Äntligen!

Äntligen, idag kom boken jag väntat på - poeten 
Helge Torvunds nyaste diktsamling Liljevilje, med en varm hälsning från honom.

Nu har jag luktat på nytryckt papper, hållit i den, bläddrat och fångat upp några rader här och där. MEN ikväll så ska jag sätta mig och börja läsa, njuta av ord, av innehåll som berör.
Jag tycker om språket, nynorsk, och så vet jag sedan tidigare att Torvund är en poet som hela tiden utvecklas. Det är lika spännande var gång jag fått en ny bok - han känns så ny var gång. Han är en mästare i att använda ord, sammanställa, berätta och uppväcka känslor inom en. 
Han är en så spännande poet.



Uppdatering 1 maj:

Himmel vilka underbara dikter -jag läser och bara njuter! Orden blir som musik. Jag känner hur poesin fyller mig som när man är på en konsert och lyssnar på vacker musik. En bok jag önskar alla skulle läsa. Och njuta av. Känna hur orden påverkar en- Torvund skriver om livet. Om både glädje och sorg. Lycka och besvikelse och om att famna livet. Så upplever i alla fall jag hans ord. Känns härligt i dessa coronatider att få uppleva något som känns helt rätt och får en att inse att allt finns omkring en att både uppskatta och att njuta av. 
En bok alla borde läsa!

Det bästa botemedlet mot sorg

Information från internet:

Merlin (walesiska Myrrdhin) är en mytologisk figur som spelar en betydande roll i de fornbrittiska sagorna om kung Artur och hans riddare. Merlin var bard, siare och trollkarl och ska ha levt på 500-talet. 
En av de första som skrev om Merlin var en präst, Geoffrey av Monmouth, som levde omkring första halvan av 1100-talet och han skrev in Merlin i sagorna om Kung Arthur. Merlin använder sitt mystiska vetande endast för goda ändamål.
 Merlin tjänade såsom bard hos hövdingen Ambrosius Aurelianus, som försvarade bretonernas frihet mot sachsarna och gjorde sedan tjänster åt kung Uther Pendragon och därefter åt dennes berömde son Artur. Han var en trofast vän till kung Artur vilken på Merlins inrådan stiftade riddarskapet av runda bordet. 

Själv minns jag när jag som barn läste om denne Merlin och han kändes som en så god person. Jag såg även en TV-serie för många år sedan om Merlin och den stärkte faktiskt min känsla för honom. En så klok man.

Detta sa han om sorg eller besvikelse:

"Det bästa botemedlet mot sorg" sa Merlin, samtidigt som han började puffa och stånka, "är att lära sig något. Det är det enda som aldrig misslyckas. Du kan bli gammal och kroppsligt skröplig, du kan ligga vaken på nätterna och lyssna till oordningen i ditt blodomlopp, du kan sakna din enda kärlek, du kan se världen omkring dig förstörd av ondskefulla galningar, eller veta att din heder och ära trampas i smutsen av illasinnade individer. 
Då finns det bara en sak att göra -och det är att lära sig något. 
Lär dig varför världen hålls igång och vad det är som håller den igång. Det är det enda ens inre aldrig kan tröttna på, aldrig känna sig främmande inför, aldrig kan plågas av, aldrig frukta eller misstro, och aldrig drömma om att ångra. 
Att lära dig något är det enda rätta för dig. 
Titta så mycket det finns att lära sig - ren vetenskap, det enda rena som finns. Du kan lära dig astronomi under en livstid, naturhistoria under tre, litteratur under sex. Och sedan, när du har gjort av med en miljon livstider på biologi och teologi och geografi och historia och ekonomi, ja, då kan du börja göra ett kärrhjul av det enklare slaget, eller tillbringa femtio år med studier för att börja lära dig hur du ska besegra din motståndare på värja. Efter det kan du börja om igen med matematik tills det är dags att lära dig hur man plöjer."

