torsdag, mars 22, 2018
Vid dagens slut
Innan kvällen kom, lekte solen mönsterleken med den gamla gardinen. Utanför. Innanför. Så länge som solen var uppe. Sedan sjönk den ned bakom horisonten av hustak och dagen tog ett djupt andetag innan det började skymma.
En skymning blå och stilla. Vemodig. Ensamhet som en blues.
Och mörkret började krama om allt i min värld. Dags att vila, dags att sova. Kanske drömma. Kanske minnas alla goda och spännande människor som finns och har funnits. Alla dessa som korsat min väg, som funnits en tid i min närhet. Spännande personer som jag inspirerats av och känt som själsfränder.
En del finns kvar - andra har försvunnit. Utan att säga ett ord. Inget "hej då" eller "farväl". Bara tystnad. Och jag saknar en del. De som liksom jag hade ett behov av att skriva, formulera tankar och känslor, skriva livet och förmedla något eget.
söndag, mars 18, 2018
Martha's Devotion
Martha's Devotion
I catch light
in the shadows
Behind my back
large clouds sail
like lonely ships across the sky
Do you want to share
my bread with me
in an empty room
A short while
before night comes
Översättning av min dikt Martavandring (klicka på länken)
Denna översättning gjorde min kära vän Lillan (Ann L.) år 2006- efter att hon hade läst min första översättning till engelska och vi diskuterade min tanke om vad jag ville få fram i min dikt. Jag är så glad över hennes hjälp.
Å vad jag saknar henne och hennes underbara mail om livet i ett gammalt farmarhus byggt av sten i den lilla orten St.Austell, Cornwall. Tyvärr så var hennes livsmanus allt för kort. Och hon fick aldrig möjlighet att besöka sin gamla hemstad som hon lämnade i tonåren. Hon som längtade så "hem" till Stockholm varje sommar.
måndag, mars 12, 2018
Lästips
A Week on the Concord and Merrimack Rivers
av Henry David Thoreau är en favorit jag gärna läser om. En bok som är en resa. En underbar berättelse om gavs ut 1849 av Thoreau, om som handlar om när han gjorde en båtresa år 1839 tillsammans med sin broder John, från Concord i Massachusetts, där han bodde, till Concord i New Hampshire och tillbaka. Jag gissar att detta med två små städer med samma namn kanske gav dem idén. Och så möjligheten att utforska naturen.
Boken var kanske även ett sätt för Thoreau att handskas med sorgen efter sin broder som dog 1842 endast 27 år gammal. Bröderna stod varandra mycket nära.
En bok jag kan rekommendera, den är intressant och den ger en skön känsla av avkoppling. Man reser med. Upplever och känner sig så inbjuden. Deltar i samtal om livet och dess mening samt får tankar om vad som är viktigt och dyrbart - detta med att vi endast är en del av naturen.
Based on an 1839 boat trip Thoreau took with his brother from Concord, Massachusetts, to Concord, New Hampshire, and back, this classic of American literature is not only a vivid narrative of that journey, it is also a collection of thought-provoking observations on such diverse as poetry, literature, and philosophy, Native American and Puritan histories of New England, friendship, sacred Eastern writings, traditional Christianity and much more.
lördag, mars 10, 2018
Vintervår eller Vårvinter
När det står och väger. Vinter eller vår. Så är det just nu här i Stockholm. Till och med nere i Skåne försöker vintern klamra sig fast med klor som en katt. Ett sista desperat försök av Kung Bore att hålla sitt rike intakt. Yngste sonen fångar med kameran att även där så kämpar våren på nu i början av mars månad.
foton: ©RobertS.
onsdag, mars 07, 2018
Längtan till sommaren...
Andrum juli
Den som ligger på rygg under de höga träden
är också däruppe. Han rännilar sig ut i tusentals kvistar,
gungar fram och tillbaka,
sitter i en katapultstol som går loss i ultrarapid.
Den som står nere vid bryggorna kisar mot vattnen.
Bryggorna åldras fortare än människor.
De har silvergrått virke och stenar i magen.
Det bländande ljuset slår ända in.
Den som färdas hela dagen i öppen båt
över de glittrande fjärdarna
ska somna till sist i en blå lampa
medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset.
