Glöm aldrig Victor Jara

Minns Victor Jara som sjöng om
Amanda som älskade Manuel
hon som sprang ut i regnet
för en liten skymt av honom

Där har du kärleken

Victor Jara som älskade sitt land
sina medmänniskor
och drömde om
ett rättvisare samhälle

Där har du kärleken

De onda fångade honom
bröt sönder hans händer
så att han ej skulle kunna 
spela på sin gitarr

De plågade honom in i döden

Dessa maktmänniskor som inte
förstår att demokrati är att
jobba tillsammans och
att lyssna på de andra

Glöm aldrig Victor Jara     

                                                               
                                                                Victor Jara 1932-1973

Fotoutställning 2

Oväder på gång i Skåne och sedan en skön regnbåge samt Stoby kyrka.

Foton: ©RobertS

Fotoutställning 1

Dessa underbara naturfoton har Robert S tagit.    Foto:  ©RobertS

Nystart

 Foto: 
 ©RobertS

Efter en hel del tänkande så tog jag och rensade min gamla blogg - den kändes så spretig att jag nästan gick vilse bland  allt.
Men nu så spirar den igen och det blir prosa och poesi, både eget och andras.

Hundra år av ensamhet

Så kom nyheten om att en av mina favoritförfattare har lämnat jordelivet, Gabriel Garcia Marquez, som fick Nobelpriset 1982. 
Han blev 87 år gammal. 

Jag läste Marquez'  "Hundra år av ensamhet" redan 1980, genom att jag då fick låna boken av en god vän, Håkan Lindquist, som sa: "efter att du läst boken kommer du att vara förändrad- något händer inombords..." 

Och något hände - så nu har jag nog alla Marquez böcker som finns på svenska. En fascinerande berättare vars språk är både realistiskt och mästerligt. Och med en frodig berättarglädje som får även det mest otroliga att verka helt riktigt. Allt har hänt...

Håkan och jag jobbade som fritidsledare inom dåvarande Stockholms fritidsförvaltning och vi både läste böcker och vi båda skrev lite. En av de mest stimulerande arbetskamrater jag har haft.

Håkan Lindquist kom så småningom att debutera som författare och har skrivit mycket samt även översatt en hel del. Och själv har jag kvar några testtexter från de unga åren, som han skickat. Han ville att jag skulle läsa och gärna påpeka, om något kändes fel. Tror aldrig att jag behövde. Han var en blivande författare -det kände jag. Han var så speciell -och en så god kamrat. 

Livet skriver.

Den vackraste kärleksdikten

A Red, Red Rose

O my Luve is like a red, red rose

   That’s newly sprung in June;

O my Luve is like the melody

   That’s sweetly played in tune.

So fair art thou, my bonnie lass,

   So deep in luve am I;

And I will luve thee still, my dear,

   Till a’ the seas gang dry.

Till a’ the seas gang dry, my dear,

   And the rocks melt wi’ the sun;

I will love thee still, my dear,

   While the sands o’ life shall run.

And fare thee weel, my only luve!

   And fare thee weel awhile!

And I will come again, my luve,

   Though it were ten thousand mile.

 Robert Burns 1759–1796

Den rösten!

90 år ung!

Åren går fort. Min älskade lärare från realskolan,

författaren Carl Göran Ekerwald fyllde 90 år den 30 december!
 http://op.se/kulturnoje/kulturartiklar/1.6650512-en-standigt-nyfiken-yngling-fyller-jamnt 

90 år.... det känns som om tiden gjort en kullerbytta- som om det är felskrivet, men det är det inte. Med värme minns jag åren i skolan med honom som lärare och alla år vi bodde grannar i Hoverberg. Och plötsligt är han en gammal man. 

Jag kan bara säga TACK Carl-Göran för alla underbara minnen du gav oss elever av både historia, litteratur och av att se på livet med lite humor. Han var den bästa lärare jag har haft. Och det är jag övertygad om att alla mina skolkamrater instämmer i. Vi som fick det bästa av honom under de år han var verksam som lärare och folkbildare.

Uppdatering: Karl-Göran Ekerwald blev änkeman år 2009 och det måste ha varit tungt efter ett långt liv tillsammans med sin hustru. De reste och upplevde mycket tillsammans. Hon var också lärare och de fick fyra barn tillsammans. 
Men så mötte han åter kärleken i författarinnan Sigrid Kahle och de bosatte sig i Uppsala. 
Jag träffade dem båda en oförglömlig eftermiddag på en kulturdag uppe i Jämtland som min gamla skolkamrat Maggie överraskade mig med. 
Och där var Carl-Göran helt outstanding och bjöd på sin berättarkonst så att publiken satt andlöst tysta. Och han var så glad när han såg att jag var bland publiken och gav mig en bamsekram, frågade efter min syster och hur vi hade det. Han var så stolt över att min syster hade doktorerat i historia - ett av hans egna favoritområden, -han undervisade bland annat i historia.

