Den vackraste kärleksdikten

A Red, Red Rose

O my Luve is like a red, red rose

   That’s newly sprung in June;

O my Luve is like the melody

   That’s sweetly played in tune.

So fair art thou, my bonnie lass,

   So deep in luve am I;

And I will luve thee still, my dear,

   Till a’ the seas gang dry.

Till a’ the seas gang dry, my dear,

   And the rocks melt wi’ the sun;

I will love thee still, my dear,

   While the sands o’ life shall run.

And fare thee weel, my only luve!

   And fare thee weel awhile!

And I will come again, my luve,

   Though it were ten thousand mile.

 Robert Burns 1759–1796

Den rösten!

90 år ung!

Åren går fort. Min älskade lärare från realskolan,

författaren Carl Göran Ekerwald fyllde 90 år den 30 december!
 http://op.se/kulturnoje/kulturartiklar/1.6650512-en-standigt-nyfiken-yngling-fyller-jamnt 

90 år.... det känns som om tiden gjort en kullerbytta- som om det är felskrivet, men det är det inte. Med värme minns jag åren i skolan med honom som lärare och alla år vi bodde grannar i Hoverberg. Och plötsligt är han en gammal man. 

Jag kan bara säga TACK Carl-Göran för alla underbara minnen du gav oss elever av både historia, litteratur och av att se på livet med lite humor. Han var den bästa lärare jag har haft. Och det är jag övertygad om att alla mina skolkamrater instämmer i. Vi som fick det bästa av honom under de år han var verksam som lärare och folkbildare.

Uppdatering: Karl-Göran Ekerwald blev änkeman år 2009 och det måste ha varit tungt efter ett långt liv tillsammans med sin hustru. De reste och upplevde mycket tillsammans. Hon var också lärare och de fick fyra barn tillsammans. 
Men så mötte han åter kärleken i författarinnan Sigrid Kahle och de bosatte sig i Uppsala. 
Jag träffade dem båda en oförglömlig eftermiddag på en kulturdag uppe i Jämtland som min gamla skolkamrat Maggie överraskade mig med. 
Och där var Carl-Göran helt outstanding och bjöd på sin berättarkonst så att publiken satt andlöst tysta. Och han var så glad när han såg att jag var bland publiken och gav mig en bamsekram, frågade efter min syster och hur vi hade det. Han var så stolt över att min syster hade doktorerat i historia - ett av hans egna favoritområden, -han undervisade bland annat i historia.

Idag kom då en ny sorglig nyhet: Sigrid Kahle har avlidit. Carl-Göran är åter ensam.
Mina tankar går till honom. Sigrid Kahle måste ha varit en spännande kvinna att leva med- hon med sin bakgrund som dotter till en professor vid Uppsala Universitet. Hon har berättat om det och om sitt liv som diplomathustru och hon hade haft ett spännande liv, även innan hon mötte Carl-Göran. Hennes memoarer "Jag valde mitt liv" som kom 2003 - är en intressant läsning.

Ett år är åter snart slut.

Då vill jag gärna bjuda på en vacker dikt om  Carl von Linné (1707-1778)- han som namnade alla växter; den är skriven av författaren Sun Axelsson som skrev flera dikter om vår blomsterkung.
Sun Axelsson var kosmopolit och skrev om Chile, Grekland, länder som hon tillbringade mycket tid i, och så Paris  som blev hennes andra hemstad. Hennes vänskap med poeter som Artur Lundkvist och Pablo Neruda kom att betyda mycket för henne.

Sun Axelsson översatte även andra författare och poeter, bland annat Pablo Neruda och Jorge Borges, dessutom skrev hon några fantastiska självbiografiska böcker: "Drömmen om ett liv" och "Honungsvargar" och "Nattens årstid" - som jag kan rekommendera - det är nutidshistoria om en kvinna som var nyfiken på livet och andra länder och som även skrev om de politiska omvälvningarna i Grekland och i Chile och militärdiktaturerna fruktansvärda tid.


