Dagen idag

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och något alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer

Alf Henriksson

Den halvfärdiga himlen

Modlösheten avbryter sitt lopp.
Ångesten avbryter sitt lopp.
Gamen avbryter sin flykt.

Det ivriga ljuset rinner fram,
även spökena tar sig en klunk.

Och våra målningar kommer i dagen,
våra istidsateljéers röda djur.

Allting börjar se sin omkring.
Vi går i solen hundratals.

Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla.

Den oändliga marken under oss.

Vattnet lyser mellan träden.

Insjön är ett fönster mot jorden.


Tomas Tranströmer
ur Den halvfärdiga himlen (1962)

Sommar-sommar-sommar

Vilken underbar sommar - även om jag längtar efter lite regn en del dagar. Naturen  törstar. Men nypon-rosorna blommar frodigt sedan början av juni och jag har njutit en tid uppe i min barndomsby i Jämtland och umgåtts med gamla skolkamrater, smakat på nyplockade hjortron och lyssnat på tystnaden när solen sakta gått ner vid horisonten. Kan man önska mera?

Midsommar igen

Tiden verkar numera gå fortare och fortare. Nyss var det jul- och vips så är det Johannes-afton - den riktiga midsommaraftonen. Så vad passar bättre är en fin blomsterkrans av ängsblommor på min blogg, som jag missköter. Tyvärr.

Glad Midsommar!

Nu tar jag nog sommarlov...

Längtans bär

Det är mycket vi människor vill göra. Utvecklas inom våra jobb, kanske ha familj, eller leva gott som ensamstående. Vi vill gärna visa att vi kan något och samtidigt vara en bland alla andra människor.
Man kanske kan sammanfatta det till att vi vill ha största möjliga personliga frihet, samtidigt som vi är rädda för att tvingas stå utanför, eller känna oss utanför.

En människa har nog lika stort behov av att höra till som att vara fri. Och de motsatserna tror jag hänger ihop. Det ena stärker det andra. Sedan kan den enskilde ha olika stora behov och under olika perioder av sitt liv.

Detta är något som både filosofer och psykologer har tänkt stora tankar kring, analyserat och skrivit om. Den danske filosofen Søren Kierkegaard ansåg att människan kan känna ångest för det ansvar som alltid följer med verklig frihet.

Den åsikten kan nog ifrågasättas ibland- för hur vet man vad allt bottnar i? Så mycket är antaganden och framförs som sanningar.



Men detta att höra till, vara en del av gemenskapen med andra människor -även om det betyder att vi kanske förlorar en bit frihet, är nog ett basbehov för att vi ska fungera som människor i våra samhällen. 

Just nu längtar jag efter att plocka solmogna smultron.

En dikt av min norske favorit

Oppnå

Ein dag gjekk gjennom meg.

Både den og eg var gjennomsiktige.

Stranda eg såg frå vindauget ved baren

og isen i glaset som klinka blankt.

Eg lærer av smil og lått.

Eg lærer av mine hender som er så usikre.

Idag er dagen meg og eg er

eit glimt av lys der ute over måkene.

Nå eg ikkje bryr meg om å oppnå noko

forstår eg alle tings verdi.

Helge Torvund

ur diktboken Alt brenner (2016)

Lars Gustafsson

Ännu en stor författare och poet har lämnat scenen. Lars Gustafsson (1936-2016).

Jag minns ännu första boken jag läste som han skrivit: 
"En biodlares död".
Den kom ut 1996 och det var bibliotekarien vid Biblioteket Telefonplan som rekommenderade boken. Jag lånade, läste och blev förtjust. 

Lars Gustafsson hade en så personlig röst och hans språk kändes både enkelt och klart. Hans ord var vardagsord, men ibland även högtidliga och nästan akademiska. Han var både författare, poet, filosof, vetenskapsman och nyfiken på livet i alla dess former. 

Sedan började jag läsa Lars Gustafssons poesi. Och jag köpte hans "Fåglarna" (utkom 1984) - och den blev en favorit. Och jag har lyssnat på honom när han varit med på radio - vem minns inte hans "vinter"  från 2010 på Sveriges Radio.

För drygt ett år sedan lämnade hans vän och kollega Tomas Tranströmer jordelivet - nu får han sällskap av Lars Gustafsson i sin himmel, -och tänk, jag tror att de två kommer att trivas ihop. 

Virveln snabbare än fågeln.
Fågeln snabbare än virveln.
Och denna högtidliga dans
som har pågått länge
innan jag föddes,
och skall fortsätta efter min död,
var på något sätt förknippat
med det faktum att jag
fanns i världen.