Idag kom då en ny sorglig nyhet: Sigrid Kahle har avlidit. Carl-Göran är åter ensam.
Mina tankar går till honom. Sigrid Kahle måste ha varit en spännande kvinna att leva med- hon med sin bakgrund som dotter till en professor vid Uppsala Universitet. Hon har berättat om det och om sitt liv som diplomathustru och hon hade haft ett spännande liv, även innan hon mötte Carl-Göran. Hennes memoarer "Jag valde mitt liv" som kom 2003 - är en intressant läsning.

Ett år är åter snart slut.

Då vill jag gärna bjuda på en vacker dikt om  Carl von Linné (1707-1778)- han som namnade alla växter; den är skriven av författaren Sun Axelsson som skrev flera dikter om vår blomsterkung.
Sun Axelsson var kosmopolit och skrev om Chile, Grekland, länder som hon tillbringade mycket tid i, och så Paris  som blev hennes andra hemstad. Hennes vänskap med poeter som Artur Lundkvist och Pablo Neruda kom att betyda mycket för henne.

Sun Axelsson översatte även andra författare och poeter, bland annat Pablo Neruda och Jorge Borges, dessutom skrev hon några fantastiska självbiografiska böcker: "Drömmen om ett liv" och "Honungsvargar" och "Nattens årstid" - som jag kan rekommendera - det är nutidshistoria om en kvinna som var nyfiken på livet och andra länder och som även skrev om de politiska omvälvningarna i Grekland och i Chile och militärdiktaturerna fruktansvärda tid.


Linnés dröm

Ur min ficka växte oväntat en planta upp.
Den krävde vatten.
Eucalyptus, sa den och presenterade sig
med en liten försiktig vind.
Vad gör du i min ficka, frågade jag.
Jag längtar efter havet, sa plantan
och växte lite till.
Är du kanske havet, undrade den.
Kanske är jag havet
men framförallt
din längtan.


ur diktboken Sand
av Sun Axelsson (1935-2011)

I tiden

Vi tänder ljus för att hålla stånd mot mörkret i vårt avlånga land.

Vi som kan och vill delar med oss till dem som behöver genom Rädda Barnen och Läkare utan gränser.
Världen är fortfarande ojämlik och orättvis. En del badar i pengar och bygger lyxhus och lever lyxliv utan att skämmas - medan bröder och systrar svälter, fryser och lever i rädsla. I juletid är det extra märkbart i vårt land och det känns så fel. Man köper dyra julklappar och stänger ögon och öron för att det finns fattigdom och orättvisa.

Tänk om alla skulle ge pengarna som slösas på julklappar till de organisationer som jobbar runt om i världen för att ge lindring till dem som behöver! 
Väderkatastrofen i Filippinerna  drabbade mer än 13 miljoner människor.
Familjer, gamla och barn är idag helt beroende av hjälp utifrån.
Om varje svensk skänkte minst 100:- var, så skulle det ge många ett drägligare liv på vägen att bygga upp samhället igen. Varför ska det vara så svårt att förstå att vi måste stödja våra medmänniskor när katastroferna slår till. De flesta här i Sverige lever goda liv. Kanske för goda?

När man läser om hur unga män (det är mest män) som borde jobba för sin framtid och skapa sig egna liv, istället lägger ner energi på att hata, marschera, misshandla och kränka sina medmänniskor, så undrar man vad som håller på att ske? Har de inte läst vår historia, har de inget lärt- vad längtar de egentligen efter? Varför hatar de så intensivt?

En av de största

Nelson Mandela är död.

Jag tänder ett ljus till hans minne.
Han var unik - både som politisk ledare och människa.
En man jag beundrar och som gjorde intryck hos alla.

Nelson Mandela ¤ 18 juli 1918 - 5 dec 2013

http://billmoyers.com/2013/12/05/nelson-mandela-on-non-violence/

http://www.nelsonmandela.org/

Lyriska klenoder

En helt vanlig vardag kommer ett överraskningspaket med posten.   
Oj, vad kan det vara tänkte jag och joggade till postens utlämningsställe på Coop. - Ett tjockt  paket, dvs postens påse som är så praktisk. Den går att återanvända - vilket jag alltid brukar göra. Billigt och vänligt mot naturen. Inga onödiga sopor hos mig inte.
Och vad innehåller postpåsen -om inte en tjock diktbok

Lyriska Klenoder - Dikter ur den svenska lyrikskatten, i urval av Bo Setterlind, (1923-1991) Han som brukade kalla sig hovpoet.
Man kan ju bara bli lycklig på en helt vanlig måndag. Känns nästan som en extra födelsedag... 
Jag bläddrar lite i boken och inser att den är som en skattkista. Det är så spännande att se efter vilka poeter och vilka av deras dikter som finns med. Och det är poeter ur flera århundranden fram till nutid, som bjuder på poesi. Vacker poesi.

Jag måste bara bjuda på en pärla:


Tintomaras sång

     Mig finner ingen,
     Ingen jag finner.
Alm, hägg och hassel blomstra för vind -
     Jag ler åt alla,
     Alla åt mig le.
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
     Blomstra för vind,
     Buga för vind -
Ett vet jag bättre än klänga och springa:
Det är att sjunga här under lind.


Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866)