Linnés dröm

Ur min ficka växte oväntat en planta upp.
Den krävde vatten.
Eucalyptus, sa den och presenterade sig
med en liten försiktig vind.
Vad gör du i min ficka, frågade jag.
Jag längtar efter havet, sa plantan
och växte lite till.
Är du kanske havet, undrade den.
Kanske är jag havet
men framförallt
din längtan.


ur diktboken Sand
av Sun Axelsson (1935-2011)

I tiden

Vi tänder ljus för att hålla stånd mot mörkret i vårt avlånga land.

Vi som kan och vill delar med oss till dem som behöver genom Rädda Barnen och Läkare utan gränser.
Världen är fortfarande ojämlik och orättvis. En del badar i pengar och bygger lyxhus och lever lyxliv utan att skämmas - medan bröder och systrar svälter, fryser och lever i rädsla. I juletid är det extra märkbart i vårt land och det känns så fel. Man köper dyra julklappar och stänger ögon och öron för att det finns fattigdom och orättvisa.

Tänk om alla skulle ge pengarna som slösas på julklappar till de organisationer som jobbar runt om i världen för att ge lindring till dem som behöver! 
Väderkatastrofen i Filippinerna  drabbade mer än 13 miljoner människor.
Familjer, gamla och barn är idag helt beroende av hjälp utifrån.
Om varje svensk skänkte minst 100:- var, så skulle det ge många ett drägligare liv på vägen att bygga upp samhället igen. Varför ska det vara så svårt att förstå att vi måste stödja våra medmänniskor när katastroferna slår till. De flesta här i Sverige lever goda liv. Kanske för goda?

När man läser om hur unga män (det är mest män) som borde jobba för sin framtid och skapa sig egna liv, istället lägger ner energi på att hata, marschera, misshandla och kränka sina medmänniskor, så undrar man vad som håller på att ske? Har de inte läst vår historia, har de inget lärt- vad längtar de egentligen efter? Varför hatar de så intensivt?

En av de största

Nelson Mandela är död.

Jag tänder ett ljus till hans minne.
Han var unik - både som politisk ledare och människa.
En man jag beundrar och som gjorde intryck hos alla.

Nelson Mandela ¤ 18 juli 1918 - 5 dec 2013

http://billmoyers.com/2013/12/05/nelson-mandela-on-non-violence/

http://www.nelsonmandela.org/

Lyriska klenoder

En helt vanlig vardag kommer ett överraskningspaket med posten.   
Oj, vad kan det vara tänkte jag och joggade till postens utlämningsställe på Coop. - Ett tjockt  paket, dvs postens påse som är så praktisk. Den går att återanvända - vilket jag alltid brukar göra. Billigt och vänligt mot naturen. Inga onödiga sopor hos mig inte.
Och vad innehåller postpåsen -om inte en tjock diktbok

Lyriska Klenoder - Dikter ur den svenska lyrikskatten, i urval av Bo Setterlind, (1923-1991) Han som brukade kalla sig hovpoet.
Man kan ju bara bli lycklig på en helt vanlig måndag. Känns nästan som en extra födelsedag... 
Jag bläddrar lite i boken och inser att den är som en skattkista. Det är så spännande att se efter vilka poeter och vilka av deras dikter som finns med. Och det är poeter ur flera århundranden fram till nutid, som bjuder på poesi. Vacker poesi.

Jag måste bara bjuda på en pärla:


Tintomaras sång

     Mig finner ingen,
     Ingen jag finner.
Alm, hägg och hassel blomstra för vind -
     Jag ler åt alla,
     Alla åt mig le.
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
     Blomstra för vind,
     Buga för vind -
Ett vet jag bättre än klänga och springa:
Det är att sjunga här under lind.


Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866)

En stor poet har lagt ner pennan

Byvägen

När jag gick nerför byvägen

var vinden som drog genom häcken

en gamlings visslande tal. och jag visste

jag befann mig i glömskan efter borttappade ord.

De hade flugit dit från taksparrar och vägkorsningar,

från skydd hos gavelnockar och uppställda kärror.