Tomas Tranströmer
ur Mörkerseende
1970
****************
Och jag bara längtar efter sol, värme och grönska. Tröstar mig med att läsa poesi med sommarkänsla. Tranströmer. Precis så här kan jag känna. Uppleva. Och försvinna in i en egen värld när jag njuter av sommaren nere på gamla ångbåtsbryggan nere i Vinterviken. Denna ljuva oas i Stockholm.
tisdag, mars 06, 2018
Den svaga punkten
Hur ska jag kunna reda ut allt
när jag står mellan två speglar
och reflekteras fram och tillbaka
Det är en upprepning
så osäker
Nära den svaga punkten
allt brister
Då står han där och ler
ber om ursäkt
Jag ser på hoinom
och säger
Jag bor här
läser och skriver
Du får inte hindra mig
Då ser jag som en fjäril
fladdra över hans ansikte
måndag, mars 05, 2018
Vintermorgon
När jag såg ut på morgonen
var den fylld av blöt snö
fotspår mot sophuset
en kvarglömd röd spade
i sandlådan
och en blå plasthink
Jag kisade mot ljuset
som lekte över taken
njöt av tystnaden
Innan barnen på gården
börjar skapa ord
i lek och nyfiken glädje
onsdag, februari 28, 2018
Ett svenskt trauma
Åren går. Redan över trettio år sedan vår statsminister Olof Palme blev mördad, nerskjuten på Sveavägen.
Jag minns allt så väl eftersom jag just den fredagskvällen hade teaterrepetitioner med min teatergrupp i ABF-huset. Vi skulle ha vår premiär den 15 mars. Vi slutade för kvällen vid 22-tiden och några av oss slank in på den lilla vinrestaurangen vid Rådmansgatans T-banestation, för att ta ett glas vin eller "en lille dansk" som min teaterchef älskade .
Jag minns att vi som gjorde sällskap gick förbi biografen Grand där man visade filmen "Mozart" och vi bestämde oss att gå och se filmen den kommande veckan. "Mozart" var omskriven och några hade redan sett den och sa att det var en mycket rolig film och med suveräna skådespelare i rollerna. Filmen handlar om ett teater-kollektiv och dess intriger, kärlek och konflikter som serveras på ett suveränt vis.
Vårt restaurangbesök blev kort för vi var alla trötta efter en vanlig arbetsvecka och av intensivt teaterrepeterande varje kväll och vi bröt upp någon gång vid 23-tiden. SÅ vi var nära i tid och nära på plats... usch.
Ingen av oss kunde ana att just den kvällen skulle något hemskt hända som påverkade oss alla.
Jag minns ju att Palme var omdiskuterad -speciellt på högerkanten som hatade honom. Jag har svårt att förstå hur människor kan hata bara för att någon är av motsatt åsikt. Själv såg jag Palme som en frisk fläkt bland så många gamla gubbar som fortfarande fanns i toppen inom alla partier. För mig var Palme en person som var intellektuell, kunde tänka och inte minst vågade ta ställning i kontroversiella frågor. Han ifrågasatte med skarpa ordalag USA:s politik i bl a Asien och tog ställning för ANC:s kamp i Sydafrika. Han var mycket klar i sina åsikter och kunde som sagt formulera sig. Och hans åsikter stämde nog ganska bra med övriga demokratiska svenskars åsikter. Det var enbart högern och extremister som inte tålde Palme. De såg hans ökande popularitet som ett hot mot sig själva och sina egna intressen; politiska och ekonomiska.
Nå, Jag kom hem, kröp i säng och sov gott hela natten, men väcktes tidigt av "ilskna" telefonsignaler och jag tänkte -vem sjutton ringer så tidigt på morgonen? Klockan var bara åtta. Jag satte på radion- som spelade dyster musik, trist tyckte jag, och svarade i telefon. Det är min väninna som bodde i närheten. Hennes röst var gråtfylld och jag hör henne snyfta fram "Palme är mördad". Då kändes det som att jag frös till en isklump. Kroppen började sedan att darra och jag minns ej vad jag svarade. Samtidigt hör jag en radioröst säga ungefär samma sak.
Det är nog ett av de värsta telefonsamtal jag någonsin fått.
Efter det så förändrades så mycket. Politikers och "vanliga" människors åsikter både förändrades och blev intensivare. Det blev en debatt som kom att pågå i många år. Och mitt i allt detta att mördaren aldrig greps. Och just det gjorde att många, även jag, började undra om inte den/de som var skyldig fanns där uppe i toppen bland poliser, militärer och övriga makthavare som ansåg att Palme var en alltför farlig motståndare till dem.
måndag, februari 26, 2018
Tankespår
Att bara vara. Vara i stunden. Läsa en bok eller lyssna på ett musikstycke. Lyssna på naturen. Vila ögonen mot horisonten. Det är ett stort behov hos mig.
