Jag satt i natten och skrev om hur det var
under åren då allting hände
med studentuppror i Paris och i Stockholm
När vi protesterade, demonstrerade och sjöng
We shall Overcome
Tänk alla stearinljus vi tände för att hålla
nätterna ljusa och mardrömmar borta
Och vi pratade om vad kvinnorna gjorde i Paris
året 1871 då de som svalt och arbetade hårt
ändå tvingades att prostituera sig för att överleva
Vi bar röda banderoller och sjöng våra protester
gömde desertörer, som vägrade fortsätta kriga,
Vi bannade USA:s krig i Vietnam och
poeten Göran Sonnevi demonstrerade med oss
skrev sedan dikter om fred i tunnelbanan
Vi hade hemliga möten i Gamla Stan
nätterna var mjuka som sammet
och alla var vi för evigt unga
Vi drömde vår framtid i stearinljuslågor
medan vi läste Jean Paul Sartre och Susanne Osten
Vi älskade till Procul Harum lika länge
som det billiga rödvinet räckte
och undrade om vår syster
Simone de Beauvoir njöt som vi eller hade hon
helt lyckats befria sig från köttets lustar
Sedan diskuterade vi allt som påstods
i Hite-rapporten om kvinnors sexualitet
medan våra bröder generat tystnade
och vi formade devisen:
Gråt inte -Kämpa
Framtiden är vår
Älska när du vill och får
För oss fanns en sanning i alla märkliga rader
som gömdes i A Whiter Shade of Pale
Någon tappade bort sitt liv mitt ibland oss
medan vi skamset blundade och fann ett nytt
Dessa år då jag grubblade i tysthet
och längtade som Bob Dylan
- Vad borde jag egentligen göra
för att hinna med att leva?
Inkan©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar