Decemberdag

Den mörka fasta rösten rör sakta vid min hud, smeker värme genom den. Jag lyssnar med hjärtats öron. Vem är det som nuddar min själ och som samtidigt sätter taggtrådsgränser? Jag står ensam vid mitt fönster, låter längtan sakta flöda genom min kropp, ut genom mina öppna händer. Alla dessa år av liv innan jag äntligen vågar erkänna en form av ärlighet. Jag frågar ingenting, ändå vet jag att någon har sin hand om mitt hjärta.  En kort stund av trygghet även om jag vet att det finns en gräns för ett rum som öppnar sig vid ett hav av drunknande fåglar.