Det är faktiskt kloka ord- om man tänker efter och inte hänger upp sig på allt som man ska göra. Det handlar om att lägga ner tid och energi som kräver ens hela uppmärksamhet på något bra och positivt, så att man inte håller på att tänka och grubbla på det eller den man är besviken på. 

När jag tänker efter så har dessa klokord på något vis hjälpt mig när jag blivit besviken, lurad eller stått där som ett frågetecken. Jag vet att det fungerar. 

Den där boken

Den kom ut i USA 1977 och  så småningom kom den på svenska. Boken blev mycket omskriven och diskuterad -just för att det var en bok som öppnade ögonen på hur man såg på kvinnor och negligerade deras behov av ett eget liv. Även om de var gifta.

Jag läste den först på engelska genom att jag fick låna den av en granne som fått boken från USA. Sedan kom den på svenska och då läste jag den igen. Jag kunde känna igen en hel del av det som skrevs även om mycket var typiskt amerikanskt. Men jag minns att den kändes som en liten handbok, trots att det var en roman. Men å så många tankar, känslor och reaktioner den väckte och även om boken idag knappt nämns så tror jag att den var som ett startskott för många kvinnor - både unga och äldre. Alla som kände ett stort behov av mer utbildning och längtade efter studier som sedan gav chans till bra jobb.

Kvinnorummet (originaltitel: The Women's Room) är en roman av den amerikanska feministiska författaren Marilyn French. Den utspelas i det tidiga efterkrigstidens USA och följer en ung kvinna och hennes ökade medvetenhet om sin egen livssituation. 

saxat från nätet:

Kvinnorummet utspelar sig i 1950-talets USA och följer Mira Ward, en traditionell och undergiven ung kvinna, från hennes tonårstid under 1940-talet till vuxenliv och ett normalt äktenskap samt hennes gradvisa uppvaknande som feminist under 1960-talet.

Mira och hennes vänner utgör ett tvärsnitt av amerikanskt samhälle under 1950- och 1960-tal. Mira själv är från en medelklassbakgrund. Hon gör ett litet uppror genom att inte omfatta sin mors världsbild. Under en utekväll under tonåren blir hennes ointresserade pojkvän orsaken till att hon får ett rykte om sig att vara promiskuös, något som gör att hon gör slut. Istället gifter hon sig med Norm, en blivande läkare. De får två barn. Mira får tre väninnor i grannskapet: Natalie, Adele och Bliss. Det visar sig att Bliss och Natalie är otrogna med Adeles man, men misstankar kastas även mot Mira och Natalie. Misstankarna förstör väninnornas vänskap.

Efter att Mira och Norm flyttar till småstaden Beau Reve, där Mira skaffar tre nya vänner: Lily, Samantha och Martha. Miras äktenskap hamnar i traditionella hjulspår, medan väninnornas äktenskap förstörs. Detta gör att Mira börjar förstå de orättvisa fördelar män har under förhållanden. Efter flera års äktenskap ansöker Norm om skilsmässa (det antyds att han har varit otrogen under en längre period) och gifter om sig. Miras liv förändras så mycket att hon försöker att begå självmord, men hon hittas av Martha och de hjälper varandra tillbaka till livet.

Mira börjar studera engelsk litteratur vid Harvard och tar en examen, och hon drömmer om att bli lärare. Vid Harvard träffar hon Val, en militant radikalfeminist med en tonårsdotter från ett tidigare äktenskap, Chris. Mira inspireras av den kvinnliga frigörelsen och blir också feminist. Hennes nya umgängeskrets inkluderar den lesbiska Isolde, Kyla och Clarissa. Hon träffar också Ben, en diplomat, och de inleder ett förhållande som är mer jämställt och lyckligt. När hennes barn kommer på besök blir hennes mognad och självständighet tydliga i hennes syn på moderskap och sexualitet.

Trots allt så tror jag att just denna bok gav många kvinnor både nya tankar, ork och energi till att förändra sina liv. För mig kändes den som en sorts bekräftelse på att jag hade gjort rätt som lämnade ett dött äktenskap och börjat studera igen. 

En vårhälsning 2.

Och efter bara någon dag kom ännu en dikt, om poesi med några personliga rader. Jag har även upplevt mycket trevliga kulturkvällar med Bengt Berg- dels på Maria bok&pappers-handel vid Mariatorget och på ABF-huset. 

Jag hoppas få träffa honom fler gånger för han är så fängslande och bjuder på sig själv så man känner sig som en mycket personlig vän. Han är verkligen en riktigt go värmlänning och pratar så fin värmländska.

Vad är poesin mer än poesi?

Fem eller sex bokstäver,

som i sig är ett underverk stort

nog eller större än fullmånen
och halv- och nymånen på samma 

envisa sida av natthimlen.

Inkan, Poesin tar tag i blicken vår och borrar ner den i jorden, det är jorden som är kvar när vintern kapitulerat för att marskattorna inte vill skvätta i snö. 

Tror jag. Hilsen B.

En vårhälsning 1.

En av de första gångerna jag hörde och träffade poeten, mäster Berg från Torsby, var på en kulturhelg här i Stockholm för många år sedan.

En mycket trevlig och charmig person. Vi hade sedan lite mail-kontakt och plötsligt kom några fina poem från honom som jag fick lägga ut på min gamla blogg. 

Det är underbara vårhälsningar som jag hade sparat i en diktbok. Så nu bjuder jag på dem igen.

Ljus i sikte

Så kommer då koltrasten med ljuset

sjön råmar som om nånting större stod på

men det är bara våren, lite haltande

som en alltför trofast åsna

på andra sidan tjällossning

och huttrande krokus

med berättigad skepsis

petar den i mattan av solrosfrön

under päronträdet, tänker kanske

inte fylla sommarkvällen med sin sång

kanske har han fått nog av det överblivna

och ljushämtingsplikten?

Bengt Berg 

2007

Stockholmsvår

När Körsbärsträden blommar i Kungsträdgården - ja då är det vår. 

Jag brukar ta en promenad där varje vår- det är så otroligt vackert och det känns som att vandra i en saga. Och att sätta sig på en bänk och känna den där speciella doften- ååå... det är himmelskt!  
Men i år så avstår jag. 

Läste i en tidning att en del träd börjat blomma redan i januari pga den varma vintern. Så jag vet inte hur det är just nu. Årstiderna verkar vara ur balans. Och med tanke på virussmittan så är det bäst att hålla sig långt från ställen där mycket folk rör sig.

Även Magnoliaträden på söder blir utan besök. Tyvärr- de är så ljuvliga.

Magnolia fanns innan det fanns bin, så Magnolians blommor utvecklades för att bli pollinerade av skalbaggar. Ett av naturens under. En urgammal växt. Det finns många olika sorters Magnolia. Och enligt blomsterspråket så står Magnolia för "Jag söker min lycka i naturen".
Så Stockholm är inte bara staden på massor av öar, omsluten av vatten- den är också staden med ljuvlig grönska och fantastiska platser att njuta på.

Silverhägern

En snöstrimma trodde jag

men skriet  avslöjade

silverhägern

Sokan (1465-1553)

Vardagsavkoppling

Den 23 Aprill 1788 Onsdag.
Efter flera weckors öfverläggning, och många wåra wännners både till och afrådande företogo wi i dag Onsdag den 23 Aprill 1788 klåckan 1/2 12 om middagen resan till Gjöteborg, för att sedemera gå sjövägen till London. Afskedstsgsandet af Famillen och andra wänner skedde ej utan mycken rörelse, särdeles af wår så mycket älskade och käre farbror Grill. De fläste wåra bekante spådde oss en ganska beswärlig resa i anseende till de af käl-låssningen djupa wägar. De woro ändå bättre än man kunde förmoda och kommo wi kl: emot nie om aftonen till Grans gästgifwarwgård 5 mil från Stockholm, där wi intogo ett medelmåttigt nattläger. Utaf det sjelswåld och den oordning som altid härskar på gästgifware-gårdarne nära Stockholm hade wi beswär, emedan oaktadt 30 timmars förbud wi ändå måste tigga oss till hästar och betala dem 2 till 3 gånger mera än man war skyldig. Dahlkarls-backen som är lång och brant samt Stekes färgan gjorde oss intet uppehåll, ehuru många warit olyckeliga i den förra, och wid den senare, denna årstiden, ej är owant att resande blifva hela dygnet uppehållne för drifis. Det elaka wädret och den ännu osmälta snön hindrade oss att få någon rätt idée om landets mer el: mindre fägring.


Så börjar "Resedagbok från England.1788" av Anna Johanna Grill. (1753-1809)

Det är en mycket speciell och intressant reseskildring om en resa till London och den tidens form av turistliv. Anna Johanna och hennes make Adolph Ulric är verkligen turister och hälsar dels på svenskar som bor i London, går på konsert och teater, besöker kyrkor och muséer och gör även en längre rundtur på landsbygden runt London. Anna Johanna skriver om allt hon upplever, risar och rosar och allt visar vilken nyfiken person hon var på allt som fanns. Jag fick en känsla av att jag reste med när jag läste boken och blev helt fångad av hennes anteckningar. 
Boken är helt enkelt en unik upplevelseskildring av en kvinna som levde för över tvåhundra år sedan, med den tidens värderingar  och referensramar. 
OCH det var även spännande att läsa den tidens svenska.

Stockholmslivet just nu - i ett nötskal

Känner mig ganska liten, som om jag nu är en halv människa. En del av mig vill leva som "vanligt" och en del vill göra allt för att undvika corona-virus smitta. Livet pågår -men inte som förr. Allt så begränsat och det är som att leva under ett hot. Ett hot mot livet, mot allt som gör det värt att leva. Denna enorma begränsning och känslan av att hela omvärlden är farlig idag. 

Corona-viruset är ett hot. 

"Håll distans" - "förbjudet område" etc;  alltså avstå allt det som gör livet roligt, spännande och innehållsrikt. Jag vet att man kan se både film, teater och konstutställningar direkt på internet nu- men det är inte samma sak som att vara med som publik tillsammans med andra. 
Men det är ju ett alternativ. 

Stockholm i ett nötskal. Det är så det är. Man får hålla till godo.

Men när jag kan leva mitt liv som vanligt igen så ska jag njuta av mina medmänniskor, gå på krogen med någon trevlig person, dricka vin och bli mer levande igen. Då kommer jag att säga äntligen.

Jag har drömt om vatten flera gånger nu en tid. Ungefär samma dröm gång på gång. Det är klart och djupt vatten som jag tryggt hoppar ner i och simmar runt som en fisk. Men plötsligt så simmar jag för livet. Utan att vara jagad av något odjur. En obehaglig känsla. Men när jag äntligen kommer till stranden så är sanden så het av solen att jag måste springa på tå för att nå det sköna gräset. Och när jag äntligen är på gräsmattan så vet jag att jag ska gå upp till ett hus, ett stort blått hus.... då vaknar jag. Önskar att jag kunde drömma "klart" och få veta vems huset är och varför jag ska gå dit. Känner lite nyfikenhet. 
Men mest trötthet. Som om jag precis förlorat all energi.

Men det är i nuet, just nu, vi andas och kan uppleva både glädje och sorg. Just nu. Att få prioritera andliga behov före de världsliga, känna sig hel. Ta vara på våra liv och vår tid för gemenskap, vänskap, närhet. 
Allt detta som även kan kallas kärlek.