En stor poet har lagt ner pennan

Byvägen

När jag gick nerför byvägen

var vinden som drog genom häcken

en gamlings visslande tal. och jag visste

jag befann mig i glömskan efter borttappade ord.

De hade flugit dit från taksparrar och vägkorsningar,

från skydd hos gavelnockar och uppställda kärror.

Jag såg dem strömma ut ur björkvita strupar

och fladdra ovanför sängstolpar av järn

tills själen kunde lämna kroppen.

Så en dag, nästan som en främlings andedräkt,

steg de i olika moln på sommarhimlen

och slog sig ner på stenarnas tungspenar

och i hagtornets mjuka lungor.

Då visste jag varför byvägen ända

från begynnelsen viskade till mig, viskade också nu

i en skälvning av droppande spindelväv

och blodspott från hagtornsbär och nypon

Seamus Heaney (1939-2013)

tolkad av Roy Isaksson

ur samlingsvolymen På väg (1995)

En poet har tystnad. En av Irlands stora poeter. Seamus Heaney.  Som jag först kom i kontakt med i mitten av 1980-talet då jag läste den första diktboken på svenska som heter Fältarbete och där just denna dikt finns med. 
En poet jag känner igen mig i som människa; att ha rötter i en bondby i Nordirland, som mer och mer försvinner och som avspeglas i hans poesi med barndomsminnen av natur och människor. Det skulle lika gärna vara poesi om min gamla hembygd...