"Det är den 12 september 1883" och jag har jag rest med Strindberg och hans hustru Siri, barnen Karin och Greta, tre resp. två år gamla samt barnjungfrun Eva Carlsson.
Med tåg från Stockholms Central och med Paris som mål.
Strindberg berättar om sina upplevelser både i brev och i egna noteringar, bland annat kommer en hel del av upplevelserna att påverka hans framtida skrivande. Även barnjungfrun skrev ner sina upplevelser i sin dagbok. Jag kan tänka mig att för henne var denna resa en stor upplevelse.
Strindberg kommer efter en tid att bosätta sig i den lilla byn Grèz-sur-Loing som ligger c:a 8 mil från Paris, ett ställe som var känd för sin konstnärskoloni. Där bodde då bland annat konstnären Carl Larsson med sin hustru Karin. Strindberg hade fått i uppdrag av Bonniers att skriva om Carl Larsson.
August Strindberg kom att stanna länge utomlands, han trivdes gott i det lantliga lugnet i Gréz och med den frihet han kände i sällskap med andra skapande människor. Först år 1899 återvände Strindberg till Stockholm och där stannade han resten av sitt liv.
I diktcykeln Sömngångarnätter kan man se hur allt både inspirerade och stimulerade Strindberg. Jag fastnade för en söt och något naiv dikt av den store författaren; den känns som en spontan ögonblicksskildring:
Soliga bilder från gångna dagen
Draga ögat förbi:
Dèjeunern är redan tagen
Av vår lilla artistkoloni.
Svenskar, yankees, finnar, negresser
Sökte lugnet i Beausèjour,
Lämnat Paris, modeller, excesser,
Slagit sig ned i Grèz vid Nemours.
Spridda grupper i trädgården vandra:
Solen skiner så middagsvarm:
Trumpen sitter nu längre ingen:
Här den vise vill ej bli narr.
Lätt går dansen på gröna marken
Utan frackar och handskar på,
Sommarkläder i ljusa parken -
Fète champètre, idyll av Watteau!
Carl Larsson "Grez-Sur-Loing" .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar