Sista dagen i år!

Så fort året gick. Jag hann liksom aldrig med -känns det som. 

När jag var barn var årstiderna hur långa som helst. Vintertid bodde jag i skidspåren eller i slalombacken. Sommartid bodde jag vid sjön och bara badade. Åt jordgubbar och kliade myggbett. 
Och allt var hur enkelt som helst. 
Även skolan -jag älskade skolan och mina lärare. Och jag hade världens bästa lärare.
I realskolan var det min granne, som även var författare, Carl-Göran Ekerwald, som var favoriten och igår, den 30 december, fyllde han hela 91 år!

Jag har svårt att tro att han är så gammal. Ett långt och produktivt liv, fyllt av böcker, föreläsningar och artiklar. Ekerwald har verkligen delat med sig av både kunskaper och åsikter. Och när jag läser någon av hans böcker så kan jag inombords höra hans röst, hans förtjusta skratt när han tyckte sig ha hittade något alldeles extra i sin läsning och promt ville dela med sig. Vi elever bara njöt.
Och under årens lopp, vid olika tillställningar, har Ekerwald alltid känt igen mig, frågat nyfiket hur jag och min syster har det, och påmint om de fina åren på realskolan. Vi har en hel del gemensamt. Åren då han både präglade och formade en bit av mitt liv genom att alltid tipsa om böcker jag skulle läsa och gärna berättade om sina egna läsupplevelser. Och det var Ekerwald som satte Thoreau's Walden i mina händer och uppmanade "Läs!" Och än idag är det Thoreau som är en sorts trygg botten att stå på. Allt detta med att vi är en del av naturen och hur viktigt det är att vara samspelta.

Det känns så fint att denne man blev så viktig för mig i min ungdom, och att han var så mån om att man skulle ta del av tankar i litteraturen.  Men vi skulle också tänka själva, tänka kritiskt och ifrågasätta. Det var han mån om att påpeka. Vi skulle inte bara sluka böcker - vi skulle smaka och känna efter om de var god föda för själen.

Så idag höjer jag en skål för Ekerwald och för ett Gott Nytt År 2015!