Dagens Dikt

EI GÅVE


Eg feck ei stor gåve medan eg sov:

Eg vakna opp inne i ei lykke
som eg ikkje kunne finne

årsaka til.
Overflod og lykke er hemmelege ord

som ein bare har lov å bruka
etter å ha levd i skjul

i mange år. Dei er blomelaukar i mørkret.
Nett som me.


Helge Torvund

ur TIDSLYS (2018)

Växtkraft

  foto: ©RobertS

Word Pictures From an Oasis

A mood in shades of pastel
A little sadness
Sand colours, blues and pinks, the sunlight
And the colour red -as always
Mixed feelings and memories
Loneliness
Limitless and contourless, flowing
A variation on a theme that entices me

Meditative stillness - who will teach me to understand zen
Who will put a hand on my back and say You are somebody
Who will read Shinkichi Takahashi's words to me
Words that are not just words

No chaos, no yearning, just stillness
A calm I both want and do not want
Dare I lose the ground from under my feet yet again
Can earth quake be cleansing
Must I submit, bleed to death in order to find my zenit
Gradually the cirkle appears to be closing


Inkan (2007)

As In A Mirror

In conversations where we meet, exchange thoughts and allow them
to stay with us after we part We have the magical that begins
when happiness is created And curiosity grows
so that we shine from within We are as in a mirror

During the train journey home I sit with open hands for a long while
I hold the new words They are now part of the story
And I begin to understand the remarkable winged horse
that lifts and carries us humans As long as we choose the light

And the Birdman that both frightens and attracts
always shows the right way He never lets me down
All the doors in my dreams that I want to open
are still locked I search for new keys


( Inkan - 2005)

Moder Jord

Landskapet berättar det som världen innehåller. Landskapet omkring oss är vårt uppslagsverk och ger bilder av förfluten tid, till händelser och av människor.

Att ta en fotvandring i naturen, över fält, genom skogar, utefter stränder och känna dofter, lyssna till naturens röster, är ett sätt att vara i allt levande. 

Vi har alla en skyldighet att vårda och vara rädd om allt som är en del av våra liv och som kommer att vara en del av livet för alla som kommer efter oss. 

Vi måste alla inse att vi är en del av Moder Jord.
---------------------















Foton:  ©RobertS

Livet

är det inte allt detta

alla ljud

igår idag och framåt

glädje och sorg

det som är och det som inte är

Och jag,

är inte jag en del av det

Utan eftertanke

hör jag blodet i mina ådror

och följer dess maning

                                          

 ur Vidderna inom mig

        av Nils Aslak Valkeapää  (1943-2001)

Omläsning

Jag har läst om en gammal favorit: "Strindberg på resa" av Carl Olov Sommar (1995).  En bok som får mig att resa med August Strindberg. En bok fylld av litterära pärlor. 

"Det är den 12 september 1883"  och jag har jag rest med Strindberg och hans hustru Siri, barnen Karin och Greta, tre resp. två år gamla samt barnjungfrun Eva Carlsson. 
Med tåg från Stockholms Central och med Paris som mål. 

Strindberg berättar om sina upplevelser både i brev och i egna noteringar, bland annat kommer en hel del av upplevelserna att påverka hans framtida skrivande. Även barnjungfrun skrev ner sina upplevelser i sin dagbok. Jag kan tänka mig att för henne var denna resa en stor upplevelse. 

Strindberg kommer efter en tid att bosätta sig i den lilla byn Grèz-sur-Loing som ligger c:a 8 mil från Paris, ett ställe som var känd för sin konstnärskoloni. Där bodde då bland annat konstnären Carl Larsson med sin hustru Karin. Strindberg hade fått i uppdrag av Bonniers att skriva om Carl Larsson. 
August Strindberg kom att stanna länge utomlands, han trivdes gott i det lantliga lugnet i Gréz och med den frihet han kände i sällskap med andra skapande människor. Först år 1899 återvände Strindberg till Stockholm och där stannade han resten av sitt liv.

I diktcykeln Sömngångarnätter kan man se hur allt både inspirerade och stimulerade Strindberg. Jag fastnade för en söt och något naiv dikt av den store författaren; den känns som en spontan ögonblicksskildring: 

Soliga bilder från gångna dagen
Draga ögat förbi:
Dèjeunern är redan tagen
Av vår lilla artistkoloni.
Svenskar, yankees, finnar, negresser
Sökte lugnet i Beausèjour,
Lämnat Paris, modeller, excesser,
Slagit sig ned i Grèz vid Nemours.

