Før snøklokkene

Ein morgon før

snøklokkene har vakna

står eg naken

inne i huset

inne i kleda

og ser lyset lista seg

fram over markene

Mozartsvingar over snø

og rosemåla jordflekkar

Eg lyftar handa

rettar armen ut

og lèt fingeren føra

lyset in

Helge Torvund   

 

                                                                                                         - en norsk favorit

Vinterregn....

Regn i stället för snö. Så trist det känns. 
Det verkar som att våra snörika vintrar snart är ett minne blott. Människan sätter sina spår och fortsätter att göra så -trots miljöförhandlingar länder emellan. Biltrafiken ökar, flygtrafiken ökar -och industrierna spyr ut skit i vår luft. Detta kallas utveckling... Det är något galet med allt som tillverkas, säljs och som samtidigt förstör så mycket. 

foton:  ©RobertS

Även träden börjar protestera... 

The Road Not Taken

foto:  ©RobertS

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth; 

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim
Because it was grassy and wanted wear,
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day! 
Yet knowing how way leads on to way
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I,
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference

Robert Frost (1874-1963)

En trana lyfte

Leta där du är
sa han utmanande

jag letade länge
och hittade dikter

de väntade som
daggdroppar i gräset

hängde över trädgrenar
som färgglada band

följde med fågelstrecken
över den blå himlen

dalade som fallskärmar
över hav och strand

föll ned i min kanot
och spred poesi över vattenytan

då plötsligt en trana lyfte
med svepande vingar

sorgset insåg jag
det omöjliga

Inkan©

För snart ett år sedan...

Robert kom upp från Skåne för att fira jul hos mig. Då passade han på att gå en runda i  vår vackra huvudstad. Och som vanlig hade han kameran med sig ...

 Första kortet är en titt in på min gård från en av portalerna 

 Och sedan blev det en vandring på Söders höjder 

 Det finns spännande motiv att se med ett kameraöga

foton: ©RobertS

Alla dessa helgon

Alla helgons dag, Festum omnium sanctorum eller Dominica in natali sanctorum, är en kristen högtid som firas till martyrers och helgons ära. Åtminstone var det så kyrkan hade tänkt. Något har hänt. För idag så är det döda anhöriga och kära som hyllas med ljus.

Men en ljusets högtid finns nog i de flesta religioner.

Jag tänder ljus. Det känns fint och högtidligt. Mörkret behöver ljus så att vi står ut. Likasom själen behöver vatten för att inte torka ihop. Allt livs början i en vattendroppe.

Det finns så mycket märkligt som händer och har hänt -utan att det behöver förklaras med någon form av helighet. Vem har t ex hängt upp sin cykel i ett träd? Varför hänger den där? Vad var avsikten? Att skrämmas, eller hota eller är det ett busstreck som blev lite mer än ett pyspunka på ett däck? Snart har detta träd tagit till sig cykeln och håller den hårt i sina armar, högre och högre upp i luften. Hur ska man då göra för att få ned cykeln. Kapa grenar, såga ned ett vackert träd?
Frågorna samlas - men inget svar.


Min fotograf:  ©RobertS 
som tagit bilderna nere i det märkliga Skåne.

Skön bildkonst

fotograf: ©RobertS

Vackra bilder från Skåne tagna i september månad. Det är Robert som alltid ser det där extra genom kameralinsen. Han är då en riktigt konstnär.

Det egna rummet

Virginia Woolf skrev "Ett eget rum", en essä som kom att både påverka och förändra synen på kvinnor som skriver. Att läsa den är att få insikt och förstå hur viktigt skrivandet var för henne; Att bli tagen på allvar och slippa bli jämförd med manliga författare.

Alla kan skriva. Mer eller mindre bra. Skrivandet fyller alltid en funktion. 

Det frigör känslor, släpper fram tankar och ger stimuli. Det kan handla om att att skriva sig fri och få känna sig bli helad och bekräftad.

För mig har skrivandet alltid varit en sorts säkerhetsdörr - ett sätt att återfå balans och bli av med det som kan kännas efterhängset och tungt. Samtidigt är det ett underbart sätt att få utlopp för fantasin, för lusten att skapa och glädjen att se hur känslor, tankar, idéer kan visualiseras.
Papper och en penna är allt som behövs.