Jag såg dem strömma ut ur björkvita strupar

och fladdra ovanför sängstolpar av järn

tills själen kunde lämna kroppen.

Så en dag, nästan som en främlings andedräkt,

steg de i olika moln på sommarhimlen

och slog sig ner på stenarnas tungspenar

och i hagtornets mjuka lungor.

Då visste jag varför byvägen ända

från begynnelsen viskade till mig, viskade också nu

i en skälvning av droppande spindelväv

och blodspott från hagtornsbär och nypon

Seamus Heaney (1939-2013)

tolkad av Roy Isaksson

ur samlingsvolymen På väg (1995)

En poet har tystnad. En av Irlands stora poeter. Seamus Heaney.  Som jag först kom i kontakt med i mitten av 1980-talet då jag läste den första diktboken på svenska som heter Fältarbete och där just denna dikt finns med. 
En poet jag känner igen mig i som människa; att ha rötter i en bondby i Nordirland, som mer och mer försvinner och som avspeglas i hans poesi med barndomsminnen av natur och människor. Det skulle lika gärna vara poesi om min gamla hembygd...

Kossornas lov

Koord

En ko gör ingen sommar

Det är bara gräset som påstår

Kan kor simma? Har kor tro?

Lärkan har övertro, spinner

Sin ljusa silkessträng

Mellan molnen och maskrostuvan

Vad har en lärka som inte en ko har?

Vingar kanske. Och näbb.

Men vem har någonsin skummat grädde från lärkmjölk?

Vem far och flyger när löven faller och virvlar?

Är det kon, eller är det lärkan?

En ko gör ingen sommar, nej, men vintern

Vintern vit som mjölk

– vem håller den vid liv?

 Kor kan

Kan kor?

Frågar inte om lov,

kastar rumpan mot himlen,

låter glädja brusa baklänges

genom kroppen

Kor kan!

Varmt tack till gode poeten Bengt Berg, värmlänning så klart....som skickade dessa dikter att publicera, när jag nyligen frågade om någon dikt att få publicera på min blogg. Jag minns min första blogg då han spontant skickade mig en underbar dikt om skator.

Synd att jag raderade den bloggen...
Men jag har nog dikten kvar i någon låda. Ska leta fram den.

Dessa "ko-dikter" ska ingå i Bengts nya diktbok som kommer ut i slutet av september. Bengt Berg ingår i gruppen svenska poetfavoriter hos mig, ända sedan jag i min ungdom träffade honom för första gången på en poesitillställning i ABF-huset här i Stockholm, där även Tomas Tranströmer deltog.

Bengt lyckades då sälja tidskriften Rallarros till mig. En tidskrift som tyvärr inte längre finns. Jag saknar den. Men kulturtidskrifter har det svårt i dessa veckotidnings- och skvallerpresstider. suck.

OCH det finns ett hopp om att kanske, kanske, blir det en värmländsk poesikväll i höst igen på S:t Pauls Bok- & Pappershandel  vid Mariatorget. Det ser jag fram emot. Det är så intimt och mysigt att sitta där och få ta del av poesi. Ett riktigt kulturställe!

Among the Isles of Shoals

In a series of papers published not many years ago, Herman Melville made the world acquainted with the "Encantadas", or Enchanted Islands, which he descripes as lying directly under the equator, off the coast of South America, and of which he says: "It is to be doupted whether any spot of earth can, in desolateness, furnish a parallel to this group." 
But their dark volcanic crags and melancholy beaches can hardly seem more desolate than do the low bleached rocks of the Isles of Shoals to eyes that behold them for the first time.
Very sad they look, stern, bleak, and unpromising, yet are they enchanted islands in a better sense of the word than are the great Gallipagos of which Mr. Melville discourses so delightfully.
There is a strange charm about them, an indescribable influence in their atmosphere, hardly to be explained, but universally acknowledged.
People forget the hurry and worry and fret of life after living there awhile, and, to an imaginative mind, all things become dreamy as they were to the lotus-eater, to whom

"The gushing of the wave

Far, far away did seem to mourn and rave

On Alien shores."

