snabbt: du er velkommen!

Jag lärde mig en hel del och det viktigaste rådet var nog "stryk siste raden" - ett råd han gav mig flera gånger. Och självklart var det rätt. Så lätt och så vanligt det är att man blir både övertydlig eller förklarande i den sista raden. Jag var det. Gång på gång.

OCH idag kan man låna diktböcker av Helge Torvund på våra bibliotek!

Smakprov  ur café Existens nr 22/23 1984:

Vinden forulerar seg
i trekronerne

Stareflokken
løfter seg
til en skulptur
av fjør og luft

Mørke augekuggar
med snøgge kyss
mot min pupill

Om kvelden
er dagen ei smal stripe
lys
mellom svarte permar

Svarttrostvengjer
landar
i grannmørker

ur diktboken  Menneskerom, 1982

För drygt 100 år sedan.

Fantastiskt! Att hitta ett fotografi, tagit från ovan, som är minst 100 år gammalt på mitt bostadsområde. 
Detta är "förstaden Midsommarkransen" 

Och mitt i ligger min bostadsrättsförenings hus, de fyrkantsbyggda husen kvarteren Silverpoppeln, Järneken och en länga, Cypressen. 

Husen omringar en liten park "Julikullen" - Som gjord för att vara i och koppla av på under sommarperioden. Till höger syns även en vattendamm som kallades Svandammen- idag är den torrlagd och har blivit till en grön lunga med stor plaskdamm (som nu byggs ut och blir bättre) Svandammsparken. 

En gång fanns det spårvägstrafik som gick ända in till Kungsholmen. Numera tar man T-banan, eller buss in till Stockholms city. Det tar väl c:a 10-15 minuter.

Husen byggdes år 1912 som arbetarbostäder till de anställda vid industrier och fabriker som fanns i närheten. 

Byggherre var en industrigubbe vid namn Aschberg.

Sedan tog HSB över och man bildade en vanlig bostadsförening, "Tellusborg". Områdena runt omkring är i dag bebyggda och allt är idag attraktiva ställen att bo på. Nära till city och nära till vackra och sköna friluftsområden. 

Föreningen ombildades för c:a 20 år sedan till en bostadsrättsförening, består idag av 220 bostadsrättslägenheter och har blivit mycket populär. 

I föreningen finns också 16 affärslokaler med olika verksamheter, bland annat cykelaffär, blomsteraffär, kläddesigner, kiosk, konstnärslokaler, gallerier samt bio och restaurang/kafé.

Igår för 165 år sedan...

Nov 27th

  Almost an Indian summer day. The shrub oaks & the sprouts make woods you can look down on -they are now our rustling gardens  The leaves of the former are now a very handsome leather color -whiter on the underside -clear & firm. Smooth and not shrivelled nor dimmed -It is a new color for a garden.
  Something foreign & oriental even it suggests. I find acorns which have sent a shoot down into the earth this fall.
  Like many of my contemporaries I had rarely for many years used animal food or tea, &c &c not so much because of any ill effects which I had traced to them in my own case, though I could theorize extensively in that direction as because it was not agreeable to live low & fare hard in many respects, and though I never did so I went just far enough to please my imagination. But now I find myself somewhat less particular in these respects -I carry less religion to the table, ask no blessing -not because I am wiser than I was -but I am obliged to confess, because, however much it is to be regretted, with years I have grown more coarse and indifferent. The repugnance to animal food and the rest is not the result of experience -but is an instinct.

H.D Thoreau

ur "Journal  Volume 5: 1852-1853"

Otålighet

På morgonen känner jag ensamhet
så jag låter naturen prata
Jag har ej bråttom
även om jag är otålig
Och Thoreau lärde mig
lev som om din tid är kort
våren varar inte för evigt

Jag vill se det omöjliga
utan att ha bråttom
jag vill se rävarnas
lek på ängen
höra lavskrikans klagan
över att tiden går så fort