Detta med att ta en paus i vardagen. Kroppen talar om när det blir för mycket av allting. Då får ingen eller inget störa mig.
Jag vet att många inte riktigt förstår vad jag menar när jag säger det. Så jag håller mig bara undan och skärmar av bullret från vardagen. Blir det för mycket krav och åsikter om hur man ska vara, ja då går jag undan. Väljer min egen plats att koppla av på.
Bland de skönaste upplevelserna är att till exempel gå ner till Vinterviken och bara njuta av närheten till naturen. Ströva utefter stranden och höra vattnets musik. Att sommartid gå stigarna mellan trädgårdsodlingarna, känna doften av jord och av det som växer. Alla dessa blommor. Det är glädje. Växtglädje. Sätta sig vid ett bord i caféträdgården med en kanelbulle och en kopp kaffe.
Men även vintertid känner jag det där speciella när jag går där. Snön som ligger som ett täcke över alla trädgårdsland och där spår av fåglar och även större fyrbenta djur syns som tontecken. Harar som gjort glädjeskutt och dansspår efter rådjur. Det tunna istäcket som spricker upp på ytan av sjövattnet. Här kan man så påtagligt uppleva årets olika årstider.
foton: ©RobertS
En annan skön upplevelse är när jag sätter mig på bussen "Härjedalingen" för att resa upp till Jämtland. Genom bussfönstret vinkar byar, skogar och åkerfält till mig och jag känner den där bubblande känslan av glädje av att vara på väg.
Veta att jag har en tid att njuta av min gamla by och dess skönhet. Även om så mycket är förändrat och nytt - så kan jag fortfarande uppleva något som jag upplevt tidigare.
Jag känner igen.
Känslor väcks till liv.
Och som så ofta är det min yngste sons fotografier som skapar inspiration.
torsdag, februari 22, 2018
Solguld från Norge
Jag blir alltid glad när det kommer ett bokpaket med norska frimärken, vet att då blir det poesi i soffhörnan en längre tid.
Och för drygt en vecka sedan kom:
Helge Torvunds senaste diktbok
"TIDSLYS"
Jag läser och känner. Poesi om livet, om tiden och om ljuset. Om det lilla och stora i vår vardag. Om att se och ta emot och acceptera - även om tankar och längtan känns starka så är det "just nu" som är det viktiga.
Men även minnen, upplevelser som format en människa - jag får en känsla av en sorts livssammanfattning. Det finns något speciellt, något extra i denna bok.
Jag skulle kunna säga det finns ett mycket djupt allvar i dikterna.
Detta att stanna upp och leva och känna i nuet, hur än det är.
Det handlar om att minnas och att acceptera.
Jag läser och läser om igen- det tar tid att liksom vara inbjuden i ett liv, ett då, och ett nu. Inser att denna diktbok kommer att ligga på mitt bord under en längre tid. Och att jag genom orden följer med som läsare och lyssnare.
TIMEGLAS
Lysglimtet i glaset
Liknar glimtet i ein ljå
Midjeglaset
er av sand
Sanden
renn
eroderande
frå eit fjell
av tid
onsdag, februari 21, 2018
En kär bloggvän har lämnat oss
En av mina allra första bloggvänner Lennart "Leonardo" har lämnat jordelivet. Det kom ett mail med det sorgliga budet från hans dotter. Hennes far hade pratat om mig och hon ville berätta den tragiska nyheten.
Hans blogg Bolmenblogg var en fin bloggsida som jag läste med glädje och intresse under alla år som jag haft en blogg. Leonardo bjöd alltid på fin poesi och kloka tankar. Han gav inspiration och en sorts uppmuntran när jag kände inspirationen tryta. Han tyckte mycket om Bodil Malmsten och Carl-Göran Ekerwald (min älskade lärare) och så givetvis Göran Sonnevi och Tomas Tranströmer. Så vi hade en hel del gemensamma intressen.Jag visste att han drabbats av dålig hälsa -det skrev han om för mer än ett år sedan. Jag hoppades det skulle vara av tillfällig art....men vi har alla olika livsmanuskript.
Jag kommer att sakna Leonardo.
Tack för allt positivt Du bjöd på under alla år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