Celia Thaxter  (1835-1894)
början på boken  "Among the Isles of Shoals", 1873


The Isles of Shoals are a group of small islands and tidal ledges situated approximately 6 miles (10 km) off the east coast of the United States, straddling the border of the states of  New Hampshire and  Maine. (Wikipedia)

Jag fick denna bok från en vän i USA, läste och blev både förtjust och nyfiken på författarinnan Celia Thaxter, född Laighton Hon skrev både prosa och poesi och gav ut flera böcker. Samt odlade blommor ute på en liten, ganska isolerad ö utanför staterna New Hampshire och Maines kustlinje. Hon var uppväxt där eftersom hennes far, Thomas Laighton  var fyrvaktare på den lilla ön White Island som ingår i ögruppen Isles of Shoals. Hennes make Levi Thaxter var en Harvard-utbildad intellektuell och drömmare som köpt flera småöar och även byggt ett hotell på en av dem. Men han var en svag person som inte klarade av sina åtaganden. Makarna levde slutligen helt skilda liv. 

Jag köpte sedan  An Island Garden, som kom ut 1894,  genom The English Bookshop i Uppsala. Det är en helt underbar bok om livet, blommor och odlandets poesi med fantastiska vackra illustrationer av konstnären Childe Hassam (1859-1935)

Pablo Neruda

"För min del är jag eller tror mig vara en man med kraftig näsa, mycket små ögon, glest hår på huvudet, växande buk, långa ben, breda fotsulor, gulaktig hy, och jag är eller tror mig vara givmild i kärlek, omöjlig i räkning, oklar i orden, ömsint i händerna, långsam i gången, rostfri i hjärtat, dragen till stjärnor, tidvatten och havsbävningar, beundrare av skalbaggar, vandrare i sanden, tafatt inför institutioner, chilenare för alltid, vän till mina vänner, förstummad inför fiender, påträngande bland fåglar, illa uppfostrad i hemmet, blyg i salongerna, djärv i ensamheten, ångerfull utan anledning, urusel förvaltare, sjöfarare till munvädret, kvacksalvare i bläcket, skarpsinnig bland djuren, lycklig med molnmassor, utforskare av marknader, mörk till sinnes i biblioteken, melankolisk inför bergskedjorna, outtröttlig i skogarna, mycket långsam i svaren, slagfärdig åratal efteråt, alldaglig året runt, lysande med min anteckningsbok, väldig till aptiten, en tiger till att sova, stillsam i glädjen, begrundare av natthimlen, osynlig arbetare, slarvig, ihärdig, modig i nödfall, feg utan skamkänsla, sömnig av böjelse, älskvärd med kvinnor, verksam intill sjuklighet, diktare till fördömelse och enfaldig som en gås."


Pablo Neruda (1904-1973)
Nerudas självporträtt ur "personliga dikter" valda och tolkade av Artur Lundkvist och Maria Torres. Bonniers 1973.

Pablo Neruda, som tilldelades Nobelpriset år 1971,  är en stor favorit. Hans poesi är så personlig och starkt ställningstagande;  hans ord verkade kunna fånga allt som engagerade honom. Han var ju både poet, politiker och diplomat - samt livsälskare i ordets rätta bemärkelse.
Jag kom i kontakt med Nerudas poesi, tack vare att jag läste och lyssnade till Victor Jara i min ungdom. År 1982 upplevde jag Pablo Nerudas stora episka verk Canto General i tonsättning av den grekiske musikern Mikis Theodorakis, här i Stockholm. Det blev en omvälvande upplevelse. Ord och musik i samspel och framförd av fantastiska sångare och musiker, bland annat Maria Farandouri och Pedro Pandis.

Hamlet i kortversion...

William Shakespeare (1564-1616) Hans mest spelade pjäs, och den bästa, är nog Hamlet.

Allt börjar med att Horatio sitter utanför Helsingörs slott. Horatio är en fattig studiekamrat och vän till prins Hamlet, han har mött gamle kung Hamlets vålnad, men när han ska prata med honom så börjar morgontuppen att gala och vålnaden försvinner.

