Droppar av liv...

Regn i klasar, plötsligt och drivande.
En vandrare drar upp genom Illmandalen. Läppjar på regnet. Noterar: Det är av god årgång, friskt och fylligt.
En kåre går som en skälvning över de långsträckta Illmantjärnarna, sänder en serie krusningar trippande nedströms.
Sen är det bara vandraren och regnet. Tjärnarna, som stigen följer, upphör att finnas som självständiga vatten, blir ett med vätan som fyller luften -rasslande tät, ett kosmos av tumlande vattenklot.
Vandraren tar emot den sköljande svalkan som ett sakrament. Känner andakten i ett drivande regn.
Efter en stund spricker molnen och släpper fram några ljusknippen. Luften blir silvrig, det lättande regnet en gardin av glänsande trådar. 
Genom gardinen syns tjärnarna åter.
Så försvinner regnet ner genom dalen med ett långt eko efter sig.
Vandraren söker sig vidare genom en droppande, gurglande, pånyttfödd värld.

Text ur Rolf Edbergs "Droppar av vatten Droppar av år". 

En bok som skildrar en vårvandring i de norska fjällen, och som stryker under vikten av vatten, regn i vår värld. Vi kommer ur vatten och är helt beroende av vatten. Det är livets rot.

Rolf Edberg (1912-1997) var politiker, journalist, var med i bildandet av FN samt var en av anordnarna av FN:s första miljökonferens i Stockholm år 1972 och invald ledamot av Vetenskapsakademin år 1976. 
Han var en mycket omtyckt politiker som även var ambassadör i Norge samt sedan landshövding i Värmland och han var en av de första som slog larm om vår moderna tids hot mot miljön.  Tidigt insåg han att vårt sätt att leva och konsumera måste ändras för att ge våra barn en framtid som ej var destruktiv.

Rolf Edberg var även författare.
De första av hans böcker jag läste var "Spillran av ett moln" och "Vid trädets fot", och de gjorde att mitt intresse för vår miljö växte och jag ville veta mera om hur vi människor orsakat så mycken skada.
Idag inser jag hur rätt han fått i sina varningar.
Och idag så är det viktigt att vi tar alla varningstecken på allvar, och lever så nyttigt och naturnära som vi kan. Folk borde förstå att ganska mycket av det som konsumeras är onyttigt och inte livsviktigt. Alla borde stanna upp och tänka på hur de lever. Vår jord är hotad av gifter, avgaser och onödiga uppfinningar samt av alla maktgalna män (- det är mest män!)