Ännu en stor författare och poet har lämnat scenen. Lars Gustafsson (1936-2016).
Jag minns ännu första boken jag läste som han skrivit:
"En biodlares död".
Den kom ut 1996 och det var bibliotekarien vid Biblioteket Telefonplan som rekommenderade boken. Jag lånade, läste och blev förtjust.
Lars Gustafsson hade en så personlig röst och hans språk kändes både enkelt och klart. Hans ord var vardagsord, men ibland även högtidliga och nästan akademiska. Han var både författare, poet, filosof, vetenskapsman och nyfiken på livet i alla dess former.
Sedan började jag läsa Lars Gustafssons poesi. Och jag köpte hans "Fåglarna" (utkom 1984) - och den blev en favorit. Och jag har lyssnat på honom när han varit med på radio - vem minns inte hans "vinter" från 2010 på Sveriges Radio.
För drygt ett år sedan lämnade hans vän och kollega Tomas Tranströmer jordelivet - nu får han sällskap av Lars Gustafsson i sin himmel, -och tänk, jag tror att de två kommer att trivas ihop.
Virveln snabbare än fågeln.
Fågeln snabbare än virveln.
Och denna högtidliga dans
som har pågått länge
innan jag föddes,
och skall fortsätta efter min död,
var på något sätt förknippat
med det faktum att jag
fanns i världen.
Lars Gustafsson
ur dikten "Virvlarna"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar