Didrik og Emil Solli-Tangen - O helga natt
Jag hade med mig kameran på en rundvandring och passade på att ta lite kort på de sista blommorna för i år.
Nu har det kommit snö och de flesta som blommade sent har nog frusit. Brr.
Men det kommer en ny vår och vår natur kommer att ge oss ny glädje.
Jag njuter inte av vinter med snö och kyla längre. Det är många år sedan jag åkte skidor. Tyvärr så försvann skidorna sedan vid en flytt.
Någon tog dem- trodde kanske att de var på utsortering. Nåja, jag hade nog inte åkt mera - både pjäxorna och skidorna började bli så omoderna.
Men det var sköna vinterdagar i Storlien en gång jag var där vintertid, jag bodde granne med slalombacken.
Men jag var oftast på besök i Storlien sommartid och då var det underbara fjällvandringar som gällde, ofta över till Norge.
I år blev jag bekant med en trevlig man i vår park- där de flesta sitter och njuter sommartid medan småbarnen leker i plaskdammen.
Han heter Lars, och har jobbat som busschaufför innan sin pensionering, så jag har nog åkt med honom när jag jobbade i någon av förorterna.
Det är lätt att prata om böcker - och speciellt om man tycker om samma författare. Och det visade sig att Lars läste en hel del av samma författare som jag, bland annat så nämnde han Ekerwald!
Så då kunde jag berätta att jag bott granne med Ekerwald uppe i Jämtland och även haft honom som lärare under tre år i realskolan.
Det har varit kulturupplevelser som jag njutit av och att Ekerwald alltid kände igen mig och kom och hälsade med en rejäl kram kändes speciellt.
Så med en bok i handen så möter man verkligen omvärlden och får nya bekantskaper.
Trevligt.
Eg rørde ikkje ved dei sterke kjenslene
Eg sa ikkje noko om varmen mellom oss
Eg kviskra ikkje ærlege mjuke ord
Eg heldt deg ikkje fast inntil meg
Men likevel veit du:
Her er me og vårkvelden med sitt gule lys
Eit varmt brød for alle fattige hjarte
Helge Torvund
Äntligen -ny dator och min son Lars hjälpte mig att installera. Det är så mycket nytt och det tar lite tid att lära sig. Det verkar som om ansvariga tror att alla är proffs. Men för att blogga borde det inte behövas så mycket nytt. Lägga in kort eller länk räcker -åtminstone för mig.
Tiden läker sår- dvs den saknad och smärta man upplevd blir svagare och man accepterar livet igen. Även när man har drabbats av förlust. Och livet har förändrats. Så är det och man kan bara acceptera.
Nu känner jag att livet fortsätter och jag kan uppskatta både vardag och helg-dvs jag läser, tänker, känner och vet att så här är varje dag. Mina långa promenader har gjort att mina tankar har fått flöda och jag har kunnat lämna allt bakom mig.
Som tidningsmannen och poeten Alfred Hedenstierna (1852-1906) så enkelt skrev:
Var skog har nog sin källa,Var äng sin blomma har,Vart hjärta har sin sagaFrån flydda ungdoms dar,Var skog har nog sin källa,Var äng sin blomma har,Vart hjärta har sin sagaFrån flydda ungdoms dar.Skogens källa sinar,och ängens blomma dör.Men hjärtats tysta sagaej någon tid förstör.Skogens källa sinar,och ängens blomma dör.Men hjärtats tysta sagaej någon tid förstör.
Dikten finns även tonsatt och många artister har sjungit denna fina text.
Vi lärde känna varandra när vi gick i söndagsskola innan vi började riktiga skolan. Och vi gick i samma klass både på Folkskolan och i Realskolan. Sedan flyttade jag söderut med familjen. Men vi träffades då och då på sommarloven och sedan när jag var uppe på semester när jag blev äldre.
Och i många år har jag kunnat åka upp till henne en period varje sommar, och njuta av min gamla hembygd.
