Alla betraktar vi världen med unik blick. Det kanske inte finns ett objektivt sätt att se på världen - om man inte är vetenskapsman.
Ta till exempel en solnedgång, den kan ses genom en spetsgardin och spetsmönstret ger en extra dimension till upplevelsen. Man ser genom ett filter och plötsligt framträder det vackra mönstret som man knappt ser annars och solen ger sin speciella färg till den skymning som kommer. Horisonten känns nära, trots att avståndet är oändligt.
Det är i betraktarens ögon som skönheten och upplevelsen finns. Det kan kännas som om något heligt som knackar på, vi lyssnar på det tysta språket och upplever en inre glädje.
En solnedgång vid havet är något alldeles extra - vattnet spelar med i en tyst konsert, som en hyllning till livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar