tisdag, oktober 04, 2016

Jag saknar Bodil


"Första minnet
Min mormor i Norrlands inland och fjälltrakter var ett miljömässigt ideal, hon återvann allt.
Påsar, snören, burkar, papper. Allt gjordes rent, slätades ut och togs om hand.
Potatisskal och matavfall till grisarna, askan från spisen blev gödsel åt vinbärsbuskarna.
Utslitna kläder och sänglinne lagade så länge det gick, allt vårdades så länge det höll ihop, sedan blev det mattrasor.
Snart är jag den enda i världen som kan klippa hörn på mattrasor, en konst som antingen dör ut med mig, eller blir ett naturligt återvinningsmål den dagen världen inser att vad den huvudsakligen består av, är miljö."

ur boken "Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag" (2012)

Bodil Malmsten 1944-2016

***************************

Mitt roligaste minne av personlig kontakt med Bodil Malmsten var när hon hörde av sig efter att vi båda hade artiklar med i gamla kulturtidskriften "Jul i Jämtland". Hon tyckte om det jag skrivit. Det var ett barndoms- minne jag skrivit om och tänk, min konstlärare i skolan, konstnärinnan Brita J-son Iwald hade gjort en så fin illustration till min berättelse.
I samma nummer  medverkade även min älskade lärare från Realskolan, Carl Göran Ekerwald, så det kändes lite extra speciellt för mig.

Efter några år så fick jag kontakt med Bodil igen och vi mejlade varandra under en längre tid. Intressant och stimulerande. Vi var båda "jämtstårscher" som hon sa. Hon växte upp i en grannby så "jamskan" hade vi båda som förstaspråk. Hon valde att studera i Östersund, medan jag gick i kommunens realskola innan vi gick ut i vuxenlivet. Så småningom flyttade hon ner till Frankrike och vår kontakt rann ut i sanden. Jag tror att hon hade det lite rörigt eller jobbigt rent personligt en period.


2 kommentarer:

Karin sa...

Bodil beskriver många mormödrar (och mammor) vi i samma generation har haft. Jag känner ju igen det mesta - precis så var det. Helt underbart. Man blir glad över inkännandet.

Leonardo sa...

Vi är nog många som saknar Bodil. Det sista året skrev hon inte så mycket på sin blogg men på Twitter kunde man tills bara någon vecka före slutet följa hennes korta men ofta bitska inlägg. Alltid hade hon något av vikt att säga och nästan alltid med en underton av humor./Leonardo