Spridda grupper i trädgården vandra:
Solen skiner så middagsvarm:
Trumpen sitter nu längre ingen:
Här den vise vill ej bli narr.
Lätt går dansen på gröna marken
Utan frackar och handskar på,
Sommarkläder i ljusa parken -
Fète champètre, idyll av Watteau!

Carl Larsson "Grez-Sur-Loing" .

Livets teater

Vi är spratteldockor       
som styrs
av en scenens
märklige mästare
Alla anpassar sig
mer eller mindre
Snart har vi lärt oss
hur vi ska vara
för att bli godkända
När strålkastaren
strör guld
över våra huvuden
kan vi känna oss
speciella och utvalda






                                                             foto: ©RobertS

Vi diktar våra liv

Berättat har vi alltid
om vårt kosmiska äventyr
Från början vid elden om kvällarna
när det farliga var gömt i mörker

Sedan började vi knacka i sten
och rista i trä om våra resor
till helt nya upplevelser
bland bergen och över haven

Och när papper och penna
låg på bordet framför oss
kunde vi äntligen skapa
de böcker vi länge saknat

Vi diktar våra liv och om jorden
skriver om kärleken och sorgen
Vi skapar nya hav och berg
och vårt eget universum

Heja Norge!

Svenska Akademien har tildelt Dobloug-prisen 
for 2018 til Helge Torvund og Vigdis Hjorth. 

Två fina norska poeter som jag läst och läser med glädje. Båda kan jag rekommendera med varmt hjärta.  Så det här var en fin nyhet att läsa: 

https://www.forfatterforeningen.no/artikkel/dobloug-prisen-til-torvund-og-hjorth

Och så fint att Svenska Akademin hyllar dessa två. Ett mycket bra samarbete över gränsen. Trevligt att läsa efter allt annat tjafs och bråk som utspelats nu  under våren mellan medlemmar i akademin. Jag tycker att man idag borde välja in både yngre och kanske bättre representanter till de aderton. Plocka bort de gamla gubbarna! De lever i fel årtionde och hänger inte med.

Bärnsten

I ett diktat landskap
Hörs ingen röst

Att känna samhörighet
kan betyda tystnad

Bärnsten på fönsterbrädan
Fångad tid som inte finns

Sommarkväll i maj månad

Det är skönt att vandra i skymningen - allt är så vackert och det är något speciellt som känns. Det är inte bara ord. Även om ensamliv känns trist så måste man acceptera att så här är det. Hade gärna tackat ja till ett glas vin på Kvarterskrogen i trevligt sällskap. Men vem? Jag tackade ja en gång, en granne på gården bjöd flott. Vinet var gott, men insåg att just den grannen var helt fel -han visste inte ens vem Tomas Tranströmer var! 

Jag tar ofta en lång motionspromenad i skymningen, när allt som är delar av dagens liv lugnat ner sig. Ikväll kändes det ovanligt tyst och lugnt på min runda.  Men koltrasten sjunger. 
En sitter just nu i ett träd på min gård och en satt i parken och ännu en uppe vid Telefonplan, det kändes som att vandra med musik. Ingen koltrast låter som en annan- de verkar alla ha egna tonsättningar.

Skymning. När solen nyss vandrat nedanför horisonten. Det är som om naturen tar en liten paus. Allt så stilla.

Och den här vackra dikten av Pär Lagerkvist kom i mina tankar. 

Jag läser den, känner orden. Allt känns så speciellt. Vi tänkande, kännande varelser som utvecklats så enormt att vi kan formulera våra tankar i ord, våra känslor i ord, uppfinner och skapar maskiner, flyger runt i rymden och vet så mycket om allt det vi kallar kemi och fysik.... vi alla kan nog känna den starka vemodiga känslan av att allt som är, är bara för en kort stund. Vad är ett liv - som en eldflugas korta flykt (som en klok indian uttryckte sig)


Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, 
över markens hus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas ifrån mig
inom kort skall allting tagas från mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra -
ensam, utan spår

Törst

foto: ©RobertS

Vatten sjunger sitt budskap

över mina händer

som stänker glädje

till rosorna

De slokar i hettan

Tyst och stilla

inte ens koltrasten

orkar sjunga

Bara havet spelar

en spröd melodi

Lyssna!

Syrendoftsnätterna är snart förbi