Jag började skriva redan som barn. Då blev det sagor och äventyrsberättelser. Jag kan än idag minnas känslan som fyllde min kropp när jag var klar med något. Mödosamt skapade jag små "böcker" av det jag skrivit. Sydde ihop sidorna och gjorde omslag - det skulle ju se ut som en riktig bok. Jag gav några till min älskade farmor, som leende klappade mig på kinderna och sa att hon skulle läsa och spara. 

Och tänk det gjorde hon. Som vuxen fick jag tillbaka några av mina alster vid ett sommarbesök hos henne. Å så roligt och även rörande det var att återse mina första staplande steg på att skriva.

"True Love Leaves No Traces"

As the mist leaves no scar
On the dark green hill
So my body leaves no scar
On you and never will
Through windows in the dark
The children come, the children go
Like arrows with no targets
Like shackles made of snow

True love leaves no traces
If you and I are one
It's lost in our embraces
Like stars against the sun

As a falling leaf may rest
A moment on the air
So your head upon my breast
So my hand upon your hair

And many nights endure
Without a moon or star
So we will endure
When one is gone and far

True love leaves no traces
If you and I are one
It's lost in our embraces
Like stars against the sun

 Leonard Cohen

   (en stor favorit)

Sommartider....

Även om det ser ut att bli en blöt midsommarhelg i Stockholm.

Idag har i alla fall Moder Jord  inte behövt känna sig törstig. Men det gröna trivs och det blommar överallt.
Egentligen är det ju fusk med midsommaren i almanackan numera, eftersom den midsommar som firas är ett resultat av klåfingriga politiker med stor hjälp, dvs påtryckningar, krav, av den gamla arbetsgivarföreningen; de ansåg att de förlorade så himla mycket pengar på en fast midsommar. Som det tidigare var. Då det var Johannesdagen, den 24 juni, som var midsommarafton.

Märkligt att arbetsgivarna inte har börjar sucka och stöna över julaftonen.... den ligger ju också på ett fast datum. Men det vågade de inte. För julen är ju alla affärsinnehavares och företagares mjölkko.

Men nu har de som styr och vill styra lyckats få den 6 juni till nationaldag och den lyser röd i almanackan. Hm. 
Svenskarnas nationaldag - eller nationalhelg har alltid varit midsommaren! 
Utan kungabugande och hovslickeri som det numera är.

Vi lever i en demokrati...jaja- MEN har vi valt vårt statsöverhuvud? 
Har vi valt att försörja  Carl-Gustaf Bernadotte och hans familj? 
Familjen är bland de rikaste i landet och de flesta av dem är välutbildade och de borde kunna arbeta och försörja sig själva. 

Glad Midsommar!

En liten stadsrunda.

Vy från Liljeholmsbron när den tar land vid Hornstull. Det är en bro jag ofta tar en tur över när jag vill vandra runt på Södermalm - denna spännande stadsdel som så många kallar Stockholms "Montparnasse". Och det är en stadsdel man bara kan älska, här finns ju allt. Bokaffärer, Secondhand, mysiga caféer, strandpromenader, små krogar och glada människor. Jag trivs på Söder, älskar att vandra runt här och hela tiden upptäcka något nytt. 

Nästa bro är ståtliga Västerbron som leder över till Kungsholmen, som först bjuder på småbåtsparkering i kanalen mellan Södermalm och Långholmen. 

Kungsholmen är en stadsdel som är spännande och där det finns så mycket fint att ta del av- t ex Stadshuset som nog är det mest kända stadshuset i världen vad gäller fester, t ex Nobelfesten. 

Själv har jag varit på både bal med ryska Kosmonauter och Lärlingsfestivitas samt en mycket fin Doktorspromotion i vackra salen "Blå hallen" (som inte är blå...) det var när min syster Karin fick sin doktorslagerkrans - festligt och högtidligt. Gissa om jag kände mig stolt och glad för hennes skull!

Grodperspektiv

foto: Robert S

Öga mot öga - överraskad, nyfiken och kanske frågande... 

Ett kameraöga möter grodans två. 
En stund för reflektion; Vem var först: groddjuren eller människan?

Vem är till nytta och vem förstör? 
Och: Vem bryr sig?

- och ögonen bakom kameraögat är Robert...