Modlösheten avbryter sitt lopp. Ångesten avbryter sitt lopp. Gamen avbryter sin flykt. Det ivriga ljuset rinner fram, även spökena tar sig en klunk. Och våra målningar kommer i dagen, våra istidsateljéers röda djur. Allting börjar se sin omkring. Vi går i solen hundratals. Var människa en halvöppen dörr som leder till ett rum för alla. Den oändliga marken under oss. Vattnet lyser mellan träden. Insjön är ett fönster mot jorden. Tomas Tranströmer ur Den halvfärdiga himlen (1962)
Vilken underbar sommar - även om jag längtar efter lite regn en del dagar. Naturen törstar. Men nypon-rosorna blommar frodigt sedan början av juni och jag har njutit en tid uppe i min barndomsby i Jämtland och umgåtts med gamla skolkamrater, smakat på nyplockade hjortron och lyssnat på tystnaden när solen sakta gått ner vid horisonten. Kan man önska mera?