Sylvia sa:

-För mig är nuet evigt och det eviga växlar ständigt, flyter, smälter. Denna sekund är liv. Och när den har passerat är den död. Men man kan inte börja om från början med varje ny sekund. Man måste gå efter det som är dött. Det är som kvicksand, chanslöst från start. En historia, en bild kan förnya en upplevelse lite grann, men inte tillräckligt, inte tillräckligt. Ingenting är verkligt förutom nuet och redan känner jag hur århundradenas tyngd kväver mig. En flicka för hundra år sedan levde en gång som jag. Och hon är död. Jag är nuet, men jag vet att även jag kommer att passera. Det starka ögonblicket, det svidande skenet, kommer och är förbi, oavbruten kvicksand. Och jag vill inte dö.

Dagboksanteckning juli 1950
Sylvia Plath (1932-1963)