Unge prins Hamlet sörjer sin faders död, och blir tröstad av den nye kungen Claudius, som är gamle kung Hamlets broder. Claudius har gift sig med den dödes änka, trots att det bara gått en månad sedan gamle kungens död.

Även prins Hamlet möter vålnaden, och får veta att hans far inte dött av ett ombett, utan att det var brodern Claudius som droppat ett gift i hans öra när han vilade ute i slottsträdgården. Giftet gjorde att blodet ystade sig som när man droppar ättika i mjölk. Prins Hamlet blir skräckslagen och utropar: O, gräsligt, gräsligt, övermåttan gräsligt!

Polonius, som är far till den sköna Ofelia, har fått i uppdrag av nye kungen att ta reda på varför prins Hamlet är så dyster, ja i princip galen. Polonius tror att det är prins Hamlets kärlek till den enkla Ofelia som gjort honom lite tokig. Men orsaken är att prins Hamlet nu vet hemligheten bakom faderns död och moderns giftermål med den rätte mördaren.

Polonius försöker få god kontakt med prins Hamlet, som smyger omkring med en bok ena handen. Vad läser du, frågar Polonius. Ord, ord, ord, svarar prins Hamlet. Och Polonius mumlar för sig själv: Fast han är galen så är det metod i galenskapen.

Att vara eller inte vara det är frågan, säger prins Hamlet, som för att slippa allt obehagligt, helst skulle vilja sticka kniven i sig själv -om han inte varit så rädd för döden. Så går beslutsamhetens friska hy över i eftertankens  kranka blekhet över, stönar han.
Men så får han syn på sin älskade Ofelia.

Ofelia vill lämna tillbaka ett smycke hon fått i gåva av prins Hamlet. Han känner sig kränkt. Jag har aldrig älskat er Ofelia, säger han, jag har fått nog av kvinnor. Så uppmanar han henne: Gå i kloster Ofelia, gå i kloster!

Prins Hamlet förbereder nu sin kupp för att avslöja kung Claudius som sin fars mördare. Han bjuder in en skådespelartrupp, som ska spela ett gammalt stycke som handlar om brodersmord och en änkas svek. Under föreställningen reser sig kung Claudius vit av vrede och rusar iväg och avslöjar därmed inför hovet vad allt handlar om. Den enes död, den andres bröd - ropar prins Hamlet efter honom.

Nu börjar blod att flyta. Prins Hamlet gör upp med sin mor, drottningen, och anklagar henne för förräderi mot fadern. Samtidigt hör han någon bakom ett draperi. Prins Hamlet sticker sin kniv rakt genom draperiet och fram vacklar Polonius, Ofelias far, som ropar: Jag dör, jag dör.

Kung Claudius talar om för prins Hamlet att han ska skickas till England som straff för mordet på Polonius. Och kungen skickar med ett brev till England med order om att prins Hamlet ska dödas.

Ofelia har under tiden blivit galen av sorg över faderns död och över att prins Hamlet svikit hennes kärlek. Hon vill inte längre leva. Hon dränker sig.

Men prins Hamlet kommer tillbaka från England och på kyrkogården talar han med en dödgrävare som håller på att gräva Ofelias grav. Vid Ofelias begravning utmanas prins Hamlet på duell av Ofelias broder Laertes, som i maskopi med kungen preparerat sin värja med ett dödligt gift. Bolmört.

Inför duellen samlas alla, och Kung Claudius häller upp en bägare förgiftat vin åt Hamlet om denne skulle överleva duellen med Laertes. Men i den upphetsade situationen är det drottningen som av misstag dricker av vinet - och dör.

Under själva duellen byts värjorna och det är Laertes som skadas och dör av sin egen förgiftning. Och drottningen är död. Laertes är död. Prins Hamlet är skadad och döende, men lyckas tvinga kungen att ta en klunk av det förgiftade vinet och även han dör.
Men innan prins Hamlet dör så säger han: Vad övrigt är, är tystnad.
Och Horatio utropar: O, där brast ett ädelt hjärta! Dyre prins, god natt!