Lars Gustafsson
ur dikten "Virvlarna"

Vårtecken

Den allra första lilla blåsippan kikar tveksamt upp ur jorden hos min själssyster vid västerhavet, e-noor, och landade hos mig idag. 
Det var en trevligt påskhälsning. Tack!!


Ingenting av det vi ser
tillhör oss
ändå väntar vi
tålmodigt
på den där särskilda stunden...


ur en dikt av Kaj Svensson

Ett skönt möte mellan sångerskan och poeten

Nostalgi

Boken Anne på Grönkulla var min favoritbok när jag gick i skolan. 

Den föräldralösa flickan Anne som kom till syskonparet  Matthew och Marilla av misstag. De hade önskat sig en pojke som skulle vara till hjälp på gården eftersom Matthew började känna sig lite skruttig. Men Anne, med fräknar och rött hår, fick stanna och hon kom att bli älskad av sina fosterföräldrar, även om hon som barn alltid lyckades ställa till oreda omkring sig. 
Hon hade stor fantasi och livet blev både drama, komedi och poesi. Hon har sina favoritställen ute i naturen som hon ger namn och hon tröttnar aldrig på att känna stark glädje över att hon hade hade fått Matthew och Marilla som fosterföräldrar trots att hon var rödhårig.

Anne var elva år när hon fick sitt hem på Grönkulla i byn Avonlea som ligger på ön Prince Edward Island i Canada.

Hennes bästa vän blir Diana i granngården och i skolan fick hon även en retsam vän i Gilbert som älskade att dra i hennes röda hår och ropa "det brinner". Och det är äventyr på äventyr under hela uppväxten. 

Anne bestämmer sig för att bli lärarinna och Gilbert väljer att bli präst - Och de två kan inte låta bli varandra  och inser så småningom att det  finns starka kärleksfulla band mellan dem. Och de kommer att bilda familj. 

Första boken kom ut redan 1908 och följdes sedan av sju till.

Än idag kan jag plocka fram en Anne-bok och läsa med stort nöje. Känner fortfarande av den där glädjen över att få ta del av Annes fantasi och hennes drömmar. 

Ett glas rött för Bodil

Vi som lever är bara döda på semester
nån sorts sommargäster.
Så ta ett bloss för moster Lillie
ett halsbloss och ett glas rött
ta ett bloss för moster Lillie 
för moster Lillie har dött.

Sätt dig på hennes gravsten
och dingla med dina smalben.
Minns skymten av hennes lår
när du var tretton år.

Hon gick bort i strumpor med sömmar
och eviga rock n’ rolldrömmar.
Hon hatade regler och tjat
och ord som hata och hat.

Hon gick bort till någonstans,
somewhere för att det fanns.
En korsning med inbromsningsspår
från West Side Story.

Så ta ett bloss för moster Lillie
Lucky Strike och ett stort glas rött
ett halsbloss för moster Lillie har dött.

Hon gick bort i vingliga klackar
i slippriga uppförbackar.
Hon sa att hon var fyrtitvå
sån’t ändrar man inte på.

Så fimpa på hennes årtal
låt Waits hålla hennes bårtal
och låt henne gå när hon går
till Singapore.

Och minns alla bloss hon gav
och aska på hennes grav
på Alla helgons dag.

Så ta ett bloss för moster Lillie
ett djupt bloss – ett fullt glas rött.
Och skåla för Lucky Lillie
som gått nånstans och dött.

Och minns hennes slitsade kjol
parfymerna mysk kaprifol
och ringen från Samarkand
och svarta behåband.

Minns bourbon och billigt vin
minns doften av bränd bensin
och minns alla bloss hon gav
och dansa på hennes grav
på Alla hjärtans dag.

Så ta ett bloss för moster Lillie
låt glöden inte dö
ett svidande halsbloss Lucky Strike.

För att hon måste dö
hon gick bort med sin walkman på
dit icke hon går att nå.
Hon tog sitt Downtown Train 
Till Prince i Purple Rain.

Bodil Malmsten 
1944-2016  

Min älskade gamla lärare från realskolan C-G Ekerwald minns Bodil med värme: 

Länk från Östersundsposten.

Ordbilder

En bild berättar en upplevelse

en känsla som finns inom mig

en dikt som låter mig se

vad den vet om mig

rad för rad vandrar mitt jag

genom bild efter bild

kartlägger känslor

läser ett stilleben av ord

som skildrar resan

i en värld

dold inombords