Minne - mannen på stol nr 4

Lars Forsell (1928-2007) var en av de "stora elefanterna", som jag minns och saknar. Han var ledamot av Svenska Akademien 1971–2007 (stol nummer 4).

Forsells poesi, dramatik, visor, barnböcker, cabaréer och översättningar var både omtyckta och skapade efterföljare. Han var tidig ute i stora världen med sitt skrivande. Och han ställde sig gärna på scenen och bidrog till att bland annat den franska visan, "chanson", blev mycket populär i Sverige.

Själv har jag fina minnen av detta via min teatergrupp, jag sjöng några av hans texter i en protestföreställning en gång: "Den fattiges piano" och "Jag står här på ett torg". Forsells svenska texter är helt underbara, både vackra, sorgsna och brännande texter som förmedlar ett innehåll och som var en utmaning att försöka tolka. Lars Forsell hade en favoritsångerska: Ulla Sjöblom, och har man hört hennes versioner av hans visor, ja då förstår man varför han valde henne. Hon var speciell!

Men mitt finaste minne är att han ringde mig! Det var omkring år 2000 och jag höll på med att forska om min stora släkt i USA.  

Samtidigt fick jag även kontakt med några systrar på Cape Cod med efternamnet Kaeselau, vars  anfader, Karl Anton Kaeselau (med rötter i Tyskland) utvandrat från Stockholm. Systrarna Kaeselau letade efter sina rötter i Sverige.  Karl Anton Kaeselau var född 26 juni 1882 i Stockholm, dog i USA som Charles A Kaeselau, 1972. 
Han var konstnär, flyttade runt en hel del innan han bosatte sig i Princeton på Cape Cod. 






<<< Charles A gifte sig med en Marguerite Anderson Benjamin -och hon ska också vara av svensk börd -men var adopterad så om henne har jag inte kunnat hitta någonting. Ättlingarna bor på Cape Cod, där farfadern bosatte sig. Han målade både marina motiv och natur, arbetande människor etc. Finns tydligen representerad på flera amerikanska konstmuséer och bland samlare. 

Charles A Kaesalau gjorde bl a en muralmålning till postkontoret i Concord, Massachussetts -som ingen visste vem som var upphovsmannen till. 

Det framkom av en slump för femton år sedan när ett av barnbarnen läste en efterlysning om konstnären och kände igen målningen. Jag tror de hade foton av den. Det blev ett jubileum i Concord med alla ättlingarna som hedersgäster. Det är väl ett intressant emigrantöde! 
Jag hjälpte systrarna Kaeselau med forskningen här i Sverige  och då kom namnet Forsell upp och den tråden ledde direkt till Lars Forsell! Så jag tog och skrev några rader om detta i ett brev till Forsell och skickade brevet och delar av släktutredningen direkt till Svenska Akademin eftersom jag inte hade någon annan adress.

Och tänk! Efter en tid ringer han upp mig. Jag tar upp telefonluren och svarar och då hör jag en röst  som säger: God dag, det här är Lars Forsell. Jag svarade god dag... och tänkte -detta är inte sant... men tydligen sa jag det högt för han skrattade och sa Jo, det är jag, och han ville tacka mig för det fina och spännande brevet. Han berättade att han besökt Provincetown på Cape Cod i sin ungdom och sa tänk om jag vetat om detta med släkten då. 

Lars Forsell var mycket intresserad av det jag skrivit om i brevet, så sa han glatt Vi säger väl du-det är enklast så. Vi hade ett långt samtal om detta med släkt och utvandring. Efter en tid ringde han igen och då hade han studerat sina anor ordentligt och nu ville han bjuda hem mig till sig och sin hustru Kerstin. Han gav mig telefonnummer och adressen och sa att det bara var att ringa innan så att de säkert var hemma. Men.... jag tvekade, vågade bara inte, vet ej varför. Men Forsell var för mig en så stor artist och satt i Svenska Akademin.
Idag ångrar jag att jag inte tog mod till mig och besökte honom.
Tror det hade varit en mycket trevlig upplevelse.