Rödan Guld

Irrbloss, spelepipor,                                                         

fågelröster och gäckande skratt.
Villande skogsdjup, gråberg som sluter sig.   
Ropen och hammarslagen
som tystnar en dag.
Sjungande löv och dansande hindar.
Näktergals sång.
Förklädnader, hamnar som skyddar och döljer.
Källornas porlande, bäckarnas gång.
Flyende konung.
Barn som går vill - syskon två,
hand i hand.
Äter mull, dricker vann.
Kvinnan med fågelfötter - borta när sol går upp.
Och den hägrande ön och den grönskande ängen
i brunnens djup.
Ting som talar.
Eko som ropar och svarar
och ropar i berg och dal.
Baklängeslandet där fiskarna kvittrar.
Vallareman med dansande kor.
Huldra och näck. Prins Hatt under jord.

Än i dag glimmar skatten
och lockar i källans djup
- Rödan Guld


 Kaj (Karin) Beckman 
1913-2002

Fotoutställning 3

Även hösten bjuder på upplevelser genom kameralinsen.

          foton:  ©RobertS.

Sylvia sa:

-För mig är nuet evigt och det eviga växlar ständigt, flyter, smälter. Denna sekund är liv. Och när den har passerat är den död. Men man kan inte börja om från början med varje ny sekund. Man måste gå efter det som är dött. Det är som kvicksand, chanslöst från start. En historia, en bild kan förnya en upplevelse lite grann, men inte tillräckligt, inte tillräckligt. Ingenting är verkligt förutom nuet och redan känner jag hur århundradenas tyngd kväver mig. En flicka för hundra år sedan levde en gång som jag. Och hon är död. Jag är nuet, men jag vet att även jag kommer att passera. Det starka ögonblicket, det svidande skenet, kommer och är förbi, oavbruten kvicksand. Och jag vill inte dö.

Dagboksanteckning juli 1950
Sylvia Plath (1932-1963)    

Inspiration...

Min syster vid havet, e-noor, läste Helge Torvunds dikt Dronninga stig ut och blev inspirerad. Det var året 2006 och resultatet blev följande underbara akvareller:

Publicerar dikt och bilder återigen på min blogg, eftersom jag tycker så mycket om dem. Och det är fascinerande hur mycket inspiration kan betyda. Det ena ger det andra. Det ena skapar det andra.
Jag skickade dessa bilder till poeten Helge Torvund, han blev mycket förtjust i bilderna och hade använt en som skärmsläckare. Jag tror det var skatorna han valde. De är ju helt fångade på kornet. 

Tack igen e-noor för fantastiska bilder. Jag hade sparat dem, och jag kände att de bara måste finnas med. Jag lovar att inte radera denna blogg!

Dronninga stig ut

Dronninga stig ut

Morgonen er mørk frost og ein låg rød flamme i aust

Ingen andre pustarar og glatt skinande nedoverbakke

Kor langt har ein bore sitt hjarte for å enda opp i eit felt

der alt søv roleg med sverdet blankt og kaldt ved sida

Dronninga stig ut frå trea oppe i skogkanten

Dei fem skjorene hennar seg opp og ho tek eit mjukt hopp fram

Eit veldig fartøy seglar over oss som eit signal

Denne kulda er ei kappe av natt og svik

Flammen stig og fargar himmelen umenneskeleg lys

Fingrar av dag føler seg nølande fram over frostvegane

Har du eit spørsmål å verna om bør du koma deg i hus

Det er ei svarlaus verd som okkuperer alle områda kring føtene

Helge Torvund 

ur diktsamlingen Alt er høy (2007)

Åren då allting hände

Jag satt i natten och skrev om hur det var
under åren då allting hände
med studentuppror i Paris och i Stockholm
När vi protesterade, demonstrerade och sjöng
We shall Overcome 

Tänk alla stearinljus vi tände för att hålla
nätterna ljusa och mardrömmar borta
Och vi pratade om vad kvinnorna gjorde i Paris
året 1871 då de som svalt och arbetade hårt
ändå tvingades att prostituera sig för att överleva

