Äntligen - nya glasögon. Så nu kan jag läsa bra igen. Känner behov av nya bokliga upplevelser. Läsa om människor, och om upplevelser, tankar och natur. Roligast är när allt blir liksom levande och jag känner mig som en deltagare i boken. Och personligheter man möter i en bok blir så levande ibland, som om de är gamla bekanta. Många gånger skulle jag vilja ta en del i hand och säga "hej".
Vi upplever böcker vi läser på olika sätt; det insåg jag i min ungdom när jag läste recensioner om böcker jag läst -och jag upplevde inte samma som den som recenserade gjorde. Det gäller nog både prosa och poesi. Men speciellt poesi är en form som på något vis berör djupt inom en, att man själv skapar betydelsen av det man läser. Poesi berör ofta något djupare inom en.
Minns så väl när jag för första gången träffade Tomas Tranströmer i min ungdom, under en litteraturhelg på Folkets Hus här i Stockholm. Jag fick möjlighet att växla några ord med honom och då tackade jag även för hans fina poesi och berättade att den berörde så djupt. Han log så vänligt och tackade och så sa han ungefär: Glöm inte att det är egentligen läsaren som skapar dikten, det handlar om den egna upplevelsen av det skrivna.
Och så är det nog; orden och läsarens känslor skapar något personligt upplevt. När de skrivna orden känns som ens egen röst, som egna svar på frågor aldrig ställda till någon. Då njuter jag av de böcker jag läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar