Jag tittar på mitt ansikte. Så här ser jag alltså ut. Här lever jag. Här finns jag till. Jag kan inte lura mig själv. Och ingen annan heller. De som vet vem jag är. Och jag har ingen anledning att be om ursäkt. Jag lever inte dåligt. Har nära till havet, till vatten. Det ger mig energi.
Jag skriver. Både här och i en tjock bok med linjerade blad. Ord som ingen annan kommer att läsa. Jag minns en fråga jag en gång fick: Om du fick en chans att välja hur du ville leva- vad skulle du då välja?
Jag hade inget svar då - och jag har fortfarande svårt att formulera ett svar som jag kan stå för. Kanske behöver jag ännu mer tid. Jag vet ju knappt vad "vilja" är. Kanske är det att leva enkelt och i stillhet - ha tid för läsande och ta långa promenader på stranden. Låta tankarna flyga fritt som fåglarna. Utan krav.
Jag älskar tystnad och att slippa andras frågor som alltid börjar med "varför?" Och jag har vant mig vid att leva ensam nu - efter några försök med att leva i tvåsamhet. Men då kom kraven och jag vill varken vara hushållerska eller någon form av moders-substitut för någon. Jag klarar bara inte av det.
Jag försöker att i mitt inre se den värld, det liv som passar mig.
Kanske har jag ännu inte landat riktigt.
6 kommentarer:
Känner igen mig själv i det du skriver! Precis så är det för mig också. Detta att välja våra liv, och att välja bort det vi inte vill längre. Och att acceptera att det är så...
Roligt att du fortsätter att blogga och visade mig vägen hit! Du vet att jag alltid läser det du skriver!
Känner också igen mig - och ibland blir jag rädd att jag väljer och väljer bort för mycket. Ändå tycker jag om mitt liv nu, längtar ingen annanstans...
Hej tvillingsjälar!
Man är inte helt ensam.
Hej Inkan! Long time, no see! Så roligt att du sökte upp min blogg igen och skrev en rad. :) Hoppas allt är väl med dig. Här uppe går livet sin gilla gång. Njuter av sommaren. Fullt upp med olika saker, men det är ju så det ska vara så länge man orkar.. ;) En varm kram till dig, Inkan!
Anita min vän!
Så roligt att du tittar in.
Snart blommar Rallarrosen här- då tänker jag på dig!
Rallarrosen blommar redan här uppe! Ovanligt tidigt..
Fast vi säger ålmåcke förstås.. ;)
Nästa måndag bär det iväg till Berlin. Där finns säkert ingen rallarros. ;)
Kram!
Skicka en kommentar