söndag, februari 23, 2020
Det var en gång i min ungdom
Gamla minnen och upplevelser dyker upp när jag tittar på gamla fotografier. Som dessa två - tagna av en god vän, Arne, när jag var på besök hos honom och hans fru på deras gård Solbacken i Bästås, Långaryd som ligger nära Halmstad.
Arne med familj hade bott grannar med mig och vi fann varandra genom vårt läsande och intresse för litteratur. Vi lånade böcker av varandra och vi sällskapade till biblioteket för att låna böcker vi var nyfikna på. Arne jobbade på DN och hans hustru Britt var förskolelärare.
Arne utövade Yoga-meditation och lärde mig en del baskunskaper. Det var intressant för jag märkte ju hur positivt det var med att tömma hjärnan på allt, fokusera på t ex ett tänt ljus och bara slappna av, bara vara i nuet.
Jag saknade dem när de beslutat sig för att flytta ut på landet, leva nära naturen och odla nyttigt.
De bjöd ner mig och det var tio dagar i deras sällskap som jag inte glömt.
I närheten fanns en kloster-verksamhet som hade öppna möten; Det var meditation under tystnad. En stark upplevelse som jag blev inbjuden att delta i. Munkarna bjöd även på vegetarisk middag med juice gjord på äpplen som de odlade. Jag minns hur bra jag trivdes där och hur fri och rofylld jag blev efter bara någon dag.
Så fort tiden går och vi med den. Men den där västen med knytband har jag fortfarande kvar. Det händer att jag någon gång använder den. Och min lurviga frisyr? Ja den blev till för att det var "modernt" med lockigt rufs och jag ville ju hänga med i svängen. Men efter något år så klippte jag mig kort och då var lockarna borta.
måndag, februari 17, 2020
Det villkorslösa hjärtat
Det finnes i morgenlyset
bak åsene, de rosa skyene
Det finnes i silhuettene
de sirklende fuglene
Det finnes langs steingatene
forbi den gamle kirken
Det finnes i Solen
Det finnes på Månen
Det finnes i hver drøm
og når tilværelsen river dagen i to
Det finnes i armene
i hendene som griper
og holder de lange kyssene
de som aldri ender
hvor tiden er et rom
hvor hvert menneske er en stjerne
Det finnes overalt
Det betingelsesløse hjertet
Ole Horvli >>>
Jag fick en så underbar dikt av norske poetvännen Ole Horvli, som jag kom i kontakt med för många år sedan via "Diktkammeret" - där han var en stor favorit. Han skriver på ett så speciellt sätt som tilltalar mig mycket.
Ole Horvli arbetar annars med forskning vid vid Universitetet i Bergen på Institutet för Biovetenskap.
söndag, februari 16, 2020
Ensam fågel
Natten spelar cellomusik
vi närmare oss stjärnorna
En broder vandrar vid havet
samlar ord och toner
En syster målar tavlor i blått
men kallar dem gröna
Träden viskar till varandra
om ensamma själar
Tröstar ensam fågel
som sjunger sorgset
Någon har plockat
rosorna i parken
Jag har längtan inom mig
tomhet i mina händer
Plötsligt är allt så nära
Alltför nära
(omarbetad dikt från 2006)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)