Glaskupan

"Jag var jättedålig på att dansa. Jag kunde inte sjunga rent. Jag hade inget balanssinne, och när vi var tvungna gå på smal bom med armarna utsträckta och en bok på huvudet i gymnastiken ramlade jag alltid ner. Jag kunde inte rida eller åka skidor, de två saker jag allra helst ville göra, därför att det kostade för mycket pengar. Jag kunde inte tala tyska eller läsa hebreiska eller skriva kinesiska. Jag visst inte ens en gång var på kartan de flesta av de gamla avlägsna belägna länderna befann sig som FN-representanterna framför mig kom. 

 När jag satt där i FN-byggnadens ljudisolerade hjärta mellan Constantin som kunde spela tennis och simultantolka och den ryska flickan som kunde så många idiom, kände jag mig för första gången i mitt liv, förfärligt otillräcklig. Problemet var att jag hade varit otillräcklig hela tiden, jag hade bara inte tänkt på det.

Det enda jag var bra på var att få stipendier och priser, och den eran höll på att närma sig slutet.

 Jag kände mig som en kapplöpningshäst i en värld utan kapplöpningsbanor eller som en stjärna i collegefotboll som plötsligt konfronterats med Wall Street och en strikt kontorskostym, hans glansdagar hade krympt ihop till en liten guldpokal på spiselhyllan med ingraverat datum, som datum på en gravsten.

 Jag såg mitt liv grena ut sig framför mig som det gröna fikonträdet i novellen."

Ett stycke ur GLASKUPAN av Sylvia Plath (1932-1963) - som blev en modern klassiker när den kom ut och en bok som jag fängslade av och som gav mig en hel del kunskap om hur en svår depression kan yttra sig för den som drabbas. Jag har en känsla av att boken är en sorts självbiografi. Kanske skrev hon för att bli av med mörka tankar och klara av att leva. Hon var ung, gift och hade två små barn och bodde då i London. 

Sylvia Plath kom från Boston, Massachusetts i USA och erhöll ett stipendium för studier i Cambridge, England och det var där hon hon mötte sin blivande man Ted Hughes. 

Glaskupan är den första och enda romanen av Sylvia Plath, utgiven under pseudonymen Victoria Lucas 1963. Boken, som handlar om en ung kvinnas tilltagande psykiska sjukdom, har troligen självbiografiska drag.

Plath begick självmord en månad efter att boken hade publicerats i Storbritannien.