Vi bar röda banderoller och sjöng våra protester
gömde desertörer, som vägrade fortsätta kriga, 
Vi bannade USA:s krig i Vietnam och 
poeten Göran Sonnevi demonstrerade med oss 
skrev sedan dikter om fred i tunnelbanan

Vi hade hemliga möten i Gamla Stan 
nätterna var mjuka som sammet 
och alla var vi för evigt unga
Vi drömde vår framtid i stearinljuslågor
medan vi läste Jean Paul Sartre och Susanne Osten

Vi älskade till Procul Harum lika länge 
som det billiga rödvinet räckte 
och undrade om vår syster
Simone de Beauvoir njöt som vi eller hade hon
helt lyckats befria sig från köttets lustar

Sedan diskuterade vi allt som påstods 
i Hite-rapporten om kvinnors sexualitet 
medan våra bröder generat tystnade
och vi formade devisen:
Gråt inte -Kämpa
Framtiden är vår
Älska när du vill och får

För oss fanns en sanning i alla märkliga rader
som gömdes i A Whiter Shade of Pale
Någon tappade bort sitt liv mitt ibland oss
medan vi skamset blundade och fann ett nytt

Dessa år då jag grubblade i tysthet 
och längtade som Bob Dylan 
- Vad borde jag egentligen göra
för att hinna med att leva?

Inkan©

Tiden är kort

På morgonen känner jag ensamhet

så jag låter naturen få prata

Jag har ej bråttom

även om jag är otålig

men Thoreau lärde mig

skriv som om din tid är kort

våren varar inte för evigt

Men jag vill se det möjliga

utan att ha bråttom

jag vill se rävarna

 dansa ute på ängen

höra lavskrikans klagan

över att tiden går så fort

Inkan© 

Glöm aldrig Victor Jara

Minns Victor Jara som sjöng om
Amanda som älskade Manuel
hon som sprang ut i regnet
för en liten skymt av honom

Där har du kärleken

Victor Jara som älskade sitt land
sina medmänniskor
och drömde om
ett rättvisare samhälle

Där har du kärleken

De onda fångade honom
bröt sönder hans händer
så att han ej skulle kunna 
spela på sin gitarr

De plågade honom in i döden

Dessa maktmänniskor som inte
förstår att demokrati är att
jobba tillsammans och
att lyssna på de andra

Glöm aldrig Victor Jara     

                                                               
                                                                Victor Jara 1932-1973

Fotoutställning 2

Oväder på gång i Skåne och sedan en skön regnbåge samt Stoby kyrka.

Foton: ©RobertS

Fotoutställning 1

Dessa underbara naturfoton har Robert S tagit.    Foto:  ©RobertS

Nystart

 Foto: 
 ©RobertS

Efter en hel del tänkande så tog jag och rensade min gamla blogg - den kändes så spretig att jag nästan gick vilse bland  allt.
Men nu så spirar den igen och det blir prosa och poesi, både eget och andras.

Hundra år av ensamhet

Så kom nyheten om att en av mina favoritförfattare har lämnat jordelivet, Gabriel Garcia Marquez, som fick Nobelpriset 1982. 
Han blev 87 år gammal. 

Jag läste Marquez'  "Hundra år av ensamhet" redan 1980, genom att jag då fick låna boken av en god vän, Håkan Lindquist, som sa: "efter att du läst boken kommer du att vara förändrad- något händer inombords..." 

Och något hände - så nu har jag nog alla Marquez böcker som finns på svenska. En fascinerande berättare vars språk är både realistiskt och mästerligt. Och med en frodig berättarglädje som får även det mest otroliga att verka helt riktigt. Allt har hänt...

Håkan och jag jobbade som fritidsledare inom dåvarande Stockholms fritidsförvaltning och vi både läste böcker och vi båda skrev lite. En av de mest stimulerande arbetskamrater jag har haft.

Håkan Lindquist kom så småningom att debutera som författare och har skrivit mycket samt även översatt en hel del. Och själv har jag kvar några testtexter från de unga åren, som han skickat. Han ville att jag skulle läsa och gärna påpeka, om något kändes fel. Tror aldrig att jag behövde. Han var en blivande författare -det kände jag. Han var så speciell -och en så god kamrat. 

Livet skriver.