Och våra gemensamma sommarveckor har alltid varit så fina, med utflykter och olika kulturupplevelser. Hon var suverän på att planera in upplevelser som vi båda uppskattade.
Hon var en så god vän och kamrat.
Men nu har Maggan lämnat oss och jag känner djup sorg inombords.
En del dagar är inte som andra dagar... med efterlängtade mail.... Som idag- nyss kom en så fin dikt från min fine norske ven Ole Horvli i Bergen och jag frågade om jag fick lägga in den på min blogg. Och jag fick det. Och sänder ett stort varmt tack genom eterrymden.
Jeg kunne ikke drømme
om å be en hengebjørk skifte mening
eller en nypebusk forandre seg
Umulige ting skjer hele tiden
Det faller et løv
Det modnes en nype
En flystripe skjærer himmelen i to
og glassmånen er halv
Det fødes et barn
idet solen går ned
Jeg kunne ikke drømme
at jeg var en nype
et gulnet løv
før Jorden samlet sine hender
og tok oss i mot
Både djur och natur har liksom vi människor kämpat för att stå ut med den torka och värme som vi levt i nu under flera månader här i mellan-Sverige. Träd och blommor har klarat av det även om en hel del fått ta stryk.
Men idag så kom äntligen ett efterlängtat regn. Och det har jag njutit av. Äntligen en mer normal sommar-väderlek; Sol och regn lite lagom blandat. Skönt att vandra runt i om man är klädd på rätt sätt och doften av naturen har åter ökat så man njuter av allt på ett starkt sätt.
Vi är en del av naturen, en del av Moder Jord och vi måste vara rädd om allt.
Sommarvädret ja- här i Stockholmstrakten är det alldeles för varmt och har varit så sedan april månad. Temperaturen i skuggan har oftast legat på mellan +25 till +30 grader.
Men vi har trots hettan fått lite regn någon natt och någon kväll, så träd och buskar verkar klara sig någorlunda även om löven börjar skrumpna i en del buskage.
Men som sagt -det är jobbigt att dag efter dag bara se blå himmel och en intensiv sol. Något är fel på vår jord - jag hoppas ju att det är tillfälligt- men rapporter från olika delar av världen låter inte så bra. Torrt och eländigt.
Enorma skogsbränder på vissa håll och så en jord som torkar och som ej ger de skördar den borde. Allt detta elände låter inte bra - lever vi nu i ett resultat som människan själv varit med att skapa? Det känns obehagligt och skämmande. Och vad kan våra olika politiker göra för att få folk, industri etc att lyssna och förstå att vi måste ändra livsstil.
1
I mitt bostadsområde så startade tydligen detta med biltrafik och att "tanka" bensin. Den första bensin-macken fanns här och huset där allt började står kvar. Det är givetvis underhållet och moderniserat idag med lägenheter. Men går man runt och tittar så ser man lämningar av det som varit. Det är en bit historia.
Den här gamla telefonkiosken står kvar vid f.d. L M Ericsons fabrik vid Telefonplan i Hägersten. Den är vacker! Och det känns bra att den får stå kvar som ett minne från den gamla tiden. En museum-kiosk.
Jag minns att jag ringt från den i min tidiga ungdom- när jag var nyinflyttad till Midsommarkransen.
Man stoppade en slant i en springa, en sorts behållare på telefonen och så kunde man slå det nummer man ville ha. Och det var ganska billigt att ringa.
Det fanns även ett telefonkontor, med många telefoner i små avbalkningar i vårt Medborgarhus. Behovet fanns - det var innan mobiltelefonen kom. Så var man utomhus och kom på att man måste ringa ett viktigt samtal så kunde man ändå gå in och göra så.
Det fanns service innan mobilen kom!
Jag går över från öl till kaffe
Medan natten skiftar från mörker till ljus
Mina tankar följer ögonen
Mot vårens trolldom
Från ingenting till grönt
Bakom skogen står Vivaldi
Med höjd taktpinne
Han planerar en fantastisk vår
Helge Torvund