Vi diktar våra liv

Berättat har vi alltid
om vårt kosmiska äventyr
Från början vid elden om kvällarna
när det farliga var gömt i mörker

Sedan började vi knacka i sten
och rista i trä om våra resor
till helt nya upplevelser
bland bergen och över haven

Och när papper och penna
låg på bordet framför oss
kunde vi äntligen skapa
de böcker vi länge saknat

Vi diktar våra liv och om jorden
skriver om kärleken och sorgen
Vi skapar nya hav och berg
och vårt eget universum

Heja Norge!

Svenska Akademien har tildelt Dobloug-prisen 
for 2018 til Helge Torvund og Vigdis Hjorth. 

Två fina norska poeter som jag läst och läser med glädje. Båda kan jag rekommendera med varmt hjärta.  Så det här var en fin nyhet att läsa: 

https://www.forfatterforeningen.no/artikkel/dobloug-prisen-til-torvund-og-hjorth

Och så fint att Svenska Akademin hyllar dessa två. Ett mycket bra samarbete över gränsen. Trevligt att läsa efter allt annat tjafs och bråk som utspelats nu  under våren mellan medlemmar i akademin. Jag tycker att man idag borde välja in både yngre och kanske bättre representanter till de aderton. Plocka bort de gamla gubbarna! De lever i fel årtionde och hänger inte med.

Bärnsten

I ett diktat landskap
Hörs ingen röst

Att känna samhörighet
kan betyda tystnad

Bärnsten på fönsterbrädan
Fångad tid som inte finns

Sommarkväll i maj månad

Det är skönt att vandra i skymningen - allt är så vackert och det är något speciellt som känns. Det är inte bara ord. Även om ensamliv känns trist så måste man acceptera att så här är det. Hade gärna tackat ja till ett glas vin på Kvarterskrogen i trevligt sällskap. Men vem? Jag tackade ja en gång, en granne på gården bjöd flott. Vinet var gott, men insåg att just den grannen var helt fel -han visste inte ens vem Tomas Tranströmer var! 

Jag tar ofta en lång motionspromenad i skymningen, när allt som är delar av dagens liv lugnat ner sig. Ikväll kändes det ovanligt tyst och lugnt på min runda.  Men koltrasten sjunger. 
En sitter just nu i ett träd på min gård och en satt i parken och ännu en uppe vid Telefonplan, det kändes som att vandra med musik. Ingen koltrast låter som en annan- de verkar alla ha egna tonsättningar.

Skymning. När solen nyss vandrat nedanför horisonten. Det är som om naturen tar en liten paus. Allt så stilla.

Och den här vackra dikten av Pär Lagerkvist kom i mina tankar. 

Jag läser den, känner orden. Allt känns så speciellt. Vi tänkande, kännande varelser som utvecklats så enormt att vi kan formulera våra tankar i ord, våra känslor i ord, uppfinner och skapar maskiner, flyger runt i rymden och vet så mycket om allt det vi kallar kemi och fysik.... vi alla kan nog känna den starka vemodiga känslan av att allt som är, är bara för en kort stund. Vad är ett liv - som en eldflugas korta flykt (som en klok indian uttryckte sig)


Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, 
över markens hus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas ifrån mig
inom kort skall allting tagas från mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra -
ensam, utan spår

Törst

foto: ©RobertS

Vatten sjunger sitt budskap

över mina händer

som stänker glädje

till rosorna

De slokar i hettan

Tyst och stilla

inte ens koltrasten

orkar sjunga

Bara havet spelar

en spröd melodi

Lyssna!

Syrendoftsnätterna är snart förbi

Det skapade Ordet

Den eviga dialogen
som människan fört med en Gud

Den började med en gest
som befallde ljuset
Av jord skapades en man

Sedan kom insikten
att det inte var gott
för den ensamme

Så formades kvinnan
av mannens revben
enligt den gamla boken

Men vi känner inte 
författaren som skrev

Samvetet skulle bli Edens fall
När den förbjudna frukten
gjorde oss lika gudarna

Därute i det stora oändliga svävar 
delar av det som vi alla skapats av

Mellan hägg och syren

Nu är den tid då allting händer, häggen blommar och syrenknopparna slår snart ut. Vårvärmen skapar sommar och Stockholms vatten glittrar av glädje.  Det är upptäcktens tid, den ena vårblomman efter den andra kikar mot solen och jag förstår skomakaren som stängde sin butik mellan just hägg och syren.
Och ute på min gård sjunger koltrasten både dagtid och kvällar.







I Skåne har solen landat i rapsfälten och att sitta tillbakalutad i en stol och njuta av allt är skönt. Lika skönt som att ta en promenad och återupptäcka naturen. Jag får Evert Taubes vackra men underfundiga hyllning till sommaren i mina tankar. Så fint skrivet och den säger ju allt om hur man känner när naturen börjar blomstra. Även om verkligheten visar sig vara hård och maktens människor inte verkar bry sig.

För tyvärr, så är det ju så att krig, politik OCH pengar håller på att förstöra vår jord.

foton:  ©RobertS

Här är den sköna sommaren

Text: Evert Taube

Jag sjöng vid bondens knut
nu är sommaren här
Det är våren som är slut
svara bonden så tvär
Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!

Jag sjöng för handelsman
där han stod i butik
Se nu blommar ju din strand
och nu glittrar din vik
Men han svarade burdus
Ja du går i glädjerus,
men se krig och politik drar nöd och sorg till mitt hus

Då gick jag ner till strand
där låg skutan förtöjd
Se goddag på dig sjöman
Hör du fåglarnas fröjd
Gökar gala här i land
under solens höga brand
Men han svarade Jag seglar till ett varmare land.

Jag gick i aftonsång
för att höra Guds ord
När jag står i kyrkans gång
hör jag kyrkherrens ord
Satan följer dina spår
höst och vinter och vår
och han jagar dig om sommaren i blommande snår

Då sprang jag ut på ängen
där mandelblom står
och då ser jag lilla Karin
till brunnen hon går
Och då ropar hon till mig
ja på blommande stig
Se här är den sköna sommaren som jag har lovat dig

Meny för själen

Smakar som livet
al dente

Livsmod
Gemenskap
Glädje

Vemod
Ensamhet
Allvar

Sex sviter en hel vecka
med solocello i sammet

En för varje dag

Skimrande som salta ostron
med smak av hav och evighet

Den sjunde dagen
serveras harmoni
Bach i mitt hjärta
för den som hungrar